, upplagagade Dretvecna lorstoracs och dc UCI j0Itc kommande personernas namn icke omtalades Hvad som är sannt af dessa berättelser vet mai ännu icke, emedan ransakningen, som fortsätte med all drift, hålles hemlig. Moniteuren vederlägger nu alla rykten om Marskaik Valees entledigande. Att detta vari starkt i fråga, får imedlertid icke betviflas. Frår Algier hafva officiella nyheter anländt, enlig hvilka Araberne väl fortsätta sitt system a spridda anfall och ströftåg; men som skola föl dei mesta misslyckas. De privata underrättel serna deremot skildra sakerna med helt andra färger. De säga, att man till och med fruktade ett anfall på Algier, ja, de bestämma dagen då Abd-el-Kader, i spetsen för 253, 000 man skulle företaga det, till den 44:te eller 42:te dennes. Han hade sjelf utsatt denna tidpunkt, då han hoppades få bålla sin bön i den stora moskeen i Algier. Måhända gör man klokast, om man går medelvägen mellan båda dessa uppgifter. Hvad som väcker något tvifvelsmål mot de officiellas bokstafliga sannfärdighet är, att de anpländt till Toulon redan d. 410, en först d. 435 blifvit omtalade i Moniteuren. Nurri Effendi, utomordentligt sändebud från Porten, har d. 43 anländt till Paris. Den stränga årstiden, i förening med den förlögenhet, som i allmänhet råder i de flesta industrigrenar, har ökat nöden bland de fattiga och arbetande klasserna, hvarföre man på åtskilliga ställen blifvit betänkt på medel till dess afhjelpande cch anslagit större eller mindre summor att bereda dels sysselsättning, dels direkt hjelp åt de behöfvande. I Lyon är man ganska bekymrad för vintern, och en tidning yttrar den förhoppning, att municipalitetet derstädes, som med så mycken frikostighet voterade 23,000 francs till Hertigen af Orleans emottagande, nu icke skall förgäta sina i betryck stadde landsmän. Päårsdomstolen har d. 46 haft en session för att afhöra Hr Morilbouss berättelse rörande deu sista ransakningen med de för Maj-upproret arresterade, hvilka utgöra ett antal af 39. Han föreslår, att alla dessa skola sättas under tilltal. I SPANIEN. Regeringen gör sig hopp, att valen skola utfalla efter dess önskan, i trots af alla oppositionens bemödanden. Dess officiella tidning kungör nu traktaten mellan Spanien och Sardiaien, hvarigenom bandelsförbindelserna mellan de båda staterna återstäl!as, såsom de voro före 418537. En ljusstråle i styrelsens financiella mörker är det pris, hvartill nationalgodsen kunnat försäljas. 235,000 sidana, som till Oktober måinads slut blifvit föryttrade, voro endsst värderade till 407 millioner realer, men hafva gitt till 496 millioner. — Regeringen är nu åter sysselsatt med afslutande af en stor leverans af lifsmedel för Esparteros arme. Från denna höres ingenting nytt och icke heller ifrån Cabrera, ty ursinniga skändligheter äro bos honom intet nytt. Såsom repressalier mot Esparteros förordning om de personers förjagande från sina hem, hvilkas slägtingar tjena hos Carlisterne, har han befallt, att Cbristinos slägtingar i samma orter skulle ibjelskjutas. Derjemfe har ban underrättat bonem, att han vid dess första anfall skulle spränga i luften ett fäste, hvari några hundrade Christinske fångar sitta. Han har derjemte förbjudit utdelningen af 6000 realer, inkomsten af en i Valencia till deras förmån gifven konsert. Guvernören i Cantavieja har han låtit skjuta och afsatt den i Morella, båda misstänkte för att att hafva stått i något förhållande vill Christinos, samt skickat 8 Carlistiske chefer, buncne till bänder och fötter, till Vinnarez, der fyra galgar voro uppresta för dem. Han skall isynnerhet efter Escanras mord blifvit ytterst misstänk:am. Såsom moisats till dessa ohyggligheter är det glädjande att få omtals, det Llangostera, eljest en värdig tjenare af Cabrera, vid eröfringen af fästet Esarquel, som måste gifva sig efter 2 dagars försvar, visat sig så utomordentligt mild, att han beviljat garnisonen fritt afilåg mot vilkor, att Espartero tillbakasände ett lika stort antal Carlistiske fångar och låtit kommendanten på sitt hedersord begifva sig till bösqvarieret, för att arrangera denna sak med Espartere. Man tror, att detia skett, icke just af aktning för besättningens t2pperhet, såsom han föregifvit, utan emedan han sjelf ärnar gå öfner och sålunda vill bereda sig goda vilkor. ENGLAND. Köpmännen i London hafva nu äfven, liksom förut de i Liverpool, hos regeringen besvärat sig öfver fortfarandet af Fransyska blockaden på Platafloden, hvilken pu räckt i tven