FILMA 1588 MALaAaR ct Ag OÖVERKAL ORIPE SER EV I BARE al od ordung uti allmanoa medlens forvaltuing, enkelhet och uliforlulgtbet i reduvistingeu och offentlighet i alla grevar deraf De hiuder, regeringen lagt for vinunandet af ett sådant mål, äro antydda — och Kounvgens ministrar och .rådgifvare hafva, till toljt al dels ståndernas eget öfverseeude, men egenligen genom konstitutionsutskottens slappa och sjelfwyvdiga förfarande med grauskningskallet al stals:åtsprotokollen, undgått anusv.r derfore: så val det i dessa fal lämpligaste, eller det juridiska inför riksrätten, hvilket då åtminstone kunvatl Iramtvinga en offenthg förklarivg om regeringens verkliga afsigt med sitt haudhogssatt, som opinionsansvaret, enligt 107 regemgsformen, hvilket onekligt kunoat for dessa fall användas, ehuru derigenom den vigtiga upplysningen icke kunnat vinnas. Det finnes likväl i alla dessa förhållanden ett bevis, att nuvarande wnistrar och rådgifvace icke kunu2 uudskylla sig för sådana åtgärder, som strida emoi de beslut, Rikets Ständer vid 1834 års riksdag tatat, i enlighet dels med gruudlagarnes föreskrift, dels med föregående riksdagsbeslut; och det är på dessa vi nu gå att fästa våra läsares uppmärksamhet. Vid 1834 års riksdag bade redan följderna af 1828—1830 årens ständers medgörlghet visat sig. De ofralse ståvden började at finha behofvet af en sammanbållnng, att åtmwivustone betrygga nationen emot ett tullkomligt utarmande genom regeringens obejdsde peunivgbegär och adelns iutresserade benägevhet att dertill lemna sin medverkau. De hade sett följden af, att ömsom presteståndaet, då det gällde de tvänne andias beskattuing, Omsom borgareståndet, då det egeutligen drabbade jorden, genom sina partiella eftergifter forauledde nästan alla anslagsfågors dragande under det förstärkta utskottets röstningar, bvilka af en löntagande pluralitet alltid afgjordes till bifall af regeringens fordringar. Vid sådana forhållanden måste en förändring i tänkesät en bos dessa stånd föranleda en återgång till de grundsatser, som år 1823 gjort sig gållande; och man finner verkhgen vid sista riksdagen ett sträfvande dertill, som i flera afseevden utvisar ett sådant allvar, en så gruudlagsenhg kraft, att regeringen icke kan fö egifva foreskrifternas otyckghet eller bristande känvedom om nationens fordringar. Se här de vgtigaste: Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 18 Augusti 1834 innefattar, i avleduing at de vid revisionen af statsmeolens forvaltuivg forefallne anmärknuiovgar, följande beslut: at:o Att resttotioner eller eftergift af medel som, i följd af iaga kraftvunna beslut, till statsverket ingatt elier dit böra inså, icke må i annan ordning beviljas, än författningarna bestämdt stadga och förmå. 2:0 Att vid beviljande af serskilde gratifikationer, sådana alltid m) anordnas å den extra uts giftssumma, som till Konungens disposition på 83:e hufvudtiteln af Rikets Ständer är anvisad. 3:0o Att, med nudantag af de tatl, för hvilka i förlattningarna serskildt stadgadt år, alla frågor om återbetaluiugsskyltighet emellan krovan ä ena, samt enskilda personer å den andra sidan, alltid må vid Jaga domstol upptagas och afdömas, samt icke till gode mäns afeöravde hänskjutas. 4:o Att den allmänna föreskrift matte meddeIas, att koutrakt, som för statens räkning al vederhörande utfärdas, altid böra upprättas å Kongl. Maj:ts och kronaus vägnar och icke i embets och tjenustemäns enskilda namn d:0 Att kostnader för estafetters afsändande icke må belasta postverket, utan påföras kabinetskassan, hvilken disponerar statsanslag i och för kuriv-resor. a6:o Att vid förekomimende trågor om peusion, icke några andra statens medel dertill ma anvisas, än sådana som, enitst de för stalsmedlens förvalta ning stadgade grunder, devtill kunua af Konungen disponeras. 7:o Alt enahanda preseriptions-tid, som redan finnes bestämd för avmälan af fordran hos Statsverket (eller inom året ester det då deus-mma tillkommit) matte stadgas för uttagande af medel, hvilka blitvit af Statskontoret utavordnade I Ständernas uvderdåniga skrifvelse af den 6 Oktober 1834, angåeude vägra med statsregleringen gemenskap ägande alimänna frågor, tillkännagåfvo De ibland annat beras beslut: 1:o Att med anledning af penningvärdets genom mynutbestämnisgen vunna stadga, vid fastställandet al nya löner, tngenr, och vid förhöjning af gamla, endast det förut varande tunotalet spanmål under lön, må beräknas. 2:o Att Ständerna antagit såsom grundsats, att icke anvisa några stalsutgifter Jör ötiverskotten af Statsverkets tukomster. 3:o0 Att de under RBiksstatens Hufvudtitlar uppkommande Besparingar hädanefter icke må anvisas till nägra bestämda löneavslag på stat; och att redan reglerade högre löningsstater väl må få gälla för nuvarande inonehafvare; men att Stävderna anhöllo, det Konungen täcktes vara betäukt på en n organisation af sådana verk och stater, att förut varande tillgångar blifva tillräckliga , eller om mera behöfves, uppskjula regleringen, så att Rikets Ständer måtte blifva i tillfälle taga kännedom om förslaget och yttra sig om anvisandet af den 1 anslaget erforderliga tillökning. Alla dessa beslut, i ämnen der Ständervas beslutande rätt för nationens säkerhet är gerom Grundlagen bevarad, kunna icke anses af beskaffenvbhet, att efter godtycke af Regeringen få foljas eller åsidosättas, De begagnade uttrycken underdånigt anhållan, m. fl., betaga dem icke