Aftonbladet – 15 januari 1840, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND Regeringen i Preussen har omsider hittat på rätta medlet att bringa domkapitlet i Posen till eftergift, i frågan om den af kapitlet anbefallda allmänna kyrkosorgen för erkebiskopens frånvaro. Såsom förut blifvit berättadt, bade nemligen domkapitlet bland annat förordnat, att inga kyrkoklockor finge ringas, så länge den helige Guds mannen befann sig utom stiftet. Man blef således Juldagen angenämt öfverraskad att höra domkyrkans i Posen klockor för första gången ljuda, alltsedan erkebiskopens afförande till Colberg. De troende voro utom sig af glädje, uch togo för gifvet att deras själaherde återkommit. Men cå man fick något närmare reda på saken, befanns förhållandet vara det, att Preussiska reI geringen förklarat domkapitels -ledamöterne i Posen, att i fall de icke satte klockorna i gång och instälide kyrkosorgen till Julen, så skuile från och med början af innevarande år ingen aflöning till dem utbetalas. Detta hade en verkan, som alla föreställningar dittills saknat; klockorma började Juldsgsmorgon klinga, och snart hoppas man fä höra detta trefliga ljud öfverallt i stiftet, sedan regeringen förklarat att autoriteterna icke skola lemna någon handräckning till tiondens indrifvande åt de prester, som envisas att förbjuda ringning. Huru långt förföljelserne för politiska tänkesätt gå i Hannover och till hvilken ytterlig grad af småaktighet inquisitionerna i detta hänseende drifvas, derpå lemnar, bland mycket annat, hvad som nyligen förefallit i den lilla staden Lehe vid Wesoerfloden, ett exempel. I ett klubbsällskap, som var församladt Annandag Jul till bal, steg vid supern någon upp och föreslog en skål för borgmästare Stöve i Osnabrick, bekant såsom en af de modigaste försvararne af 4853 års grundlag. Skålen dracks med allmänt bifall. Några dagar derefter blef ordföranden i klubben kallad inför polisen och vid 20 riksdalers vite förelagd, att hädanefter icke tillställa bvarken baler eller måltider i klubben. Undersökning och förhör om denna riksfarliga skåldrickning kommer att företagas. HOLLAND. Handelsbladet i Amsterdam innehåller följande ganska märkliga reflexioner i anledning af regeringens framlagda förslag till förändring i grundlagen, hvilket förslag vi i ett föregående nummer till sin beskaffenhet karakteriserat: aReform af grundlagen. Huru föga man äfven väntat sig af det förslag till en reform i statsförfattningen, som regeringen skulle framlägga, så hade dock troligen ingen väntat ett så magert förslag, som det i går i Staatscourant väeddelta. Regeringen sjelf hade förbundit sig till mera, genom ministerns för. utrikes ärenderne förklaring d. 20 Januari 41834; Generalstaterne hade genom sitt svar uttryckligen antagit löftet; och nu, efter allt hvad som blifvit taladt och skrifvet öfver grundlagen, efter hvad som nyligen förefallit emellan regeringen och Generalstaterna — tror väl den förra att de föreslagna förändringarna innehålla hvad landets tillstånd oafvisligen kräfver? Har man då så atlmänt gjort reformen af grundlagen till första vilkoret för tryggandet af vår framtid, för att icke erhålla mera, än som står i de 3 lagförslagen? Den som tror detta, drifver gäck med Nederländarens förstånd. Det kan också icke vara regeringens mening. Hon vill, för att döma efter dess budskap till Kamrarne, icke sjelf taga initiativet till någon väsentlig reform — hon vill alltså låta andra taga det. Vi beklage att regeringen släpper sin skönaste uppgift ur händerna, hvilken således nu tåste öfvertagas af Generalstaterne. Att vara första rösten, ljuset, på visst sätt den jordiska försynen för Nederlands högsta intressen — om detta icke framför allt annat anstår den kungliga regeringen, hvad anstår henne då? — Hvad loss angår, så skole vi göra vår skyldighet. Vi skole i en blifvande artikel undersöka de framlagde lagförslagen, och den grundsats, ur kFvilken de flutit. Att de icke ens motsvara denna grundsats, är i vår tanka icke svårt att inse. Vi skole vidare utveckla hvad allmänna tänkesättet inom nationen, så vidt vi känne det, ytterligare väntar af en reform