åtminstone kunnat åberopa någon författning, som berättigar den till en sådan förhöjning, hvilken, vidtagen på eget sevåg, är lika olaglig, som om en domare afegen myndighet skulle höja lösen på sina expeditioner utöfver den en gång fastställda taxan. Detta olagliga tilltag framstår i ännu bjertare dager, då Statstidnin gen på samma gång kungör, att bokannonser, hvilkas inlemnande beror af hvars och ens fria vilj., emottagas efter samma tariff, som i de andra tidningarne och det således endast är de tvungna annonserna som beskaitas. Det är klart, att ett blad för officiella publikationer måste finnas, och att kostnaderne för dess utgifvande således äfven måste bestridas. Men om Statstidningen inskränkte sig till dessa officieila publikationer så skulle den gamla anannonsafgiften ganska väl försla att betala dem. Deremot synes det hvarken vara statskassans eller den annonserandes skyldighet awt ersätta den brist som kan uppstå af en onödig utvidgning i volymen eller en bristande skicklighet : Tedaktionen af den icke officiella afdelningen eller derföre att det behagat vederbörande at! pensionera Svenska Akademien med 5000 Rår årligen, helst enär tidningen icke erhållit någon inre förbättring ifrån den tid, då den utgafs under Postoch TIarikestidningens firma. Skulle imediertid någon sådan ersättning tagas ifrån allmänheten, så hade det väl varit mindre olämpigt, att söka denna i en förhöjd prenumeretiocsaigift, hvaröfver svårigen någon hade kunnat klaga, då bladet blifvit utvidgadt till forma:et emot fordom och genom denna utvidgsing jemte alla sina bilagor ger valuta i qvanlileten älven för ett par riksdaler mera, a rr ang rn nn rn nn