Lagkomitteens och de tll oekonomiska författniogarnes öfverseende förordnade komitterade, noga tillse, att alla rättsfrågor från förvaltnings-Ibmyndigheterna blifva skiljde, på det att detre nstora ändamålen: kraft och verksamhet i stats-Införvaltningen å ena sidan och noggran vård a flvenskild rätt och säkerhet genom lagarnes ovälIndiga skipande af en oberonde Domaremagt i Inden andra, må kunna vinnas. Nationen hade således väl bort kunna hopIpas ett: lyckligt slut på denna angelägenhets ordnande. Redan den 6 April 1820 afgåfvo I kommitterade sitt betänkande, rörande rättsfråIgors skiljande från de administrativa verken; men den 16 Jan. 1821 fann Konungen betänkligt, att derom fatta beslut, innan Rikets Ständer yttrat sin tanka. Konungen uppmanade imedlertid Komitterade, att med tillimpning af Ide af dem föreslagna grunder, fortgå i sina arbeten, och Regeringen begagnade tillfället, I såsom det heter, för att så mycket mera bereda tillfälle för de indragningar af embeten och atjenster , hvilka möjligen kunde blifva en följd vaf förändringarne i styrelseverken, utan att nbelasta statsverket med fortfarande löneanslag ntill personer, som under tiden till erhållande naf sådana tjenster komma i frågan, att icke endast fatta det lofvärda beslutet, att icke återbesätta de tjenster, hvilka Kongl. Maj:t ansåge kunna blifva föremål för ,indragning,, utan äfven att stadga den ull sina följder så beklagansvärda principen: ,att endast till sådana embeten som Kongl. Maj:t funne för ärendernas njemna gång ovilkorligen böra bestrides , provinsionelt förordna skicklige personer, att emot millgodonjutandet af de tjensterna anslagna löner, såsom arfvoden, desamma under ledigheten för nrätta.n Denna åtgärd, som i ögonblicket kunde synas. pyttig, under förutsättning af den stora frågans snara afgörande, men hvartill Regeringen ej ägde någon grundlagsenlig rättighet, blef första steget att sätta statens embetsmän i ett beroende af verkställande maktens godtycke, som alldrig kan blilva annat än skadligt, så länge icke sjelfva denna Regering i sin tur beror af nationens förtroende och är strängt ansvarig för sina handlingar. Fördelen deraf för de maktägandes begär efter inflytelse, har återstudsat på sjelfva den vigtiga reformfrågan; och man ser derföre ifrån denna tid styrelsen likgiltig för dess afslutande. Komituerade afgåfvo imedlertid den 29 Juni 1822 sitt betänkande, som i många delar är berömvärdt, ehuru visserligen åtskilligt kan finnas ofullkomligt; och 1823 års ständer nedsatte ett särskildt utskott för detta ärende, oaktadt den skrifvelse, hvarmed Regeringen öfverlemnar komittebetänkandet , hade bordt ofvertyga om det föga intresse, hon egnade deråt. Deri framhålles vådan af hvarje förändring uti nen genom tid och erfarenhet stadgad förvaltpningsordning , hvilken endast efter grundligt öfnvervägande bör företagas, och icke uppkomma utan såsom följd af nuggran undersökning och beråkning (?) hvarigenow dess företräde framför redan bestämde former blifvit med tillförlitlig visshet (!) afgjordt De ekonomiska författningarnes samlande och öfverseende säges i den kungliga skrifvelsen hafva så fortgått, att första, delen, eller sjelfva samlingen och iordningbringandet hvad de till KrigsBergsoch Kommerskollegiernes omfattning hörande stadgar och författningar angår, redan bhfvit fullbordad , och skulle de blifva tll tycket befordrade; den återstående delen, eller förslag till ändringar och förbättringar i de samlade författningarne skulle fortgå så skyndsamt, detta granlaga arbete hunne utföras, hvarigenom , såsom orden lyda, Kongl. Maj:t hoppas det åsyftade vigtiga ändamålet skall vinnas, natt ett i systematisk ordning sammanfattadt nverk för alla statsförvaltningens och den ekonomiska lagstiftningens grenar, bygdt på riktiInga grunder för statshushållningen och efter RiInkets behof, läge och konstitutionella inrättninIngar lämpadt, må kunna blifva fullbordadt.c I Att Kommitterade, då Regeringen icke ville genast bastämma grunderna för rättsfrågornas I skiljande från förvaltningsverken, ej kunde föreslå arbetssättet, var naturligt; och Regeringen, Isom ej hade för afsigt att afsluta saken, begärde endast, natt det anslag, som bittills sedan 1, 1812 års riksdag varit af Riksens Ständer för vändamålet anvisadt, än vidare måtte få fortfara.n Riksens Ständers Utskott företog nu Betänkandet till granskning, äfvensom de serskilda för-. slag, som detsamma åtföljde. De beslut, som utskottet tillstyrkte Riksstånden, voro: 1:o. Rättsfrågornas afsöndrande från förvaltningsverken. Härvid borde den grundsatsen otvifvelaktigt heldst följas: att afgörandet