att de förvaltande verken. med uudantag af Starskontoret, icke afgifvit några berättelser. rörande deras förvaltniog på det hela, utan blott aflemnat räkenskaperna, m. m, hvarföre revisore:ne anhöll om en befallning för dessa verk, att i och för gransknivgens underlättande sådava berättelser a:gilvar med Konungen förklarade sig ej finua skäl, att nu, mer än förut, derom anbefalla de förvaltande verken.a Det är egentligen åtgärden vid den omnämn da Revisions-instruktionen, som talande ådagalägger hela karakteren af regeringeus handlingssätt, syftuingen må nu vant hvilken som! helst. Gruodlagen uttrycker bestämdt såsom Rikets Ständers pligt emot nationen, att låta genom valda revisorer, emellan riksdagarne, granska nStatsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning, och för att närmare bestämma huru denna revision bör utföras, föreskrifves att Revisorerna skola sammanträda så ofta, att hvarje revision må kunna omfatta tvenne års alslutade räkenskaper (Riksdagsordningen 68). Som ou räkeuskapsverket icke är så enkelt uppstaldt, som det borde och kunde vara, samt den så kallade rikshufvudbokens afslut, ytterligare förlänger tiden för afslutandet, kan revisionen at räkenskaperna i allmänhet icke ske förr, än 2 år efieråt. Att detta likväl icke hindrar revisorerna, alt gravuska tillståndrete och ,styrelsena i verket ända till tiden för deras sammanträdande, inses latt deraf att i verket nodvändigt måste finnas eu sådan hokföring och kassakontroll, att tillståndet kan uppgifvas; åtgärderua af verkens styrelse kunna af revisorerua bedömas vid protokollsläsningen. Nationen borde således alldrig behöfva befara, att, såsom nu händt, i tullverket, Rikets Stävders revisorer år 1835 i sina be rättelser upptaga tillståndere godt ech orduadt, då saunobkt en stor balavce redan då der befatvns, men som verföre ej i räkenskaperna för två år ullbaka kuode vara synlig. Nationen är deremot vu utsatt for, att finna siva ombud anmäla allmanna verkens ,styrelser såsom förtjenta af förtroeude, fastän dessa styrelser kunde vara, om ej delaktiga, åtminstone redan medvetande af de der förbanden varande balanser !1 — I den insuuktuon, som 1823 års Ständer utfärdade för Statsrevisorerva, innehöll 3 en föreskiift att granska alla de kassor, som nu äga att disponera allmänna medel, och äfven i framtiden sådana, som genom allmävna bidrag kun de tillkomma; och 5 lydde på följande sä: nJemte R kshufvuabokenp, som af Statskonto ret aflemnas, böra revisorerna äga tillgång till Statskontorets samthge rakensksper, protokoller och handlingar, inull den dag då revisorerna sammanträdan Behörigheten af detta stadgande ådagalagges bäst genom bandlingens följande föreskrift: (Riksdagsordningen S 42) Statskontoret, likasom bankooch riksgäldsvereken bör, i frågor om sjelfva redovisuingen af medallen, alla äskade npplysningar omedelbarligen till n Rikets Ständers utskott, meddela Att revisorer, som egentligen endast finnas, för att emellan riksdagarne utföra den granskving, som eljest tillhör Statsutskoitet (Riks. ord. f 30) men som icke för fem hela år kunde af detta utskott medhinnas, äro i allt uti samma kategori med deua utskott, är en så klar foljd, alt ingen, icke en gång Konnugens rädgifvare, försökt att bestrida den. Men Konungen förklarade imedlertid: Att H M. icke medgaf Bikets Ständer granskningsrätt öfver andra kassor och räkenskaper, än hittills biukligt varit, med tillägg af dei Kongl skrifavelsen den 428 Februari 1523 uppräknade; (se ofI vanlför) att H. M med stöd af 68 S;us i Kiksdagsordniugen ordagranna Jydelse, ej erkänner omfånget för denua granskving lagligen kunna utsträckas utöfver tvänne års afslutade räkenskaper; och att H. M. icke kan gilla, och derföre ej till vederbörandes efterrättelse utfärda den af RBikets Ständer föreslagna nya instruktionen, eten I Den gamka wmstrukiioven af år 1812, som regeringen sjelf förklarat sig anse wicke nog be I slämd,, fovfor således att gälla, intill dess 1829 års Sänder bifollo en af d. v. Statsutskott töreslagen ny instruktion, der gransknivgstiätten eftersattes på sätt regeringen åsyftat. Dennazar ävnu gällande, och det synas, som den oordping inom tullvesket, hvilken under tiden blifvit upptäckt, nu bordt tillräckligt upplysa såväl KoI nuvgen som nalionen om behofvet att antaga! 1823 års revisionsiustruktion; helst som oaktadt alla bemödanden vid undersökvingen, att låta tullbalausen synas vara tillfällig, allmänna I öfvertygelsen står fast, att den länge existerat, ! ionan den oflicielt upptäcktes. Utvägar att genom upptagande Jåu söka utföra hvad antingen Rikets Ständer icke beviljat; eller hvartill de icke ansett sig kunna på en! ; f S I i I i gång gifva tillräckliga anslag, visade sig åter! begagnad vid Riksdagen 1828—30. Medlen; ill LCejonbackens ombyggnad hvartill 1823 års Ständer anvisat de besparingar å anslaget till byggnader och reparationer å Kongl. slottet, s som Ständerna förmodat kunna uppkomma på ( vämnde anslag, då slottet nyligen undergått en: ullständig reparation, hade icke varit tillräckliga, 4 och Regeringen hade derföre låtit Riksmarskalk c