STOCKHOLM den 2 Januari NYÅRSDAGEN 1840. Nyårsdagen är dock en herrlig högtid, oc en af de vackraste på hela året! Det ligg någonting storartadt der:, och det kan knapj finnas något mera egnadt att närma menniskorr till hvarandra, än ett sådant för alla gemensan afslut och novo corto i kedjan af lifvets sys selsättningar, ett sådant skiljemärke, som hvar gång utgör en ny utgångspunkt för den häp nande föreställningen om detta omätliga nå got, som kallas tid, i hvilket vi, hvar för sig hafva endast en oändligt liten station att ge nomresa. Huru olika och skiftande öden y sednast genomlefvat, så förekommer det doc merändels på denna dag, såsom hade det för flutnas bekymmer gått till hvila med det förflnt na året; och äfven i den svåraste belägenht kastar hoppet på nyårsmorgonen någon strål af sitt vänliga rosenskimmer på den slöja, so för den dodliges blick höljer det komman des öden. Intet under derföre, att allt he ett så ovanligt lif på nyårsdagen. Mången gån är man väl frestad att le åt den plågsed, so: då sätter mängden i rörelse; åt den märkbar brådskan och fjeskandet på gatorna af iland högtidsklädda fotgängare eller åkande; åt dt oförtrutna springandet i trappor, ringandet p tamburdörrar af vaktmästare och betjening, me ett ord. åt de mångfaldiga besök och uppvakt ningar, som då utgöra allas sysselsättning; me det ligger med allt detta någonting vackert u denna allmänna, hågkomst af vänskap, högakt ning eller andra förhindelser, hvilka uppkall sjalens skönare känslor, och uti den mennisko vänliga sinnesstämning, som då är allmänt rå dande. Vid ett sådant tillfälle, då familjer, slägtings och vänner visa sitt deltagande för hvarannan då äfven personer, som kanske ej talas vid e enda gång på hela det öfriga året, i förbigåen de räcka hvarandra handen och med en gla uppsyn utbyta en vänlig helsning, då hvar oci en, åtminstone efter det yttre skenet, vill hel verlden väl och man knapt har hjerta att neki sjelfva sin ovän en tillönskan om helsa och väl. ång i enskilda företag, hvem kan väl vid et sådant tillfälle und rlåta, att äfven egna en sär. skild önskan åt hvad vi hafva kärast af allt — det älskade fosterlandet, och att uppsända er varm bön om dess välgång till försynen? Nu, om någonsin, förena sig flere anledningar att anropa dess bistånd i detta afseende. Ty hvem ville väl icke önska, att det tiotal, som nu gåt! ill ända, äfven måtte taga med sig för alltid de svårigheter och misstag, som under detta och föregående tiotal kunnat verka störande för fosterlandets helsa och trefnad! Året 1840 kan ägas börja med ett sammanträde af Rikets Stänler, som, enligt grundlagen, äro Svenska folcets Ombud. Måtte desse representanter kuna uppfylla sin kallelse och sina uppdrag, med