Aftonbladet – 30 december 1840, sida 2

de lemna upplysningar angående ärendernas gång samt kontrollera förvaltningsåtgärderna. 3:0. Alt den kollegiala styralseformen endast skulle bibehållas 2 afseende på den pröfningsfordrande förvaltningen af statens tillhörigheter och medel och af beskattningsverket. Dessa kollegier kuvde alltså blifva högst få. Deras, ändamål skulle blifva: a) att såsom centralverk i andra instansen utgöra förvaltningen i den styrelsegren, hvartill de höra, samt att tillse, det underordnade myndigheter iakttaga densamma rörande författningar: b) att afgöra vissa med ärendernas förvaltning sammanhängande s3erskildta mål: : c) att upplysa och förbereda dem, hvaröfver utlåtanden eller förslag blifvit infordrade: d) att enligt föreskrifter förvalta Kronans egendom och medel, anskaffa dess förnödenheter och vaka öfver underordnades hushållning med beggedera; e) att upprätta förslag till åtskilliga embeten, hvartill Konungen utnämner, samt att sjelfve besätta de ringare. Embetsformen i dem borde vara samrådig, att besluten genom de flesta rösterna bestämmas: ärenderna afgöras dels in pleno, dels på afdelningar, tre ledamöter vara beslutfört antal på dessa sednare;j— och borde hos Konungen göras hemställan: Att ett synnerligt afseende fästes derpå, att om kontorscheferne sjelfve blefvo föredragande i kollegierna, icke allenast en ytterligare inskränkning i personalen skulle kunna äga rum, utan ock ärenderna vinna en enklare och skyndsammare behandling. Kammarkollegii befattning med uppbördens indrifning, och hvad dermed gemenskap eger, borde öfverflyttas till statskontoret: detta sednare verk kollegialiter behandla sådane ärenden, enligt här ofvan yttrad grundsatts, som vid öfrige kollegier kallas pleni-mål; samt begge dessa verk, så snart kameralverket kan förenklas, sammansläs till ett; hvarigenom stor besparing kunde vinnas. 4:0 All uppbördsoch redovisningsverket måste på det sätt regleras, att samtehge skatter inom hvarje fögderi (utom de serskilda och tillfälliga, såsom tullpostoch nummerlotterimedel, m. fl.) uppbäras af Kronofogden och i landtränteriet lefvereras; landskontoret derefter endast redovisa för statskontoret, och alla Kronans. intrader blifva för detta embetsverk redovisade, hvarefter de inflytande medlen kunde utassigneras till de verk och inrättningar, som enligt serskilde föreskrifter skola besörja den speciella förvaltningen, (passevolance, krigsmans husoch hospitalmedel undantagna). 5:0 Alt Länsstyrelsen måtte förblifva, endast med den förändring, att i de län der bergverk äro, Kon. Befallningsh. må gemensamt med bergshauptman och bergmästare erhålla tillsyn över de till bergverken upplåtna -Krono-allmänningsskogar, att skattläggning öfver nya bergverk i landskontoren borde granskas; och att hvarken militärbefälet eller biskopparne, vid något tillfälle, måtte få blanda sig i landets allmänna hushållning och reglering af vissa från indelningsverket härrörande skyldigheter och verldsliga ordningsmål, hvilka ärender borde öfverlemnas till Konungens Befallningshafvande. 6:o Att municipal eller menighets-styrelsen måtte införas: Denna borde utgöra slutstenen i statsforvaltuingens byggnad. Embetsmäns åtgärd borde endast vara påkallad i de fall, der folket icke är il tillfille att sjelf bestyra om sina angelägenheter; och det är således en väl ordnad municipal-styrelse, som endast kan mivska de underordnade Itjenstemännens stora antal. aMenighetsstyrelsen är icke främmande för Svenska folket, det visas af landskapslagarve och den ännu bibehållna indelningen i härader, lagsagor och landskap. Menighetens deltagande i vården om sina angelägenhefer är ännu bibehållet, vid Tingen genom nämnden, i sockenstyrelsen genom sockenstämmorna, och i det mera enskilda hushållsbestyret genom bystämmor. Beredningstaxeringsoch pröfningskommitteerna äro äfven att anse såsom menighetsstyrelser, m. m) Utskottet, som särdeles ansåg sig böra aflemna förslag till menighetssyrelse, tillstyrkte derföre tillika Ständernafatt hos Konungen anbålla: aatt, seda förslaget blifvit granskadt samt länens innevånare deröfver hörde, Kongl. Maj:t måtte täckas föranstalta om en sådan menighetsstyrelsens organisation, som kan finnas nyttig och lämplig. Ett fullständigt förslag till styrelseverkens organisation öfverlemnades; äfvensom grunder föreslogos för embelsmännens bildning, befordran, löning och pensionering, somt för verkställigheten af den nya regleringen. Rikets Ständer uppdrogo åt konstitutionsutskottet, att bereda de grundlagsförändringar, som i följd af dessa tillstyrkanden ansågos beböflige. Detta skedde äfven och med den fullständighet, att, vid riksdagen år 1828, ständerna kunnat antaga desamma. De öfverlemnade till Kongl. Maj:t betänkandet, aunder åbearopande af de deri anförde hufvudgrunder, och canhöllo, att Konungen täcktes till verkställighet cbefordra de delar af ofvannämnda förslag, chvilka finnas ledande till förenkling af styrelsen doch till inskränkning i embetsmännens antaly. (Se riksdagsbeslutet.) Det fanns således nu hopp, att i denna vigt elägenhet komma till ett önskvärdt slut; och då Rikets Ständer vid riksdagens början emottogo af landets Konung den försäkran, att han, wåt den lika omfattande som vigtiga frågan com en förbättrad organisation af rikets styrelaseverk lemnat den handläggning, som omstänadigheterna och andra vigtiga göromål medgifÖar al see. dot slide sig att;de. ärenden.