Aftonbladet – 4 januari 1840, sida 2

Ia 31 dived OLUCANULIAS DYIRCISKAPp I UCL UISCIplinära machineriet, hvilket var en så stor och ljus tanka, att den förtjenade närmare begrundas. För detta ändamål vore det likväl nödvändigt att få någon anledning att förändra befattningen ifrån en instruktions-officers för en liten exercerande afdelning, till en verklig befälhafvares öfver hela korpsen samt och synnerligen, hv2rigenom med säkerhet kunde vinnas om icke annat, att sådana förargliga adresser, som de der af patrullerne sommaren 4838 — vi be-. dje om förlåtelse, vi glömde här ofvan, att detia var en verklig tjenstgöring — kunde förekommas i födseln, innan de hunne se dagsljuset. En sådan ypperlig anledning infann sig, då man kom ibåg att det en tid verkligen funnits en så kallad brigadchef, hvilken syssla innehades af den för sin konungskhet och groteska ifver för Gustaf III:s parti så ryktbare borgmästaren Oldenburg. En brigadchef åt borgerskapet blef således målet för det nya projektet; men med den väsendtliga förändring emot förr, att denna chef nu skulle bestå icke af en borgare eller magistratsperson, utan af en verklig militärperson. Det är för detta ändamål, som den petition är satt i omlopp, hvsrom vi i korthet nämnde i gårdagsbladet. Atskillige andre borgare hafva benäget härom underrättat oss, med anmodan att söka genom tidningen derpå väcka alimänbetens uppmärksamhet. Enligt planens detaljer skulle, såsom det är oss berättadt, beställningen, för att blifva lättare acceptabel, i början hetas vara blott honorär och utan lön; men det kunde naturligtvis borgerskapets värdighet i längden ej tillåta, utan man finge väl alltid sedan i någon af stadens kassor hitta på tillgång till ett arfvode. Att vederbörande gerna skulle önska szkens framgång, är i hög grad sannolikt. En sådan serskild militärchef åt borgarne, om han ock ej finge annat att göra, skulle naturligtvis vara en sjelfskrifven gäst på alla bataljonsoch sqvadronschefernas middagar och kalaser, der det icke alltid kan vara tillfälle att bjuda Öfverståthållaren. Härigenom hade vederbörande i honom en person, som ailtid såsom vikarius kunde arbeta för den i Öfverståthållarenrs instruktion, hvilken lägges först och sist på hans samvete, att underhaila borgerskapets goda tänkesätt om regeringen. Ban kunde då, när Öflverståthållaren sjelf ej är tillstädes, underrätta borgarna om regeringens goda afsigter, uppmuntra deras loyala esprit och skingra de tvifvelsmål, som, i följd af coppositionslidningars bearbetningar, någon gång kunde uppstå om vissa styrelseåtgärders lämplighet, tillintetgöra farhågorna för sidoinflytanden m. m. Detta är visserligen en nyttig sida af saken. Betraktar man den deremot i afseende på sjeliva tjenstgöringen eller behofvet, så tyckes förslaget väl vara både öfverflödigt och förnuftlöst. Först och främst är det i sig sjelf nära nog en löjlighet, att sätta till en brigadchef för en korps, hvilken knappt finns till och icke under närvarande förhållanden kan uppsättas utan tryckande omkostnader. För det andra existerar redan ett mer än tillräckligt öfverbefäl, då Konungen, har täckts antaga det högsta, Kronprinsen dernäst, och för öfrigt alla kommunikationer med bataljonscheferne efter gammal praxis gå genom Öfverståthållaren. För det tredje tyckes det icke vara precist smickrande för hufvudstadens borgerskaps vär-! dighet, utan snarare motsatsen, att till deras brigad-chef — en beställning, som annars alltid bestrides af Generals-person — sätta en militär. af Majors rang och Keptens tjenstegrad inom det regemente der han är anställd, om än den nu ifrågavarande personen visserligen i öfrigt är en man, som både genom duglighet i tjensten och öfriga egenskaper säges vara egnad att tillvinna sig förtroende. Men bvad man än må tänka om sjelfva saken, så synes dock sättet, att sålunda smyga fram den på en hbiväg, vara mindre lämpligt af dem, som att petitionen i omlopp. En för borgerskapet så betydande åtgärd bör åtminstone icke kun1a slutligen vidtagas utan den. i alla andra nål vanliga åtgärden, att vederbörande varda vörda, det vill säga att förslaget får cirkulera dlassvis och pluraliteten af borgerskapets ledanöter blifva i tillfälle att deröfver yttra sig. alla fall hafva vi ansett oss uppfylla en pligt, lå vi efterkommit den hos oss gjorda begäran, tt framställa äfven betänkligheterna. —U — Vitterhets-, historieoch antiqvitetsaka(emien har genom val och lottning till ordföande under årets första fem månader kallat Ministern vid frsnska hofvet, H. E. Grefve G.! —ÅA ks Kr kt RA RR KA pr mm FH LW HA FF ND PP AM AA sm AMA FE AMA fn Am -—-—