ge, hvilken också tillvägabragtes d. 4 Nov. 1814. Af dessa fecta kan man bedömma i hvad mås Konung Caristian VII af Danmark är konstitutionellt smaad. Uader den korta tid han regerade här i landet, kränkte han icke sin ed, och det enda som men hade att invända emot hborom var hans hag för törströelser och hans mÅvtvilja att begagna och leda Norrmäsnens krigiska stämning, festän det alldeles icke tycktes brista honom theoretiska insigter 1 krigskonsten. Såsom högste befälhsfvare träff.de ban idel anstalter att göra hvarje kraftigt motstånd omöjligt och att undvika all blodsutgju telise. Detta gick så långt, att ban vil åsynen af den förste sårade Norske krigare, som bars förbi honom, med synbart uttryck af ubenag väinde bort ansigiet. HOLLAND. Andra Kammaren har, med 35 röster emot 14, beviljat budgeten på sex måneder, för av icxe bringa statsaachineriet tll stillestånd. Finaasministern var icke närvarende i Kemmaren, då ssken afgjordes, utan bade låvt anmäla sjukdomsförfall. Ea af de andre miaistrarne företrädde hans ställe, och yttrade, att hv.d Kammaren nu beviljade, icke kunde anses i någon mån binda hennes händer i afseende på andra vota, utan vore hiott att betrakta såsom en hjelp för ögonblicket och för att uppräithålla statskrediten. ITA LIEN. Det stora tvisteäpplet mellan den heliga stolen ech Frankrike håller nu på att lyckligen mskas ur vägen. Hertigen af Bordeaux skulle lagarne före jul lemna Rom och företaga en resa till Neapel. Der ämnade han stanna qvar till slutet af Januari, hvarefter ban skulle återvända till Görz. l ORIENTEN. On underhandlingarnes gång emellan Porten och Mcehemed Ali ionehålla tidningarne med deana posten ingenting. Deremot fortfar berättelsen, att det varit Fransyske amiralen Lalande, som hufvudsakligen bestämt Capudan Pascha till beslutet, att med Turkiska flottan segla sill Alexandria. Tvenne af de tulkar, som begapnades vid samtalet em-llan de bida amiralerne, och hvilka rymt från Alexandria, barätta, att amiral Lalande föreställt Capudan Pasceha, att nans fiender, Storviziren och Haii! Pascha, umgingos med den planen, att i förening med Esgelsmännen (?) utleverera Tarkiska flottan åt Ryssarne. Detta amiral Lalandes yttrande hade så verkat på Capudsen Paeschas sinne, att han, mera följande den impuls bas fått, än hvad en lugn öfverläggning bordt råda honor, styrde med flottan mot Alexandria. Den Fransyske amiralen hade förstått att ytterligare påskynda detta Crpudan Paschas steg genom den förespeglingen, att i fall hsn icke ofördröjligen ginge under segel, så vore han förlo rad, emedan Eagelska flottan bvarja ögonblick väntades. Man kan föreställa sig, i hvilken obehaglig belägemhet de båda tolkarnes uppgifter försatt Fransyska diplomatien i Konstantinopel, jynnerhet som dessa uppgilter allinävt antagas för sanningsenliga. Starka stormar rasade i hörjan af Dacember på Svarta hafvet, och i Konstantinopel gick det rykte, att den ångbåt, som med Fransyske amhassadören till Persien, grefve Sercey, om bord afgått derifrån d. 2, förulyckas, utan att någon enda menniska blifvit räddad. De fatalistiske Turkirne voro så mycket mera benägne att tro denna olyckshändelse verkligen hafva inträffat, som den förefö!l dem såsom ett rältvist straff af Försynen för Fransmännens trolösa förfarande, i afseende på Capudan Paschas flotta. Från Syrien berättas, att insurrektion åter utbrustit i distriktet Horan. Ibrabim Pascha bade icxe företagit någon förändring i sin armås ställning. — Det börjar starkt omtalas, att fråga för