Sp.) och för var 4 Stäöver, oaktadt den 4701 års! traktat vidfogade bilaga uttryckligen säger, att Sigilltryckaren (nu kallad Stämpelförvaltare) skall för det honom anslagna arfvode sjelf anskaffafstämpelpapper. d) Till en så kallad Löpare erlägges ; Rdr. Sp. af svenska fartyg. Sedan det arfvode, som 4701 anslogs ett Tuldbodbud, numera utgår till en kas-! sörens passkrifvare, utan att denne förrättar något af de uppdrag, hvarför nämnde arfvode beviljades, så har förutnämnde afgift tillkommit för ett. bud, som i stället aflemnar pass o. 8. V. e) Till befälhafvaren å Kongl Danska vaktskep-! pet utgår !; Rdr Sp.). f) Så kallade ordinarie fattijpenningar V, Rdr Sp. utgå af alla fartyg, utom svenske under 43 lä-: ster och danska under 5. g) Extraordinariv fattigpenningar (1 Riksdalers : afgiften) nigöres vid många flere tillfällen än 4704 års traktat medgifver ). 4:0 Godtyckligt förfarande i öfrigt af Tullkammaren i Helsingör. Det är genom åsidosättande af de säkerbetsmått, traktaterne, med tillkännagifven afsigt att skydda godsägaren emot olaga behandiing, stadgat, som ) det varit möjligt att under en så läng tid och till en sådan höjd kunna utbilda ett system af traktatsstridiga pålegor. Undanhållande från de trafikerande af de upplysningar, de ägde rätt att fordra; deras ombuds försättande i en af tullkammaren beroende ställning, och farbågan för uppehåll vid klareriogen, oaktadt traktaterne försäkra om en skyndsam expedition, hafva varit medlen, som härtill begagnats. Sålunda, ehuru traktaterne bjuda, att tullräkningarne skola vara specificierade, på det man deraf måtte kunna se, om tullen blifvit uttagen efter fördragens bokstaf, lemnas dock sådane specifikationer endast, då skepparen sjelf klarerar och uttryckligen begär det. Vanligen ser godsegaren aldrig någon tullkammarens eriginalräkning, utan erhåller endast kommissionärens, som merendels är något i Helsiogör upprättadt klareringshus, hvars räkningar med tullkammaren lära uppgöras månatligen. Godsegaren erhåller sålunda icke något sådant fullkomligt autentikt dokument, hvarpå han kan grunda de besvär öfver obehöriga afgiftess påläggande, hvartill traktaterne berättiga honom och för hvilka de stadga stränga ansvar å: tulltjenstemännen. Lika är förhållandet i afseende på skeppsumgälderne, till hvilka räknas alla utgåI ende sportler och fattigafgifter, och då vid deres! uppförande kommissionärsbusen vanligen sammanblanda icke endast olika till tullkammaren erlagda afgifter, utan ock med vissa af dessa sin egen : ersättning för besväret, stundom med påförande af! en viss procent provision för hela summan och I således äfven å deras egen, redan upptagna ersättning, så sakmar redaren all !edning, för att kunra bedöma, om bonom vederfarits rätt af tullkammaren och billighet af hans ombud. Sålunda, ehuru traktaterne garanterat den betalandes rätt, ett kunna bedöma, om ban betalt: för mycket, och första vilkoret för ett sådant! omdöme är, att. äga tillfälle inhemta, hvad man ; skall betala. har ei endast allt sedan 4704-års traktat afslöts aldrig någon officielt erkänd tarif för Öresundska uppbörden utkommit, utan äfven, när Kongl. svenska och norska Konsuln, eller just den Kommissarie, 4720 års fredstraktat erkänt vara nödig, för att tillse expedierandet af sin nations fartyg, af Kongl. danska autoriteterne begärt at; få veta, efter hvilka grunder detta expedierande verkställdes, har man nekat att meddela honom denna upplysning, endast lofvande, att, om Korgl. svenska och norska regeringen derom framställde sersktldt begäran, man till dess enskilta upplysning ville göra ett sådant meddelande. Men ehuru denna serskilda begäran blifvit framställd, bar dock meddelandet på sedermera förflutne flers månader icke ägt rum. Sålunda har man i de lagda svårigheterne för! andra, än de så kallade klareringshusen, att ombesörja tulloch skeppsexpeditionerne, hvilka hus både såsom danska undersåtare och genom den dem beviljade månadskredit, som när som heldst kan äterkallss, äro fullkomligt beroende af tullkammesren, beröfvat de trafikerande den naturliga kanalen för nödiga upplysningar om deras räst och huruvida denna blifvit iakttagen. l Sålunda bar man på hvarjehanda sätt sökt förekomma, att de främmande konsulerne, eller de kommissarier, som skola bevaka lagenligheten af tullklareringen af deras nationers fartyg, dertill egt till fålle, så vida de ej idkat klareringsrörelse hvartill! fordrats att vara dansk undersåte, i hvilket fall både deras enskilta intressen (i afseende på provisionsbeloppet, vanligen för varor, bestämdt efter procent) och deras undersiåtliga förhållanden stått i strid med deras pligter såsom konsul. i Under de tider, då sundska tullen erlades med: låg kursförvandling i ett försämradt mynt, samt, derigenom, i afseende på de genom Christtianopel: ska tarifen bestämda afgifter, en verklig tullindring egds rum, kändes mindre det godtyckliga förfarandet med tullen å de öfriga varorna, men sedan numera det mynt, hvari tullen erlägges (riksbankpenningar) uppgått till pari, under det att tullaf ; gifterne blifvit oförändrade, och på samma tid pri, sen, räknadt i metalliskt mynt å de vigtigaste kolo-: pialoch äfven manufakturvaror högst betydligt fal; lit, har bördan af detta traktatsstridiga förfarande för handeln i Östersjön blifvit så tryckande, att deri, ligger förklaringsgrunden, hvarföre just nu så talrika klegomål från flere orter och länder blifvit till respektive regeringar framburna 4 (Forts.; ) Icke utan skäl har man gjort den anmärkning, att, under det en ökad rörelse mångdubblat tullinkomsten i Öresund, och endast de traktatsenliga sportlerne uppstigit till omkring 235 000! Rår Spe., en tillräcklig summa, för att rikligen aflöna en för de sjöfarandes skyndsamma expedierande nödig persenal, har man ickeökat den för 440 år sedan anställda ordinarie tjensteman