Till Redaktionen af Aftonbladet!, Författaren till den i Aftonbladet, för den 2? sistl. November, iatagne artikel, angående centra lisationen ef KämnersRätterna i hufvudstaden, an håller att få med några ord besvara en insänc uppsats i samma ämne, under den 7 dennes. AM Insändaren icke hör till de rättsökandes an. tal, synes genast, då han fästat så litet afseende vid de anmärkningar, som ef KämnersRätterna blifvit gjorda dervid, att Magistraten i sitt förslag till arbetsordning låtit parternas rätt stå tillbaka för den så kallade enheten eller lika fördelning a göromålen. Lika litet skall man tro, att Ins. bör räknas til de rättskipande, då han, vid bedömandet af de! anmärkta förhållandet, icke ens kunnat göra sig riktigt reda för, hvarom frågan egentligen bandiat Så förmenar Ing. nemligen, att göromålens fördelning traktvis skulle komma att föranleda samme olägenheter, som förut, medelst invändaingar emo! domstolens behörighet, och besvärs anförande öfver de beslut, som, i anledning deraf, meddelas. Ingenting är likväl enklare, än att, sedan territorialjurisdixtionerre blifvit upphäfda och alla fyra KämnersRätterna erhållit gemensam domsrätt öfver hela stadens område, hvilket mål som helst kan med lika behörighet behandlas af den ena afdelningen, som af den andra, och att den ena fördelningsgrunden icke kan mera än den andra gifva aniedning till invändningar emot domstols behörighet och deraf föranledda serskilda besvär; ty i sådant fall kan man ju till och med tänka sig den anmärkning, att lottningen af ett mål icke blifvit riktigt verkställd, och att således den division, som lovtcu träffat, ivhe SKullv vara bebörig av band lägga målet. Någon fruktan för tidsutdrägt och trassel, i följd af sådana invändningar, behöfver således ej uppstå. Lika litet kan Insändarens förslag till målens fördelning, allt efter som de till registratorn inkomma, bestå vid en närmare granskning. Registratorn skulle härigenom sätias i tillfälle, icke allenast att genom en ojemn fördelning af mer och mindre vidlyftiga mål, gynna den ena afdelningen, på den andras bekostnad, utan äfven att gå parterna så tillhanda, att de sjelfve fingo välja sina domare — en olägenhet, som äfven KämnersRätternas Hrr Ordförande med största fog velat undvika, genom den föreslagna lottningen. Dessutom är ännu härmed ett litet item, hvad de från Poliskammaren remitterade ransakningarne vidkomma. Dessa bafva nemligen förut, enligt hvad förf. har sig bekant, dagligen till hvarje KämnersRätt ankommit, efta tre will fyra eller änru flera, på en gång. Då nu hädanefter alla skola remitteras till en och samma domstol, måste registratorn blifva ganska förlägen att afgöra, i hvilken ordning de borde fördelas, och icke helier kan man skäligen fordra, att Polisen ej får släppa ifrån sig mer än en i sender. 1ns. förmenar vidare, att traktfördelningen kunde bibehållas, i afseende på kailelsernas verkställande af stadstjenare. Detta låter vid första påseende icke så illa, men torde bli ganska svårt att utföra. Stadstjenarne skola under Rättens sessioner vara tillstädes, för att meddela upplysningar, och isynnerhet för att, då målen påropas, intyga, om kallelser och stämningar blifvit behörigen delgifra. Huru slår detta sig ut, om aila stadstjenarme skola anställas till gemensam tjenstgöring vid de fyra afdelningarne? Och ora de äfven voro så vigilanta (hvilket de, i förbigående sagdt, icke äro), att de kunde ordentligen passa på sina mål, vid de olika afdelningarne — ett förhållande, som ännu mera försvåras derigenom, att alla fyra afdelniogarne få olika lokaler inom Rådhuset, och icke såsom i HofRätten, äro belägne innanför ett gemensamt förmak — så bör Ins. besinma, hvilken oreda måste uppstå derigenom, att hela stadstjenarepersonalen ställdes under samtlige afdelningarnes lydmad, — huru den ene skiulie skylla på den andre, om någon försumlighet inträffade, och huru svårt det skulle bli för en afdelning att förmå dem till uppfyllande af sina skyldigheter, då alltid den ursäkten vore till hands, att en annan afdelning påkallat deras tjenst. Slutligen må det ock ej alldeles lemnas ur sigte, att målens fördelning efter trakter, såsom grundad på den förut varande ordningen, just derigenom lemnar den säkraste garanti för sin verkställbarbet, utan olägenhet eller förfång för någon, då deremot, vare sig vid lottning, enligt Magistratens förslag, eller med en sådan fördelning af målen, som ins. ansett tjenligast, det blir, minst sagdt, tvifvelaktigt, om förändringen skall för de rättsökande medföra vinst eller förlust. Den anbefallda centralisationen af KämnersRätterna lärer dessutom icke kucna antagas hafva haft! annat ändamål, än att undvika ransakningarnes remitterande fram och tillbaka, och de deraf föraniedda arrestant-flyttningar, och att kärande parter icke må gäckas af invändningen mot domsols behörighet, för det att en svarande kan e: behag bo än här, än der inom samma sta , — nvilket allt lika väl undvikes, om målen fördslas, på sätt KämnersRätterna föreslagit, ifall Magistratens förslag vinner nådig stad