Aftonbladet – 19 december 1839, sida 2

Till Redaktionen af Aftonbladet! Den besynner!iga hände!sen bar vid Riksdagsmannaval inom Åhs, Geseneds och Kulings bärader sig tilldragit, att eiektorernas röster icke för hvarje härad utan för hela domsagan blifvit sammanrslagne och beräknade, hvarigenom Åbs härad icke fått den af deras elektorer va!de Anders Larsson i Kärråckra. Öfver detta förhållande har försports ett tämmeligen allmänt misenöje, såväl af Åhs härads elektorer som dess invånare, men tvekan har uppstådt om sättet, att få detta fl bebörigen rättadt, enär tanrkarne derom äro delade. 45 Riksdagsordningen, sådan den enligt sista Riksdegsbeslutet lyder, uttrycker väl att fiera härader, hörande till en domsaga, finge förena sig om en fullmäktig; men enligt 83 Regeringsformen måste Grundlagen i hvarje sä:skildt foll tillämpas och i följd deraf rå icke flere häraders sammanslegna röstetal bestämma utgången af val:t uten gäller plursliteten inom hvarje härad för sig, ty ordet afullmäktigp i 45 Riksdagsordningen uttrycker tillräckligt, att han redan före föreningen bör vara vald samt hevisar, ett förening före valet icke kon ske, emedan då kunde inträffa, att ett större härad valde en person inom ett mindre, som der icke fått rösterna och således icke vore valbar. A lmänna uppmärksamheten torde böra fästas bärpå för prejudikatets skull, utom det, att Åbs bärad, om detta beslut står fast, går miste om en redbar och pålitlig fullmäktig. —TZRE Elektorerne i några bärader i Södermanland hafva, uti en längre skrift, tillkännagifvit det valda ombudet till riksdsgen sina åsigter ochjönskningar. Några fragmenter deraf torde intressera Läserer, De säga deti, att de valt en men, som pjort sig känd för redlighet, nit för allmänt väl ssmt redan förvärfvat erfarenhet i Riksåagsmål, och den der icko eftersträfvat sitt vigtiga kall, endast för att derunder sfligga en dageligen besparad penrirg af erfvodet, och dessutom söka en neslig vinning unmder ministeriella vinglerier, likväl anse de ej skadligt rekommendera honom vissa punkter, såsom inpehållsnde elektorernas enhälliga äsigter och önsknivgar, att motiveras vid Riksdagen. De ålägga honom först, att å ena sidan bibehålJa den fasthet i karakteren, hvarför ban bittills gjort sig känd, samt å den andre iakttaga den billighet och moderation, som underlättar målenrs utveckling, påskyndar besluten och ej föranleder till någon obehörig bitterhet emellan regeringen och folket. Härefter följa sjelfva bufvudpuzkterna, som angå Indelningsverkets och den stående armåens inskränkning, försök att få fingar, så vidt möjligt, transporterade sjöledes, till undvikande af vådor för allmogens moralitet; korrektionsinrättningens förflyttning till någon ö; förekommande af gesällers alltför långvariga kringstrykande, att alla må blifva ansedda lika irför lagen, och att det noga pröfvas, huruvide Konungens rådgifvare gjort sig förtjente att bibehållas, att den ofrä!se förtjensten ej må stå efter börden, o. s. v. TY värr tillåter oss utrymmet icke, att meddela detta dokument in extenso. —--——