I en swmmankomst, som nyligen höllsi Glasgow emot spanmals-lagarne, föreslogs af de närvarands Kartisterne följande resolution, hvilken äfven antvgs och väckt mycket uppseende: Dzeana iörsamling, son anser spanmåls-lagarne geuaast böra alskaffas, hyser tillka den fasta öfvertygelsen, att hela fockets bästa icke kaa vinnas förrän hvacja fullnyadig man, med sundi förnuft och ick2 dömd för något brott, blir representerad i Underhuset.n I Movomovutb befarades oroligheter under processen emo: Kartisterna. Ett iofanteri-regemente hide bifvit ditbeordradt från Irland, och en afdelaing af polisen i Londoa hade afgatt dit på jernvägen. DANMARK. I staden Schleswig har en adress blifvit beslatad till konungen och försedd med talrika underskrifter. Den utialar i kraftiga, men hofsamma, ordalag behofvet af en verklig representation, i stället för blott ;skuggbilden af en representationn, rådgifvande ständer. Den påminner om hertiglömets sjelfbeskattningsrätt, hvilken är coförytterlig och aldrig blifvit frånträdd, samt begår, att pressen måtte befrias från de coevärdiga band, som fjettra henne. En i Leipziger Allgemeine Zeitung införd skrifvelse fråa Christiania, af den 17 D:camber, innehåller åtskilliga interessanta upplys ningar om händelserna i Norge under nuvarande Konung Christian VIII:s vistande der 1814, och om tillzomsten af Eidswolds-konstitutionen. Breefvet är skrifvet i anledning af thronombytet i Danmark, och såsom bidrag till karakteristiken af nyssnämnde monark meddela vi det bulvudsakligaste af dess innehåll här nedanföre: Konung Christian VIII bar från Maj till Augusti 1814 varit utvald Konung i Norge, sedan han ant:git och högtidligt besvurit den i Eidswold sviftade, ännu gällande, grundlagen. Derigenom hade haa väckt stora förboppniagar hos da Danska patrioterne. I härvarande kretsar trör ingen på deras uppfyllande. Påstaendet att prias Caristian, straxt efier freden i Kisl, företagit resan till Trondhbjem för ait der låta kröna sig till oinskränkt monark, är alldeles ogrundadt; men desto säkrare är att han från början hede suveräniteten i sigte. Han stätlde sig, under tital af regsaot, med allmänt bifall i spetsen för sffirerne. I denna egenskap kallade haa till sig flere ancedda embetsmän äfvensom de båda professorerna vid Norska universitetet Treschow och Sverdrup, och gaf dem i ett väl sammansatt tal (han både talar och skrifver mycket väl) tillkänna sitt beslut att antaga den oiaskränkta konungavärdigheten, sedan Konungen af Danmark afsagt sig alla anspråk på Norge och sistnämnde rike sålades tillfallit priosen såsom närmaste aritagare. Men knapp: hale ban uttalat detta sista ord, förrän professsor Swerdrup uppsteg och yttrade, att alla anspråk på Norska kronan på denna gruni voro helt och hållet ogilltiga; ty Konung Fredrik VI:s afsägelse hade icke blott skett i hans eget namn utan äfven i hela Danska konungahusets, och gällde således åiven för dea närmaste throasirfvingen, som blott var denne Konungs förste undersåte; och privaträtten kunde bär lika lite användas som i andra statsförhallanden. Hela saken finge dock ett helt annat utseenda om man betraktade den enligt folkrättens grundsatser; Norska folket hade da, löst från trobetseden emot sia suverän, återkommit till sin ursprungliga frihet, som lemnade i dess val att genom dess utsedda representanter gifva sig hvad statsförfattning det vill2, med en konung eller till och med utan! monarki; han (Sverdrup) gåfve derföre det rådet ait ofördröjligen iukalla en församliag all män, som voro i åtnjutande af allwsänt förtroende för att af deras mun förnimma hvad som borde företagas i närvarande kris. I deana . alldeles oförberedt uttalade mening instämde . af hela bjertat professor Treschow. Sammankomsten slöts, sedan regenten med få ord till-. kännagifvit ait han skulle underkasta denna angeligenhet en mognare pröfning. Resultatet deraf b!ef att regenten kallade 113 deputerade från landtförsamlingarne, städerna, armeen och marinan till Bidswold till en riksförsamling, för. att gifva landet en grundlag. Sammansättningen af denna riksförsamling var dock sådan att: man, såsom det påståa i Touchard Lafösses be-: kanta verk, blott räknade 40 deputerade, hvilka kunde anses såsom helt och hållet oberoent de af regenten. Vare härmed buru som heldst, ; q så gaf dock riksförsamlingen på Eidswold den 47 Maj 1814 riket sin nuvarande grundlag, efter ett utkast af Hr Adler, regentens handsekreterare. Genom besvärjande af denna kon1 stitution blef regenten Norges konung, och om II de stora makterna tillåtit, bade han ännu ic denna stund varit det. Men som bekant är, ce nedlade denne Norges utvalde Konung, sedan !f ban förgäfves vändt sig till Eagland och Öster-c rike, och då han var hetare af all hlodsutgju-H telse, efter få månader konungavärdigheten, af-k