TRE 2 AA AVR MV VI vVA UM VI SEUVVAR 38 EI LAS I LARSA staden. — De gåfvor, som kunna inflyta, emotta as i Hr Isbergs boklåda. LANDSORTS-NYHETER:. — Över det förut i korthet omnämnd: grofva rånet vid Östra Harås i Bohus Län, hbai egaren, Hr Gistedt meddelat Bohus Läns tid. ning följande berättelse, sym är ganska märk. värdig och ytterligare utvisar, hvilken ovanlig rådighat och mod vid detta tillfälle blifvit ådagalagda, såväl af hoaom sjelf, som hans fruntimmer: aNatten emellan den 48 och 49 innevarande November månad kl. !V, till 4, inträffade följande förskräckliga och fasansvärda händelse, då jag och min hustru, som samma natt, förmedelst repara tion i sängkammaren, lågo uti ett nästgränsande rum, väcktes ur sömnen af ett förskräckligt buller; äcke vetandes hvarutaf, springer jag på ögonblicket upp ur sängen, öppnar dörren intill sängkammaren; men — hvilkea fasa stod mig för ögonen, då jag ser nedra dörrspegeln till min sängkammare vara utslagen och utanför en hop med menniskor, med tändt ljus, skjutgevär och yxcr, med hvilka sednare allt jemt höggs och sönderspliltrades nämnde dörr, och under denna sysselsättning utforo de i de gröfsta svordomar och hotelser. Vid mitt inträde i nämnde rum hade jag intet ögonblick att förlora, — ropade genast: Jesus Christus, Guds Son! röfvare och tjufvar äro här: — Huggniogen så väl å dörren som å fyra serskildta fönsterluckor fortfor. Jag tilitalade röfrarne uti hårda ordalag, att upphöra, men i stället för det, utlöstes på nytt en hop grofva eder, och en bössa inräcktes igenom nämnde dörrspegel emot mig. Jag var försedd med tvenne laddade gevär, men hvilka jag icke kunde komma åt med mindre än jag lägger mitt venstra knä emot den inräckta bösspipan, i ändamål! att afhålla skottet, att det ej skulle skada mig, räckte mig öfver posten der mina tvenne laddade bössor stodo, bemägtigade mig dem, steg ett halft steg tillbaka, under det att röfvaren sigtade på mig; men som försynen så ville, klickade hans gevär. I samma ögonblick tog jag ett halft steg framåt, lägger an och skju-. ter, och vid skottets aflossande slockaade röfrarnes ljus, bvarmed de voro försedde. I samma ögonbiick hörde jag af åtskillige personer nämnas: träffade det dig? hvarpå intet svar gafs, utan en bössa inrigtades ånyo emot mig; jag, som var rädA om mitt öfiiga skott, slår i samma ögorblick tiil den inräckta bössan med min afskjutna, och träffade så lyckligt, att jag afslog bössan vid kolfven, då jag märkte det, buckade jag mig gesast ned och nappade tag uti den inräckta afslagna bössan, ryckte den intill mig och kastade på golfvet, hvarvid jag bekom i venstra handen trenne mindre blessyrer; emellertid uppstod en villervalla uviförstugan; anledningen dertill viste jag då icke, betjente mig straxt deraf, att efterse min hustru och! mitt tjenstefolk, hvilsa alla voro i lifsfara; jag: träflade dem i 4:de rummet derifrån, försedd med mina båda bössor, dea ena Jadd, den andra afskjuten, och för att skrämma röfrarne från deras ännn ; fortfarande huggning å luckorne, skrufvade jag upp de som voro till det rummet, der vi befunnos, i ändamäl att träffa mine bansmän eller döden, ty på lifvet var icke mer att tänka. I denna s:ällning förblef jag ungefär i två minuter, då min hustru frågade mig, om jag icke möjligtvis kunde praktisera mig upp i andra våningen, och ropa på bjelp af grannarne; men vägen till denna våning måste passeras genom förstugan, der röfrarne yvoro sysselsatte att plundra min sängkammare; utan att svara min hustru, nappade jag uti en: af bössorne, begifver mig på vägen; kommande i förstuzan, ser jag fyra stycken af röfrarne, som voro sysselsatte att emottaga åtskilliga effekter, utgifna från min särgkammare. Icke desto mindre iyckades det mig, att oförmärkt komma röfrarne förbi uppför trappan till andra våningen;! men hvilken fasa stod för mig, då jag fioner en elltid stängd dörr öppnad, och midt emot dörren ena hälften af fönstret utslaget och öppnadt, och stora brandstegen uppställd till fönstret, hvilken annars låg under en loge, ett godt böss-skott derifrån. Jeg resolverade mig då, gick straxt in uti ett annat rum, tog ur nyckeln och låste mig dericne, och derifrån till en sal, hvarest jag på samma sätt fortfor. Inkommen dit, öppnade jag ge nast fönstren ät 3:ne väderstreck, och ropade med stark stämma, än åt det ena, än åt det andra hållet: hjelp! hjelp! röfvare, mördare och tjufvar äro: här. Under samma mitt rop hotades jag nesifrån! af röfrarre, anläggande bössan emot mig, så snart jag visade mig i fönstret. En skarf-yxa blef 6 å; 7 gånger kastad upp emot mig, vid hvilzet tilifåliol; jag lade an på röfrarre med min oladdade bössa, I hvilken jag i misstag hade medtegit i stallet för g den laddade. I denna förskräckliga belägenhet var ( jag uti bara lintyget öfver en timmes tid, icke veI tande, hvad med min hustru och tjenstebjon i unj dra våningen föregick. Då jag omsider börde mi! Då grannars svar på mina rop, bad jag dem ytter-, 1 l 1 ligare skynda, ty röfrarne äro ännu här; men det mordiska partiet lät icke afskräcka sig, förrän hjeilpen var på 50 å 60 alnars afstånd, då de begåfrvo sig ganska makligt sin våg. Så snart bjelpen kom mig i ögonsigte, gick jag ned och fann min bustru och tjenstefolk, hvilka gömt sig uti en skrubb på ugnen, alla med den Högstes hjelp oskadade. Under samma tid plundringen pågick i sängkammaren och buggningen å åtskilliga luckor, smyger min bustru sig genom alla rummen, uti rummet näst intill det, hvari röfrarne voro, hvaremellan dörren stod öppen, tager sitt nipperskrin, läser in det uti en dervarande byrå-låda och medtager nyckeln, begifver sig åter derifrån genom alla rummen, till det förenämnda gömstället. Under hela denna tid visste jag icke med säkerhet, att någon utaf röfrarne hvarken var blesserad TT a