8 oo ET JO aen fullgjorde sina aligganden, men att styrelsen, sådant allt oaktadt, ända till Tullförvalataren Finers död varit i okunnighet om alla de oordningar, som förelupit,. Är denna slutledning riktig; hvarföre då icke göra den gällande genom en lag? Ty hvad är fättare, än att i lag föreskrifva, att när en kedja af fel och försummelser fortgått en långvarig tid och blifvit begångna af tjenstemän, hvikas arbetsrum legat under deras förmäns ögon, och hvilka med dessa stått i daglig bei röring, måste förmännen anses hafva underlåtit sin skyldighet att vaka öfver de unrderlydandes jtjensigöring? Men har väl Herr Advokatfiskalen seit en sådan tag? Eiler är hans mening, att den icke skulle kunna tillämpas på andra verk, än Generaltullstyrelsen? Hurr många Embetsverk hafva icke underlydande Öfver-revisionskommissarier, Revisionskommissarier, Kemrerare, Kassörer, Räntmästare, Revisorer, ja, Advokatfiskaler, som arbeta aså till sägandes under Verkens egna ögonn, stå med dem i crästan daglig beröring, och kunna förekallas till upplysningars afgifvande utan att Verket behöfver cutwräda ur sitt embetsrumpo. Vore då icke denna radikala lag lika användbar på alla sådane Verk, för att binda deras underhafvandes fel och försummelser omedelbarligen vid förmännens egen ansvarighet? Om nu likväl ingen sådan lag finnes, så synes mig orsaken dertill ej kunna vara någon annan, än att man i lagstiftningen icke följt Hr Advekatfiskalen Printzenskölds slutkonst från felens och underslefvens tillvarelse hos underhafvande, omedelbarligen till förmännens vållande. Och härtill åter kan jag ingen annan orsak firna, än att man icke känt eller icke gillat postulatet om förmäns förmåga att omedelbarligen genomskåda hvad de, med eller utan materiel närhet, hafva under sina ögon. Då man till ett sådant klarseende ej kunnat förläna äem öfvernaturliga medel, i och med detsamma de till sina befattningar utnämndes, eller fingo reglementen och ansvarighetslagar. bar man inskränkt sig till att i dessa lagar föreskrifva vissa former, som skola följas, och vissa åtgärder, som böra vidtagas, och derigenom fordrat blott så mycket, sem man vetat kunna verkställas med tillgängliga medel och vanliga menskliga förmögenheter. Man har i dessa föreskrifter intagit, hvad man med ledning af redan vunnen erfarenhet, vetat vara tjenligt för ändamålet. Detta har man fordrat att få iakttaget, utan att derföre betaga verk ställaren friheten att göra ännu bättre, om han kunnat det, utan föreskrifternas öfverträdande. Ehvad skicklighet man ock hos denne förutsatt, och ehvad frihet man än förbehållit sig, att för brist i skicklighet enatlediga honom, så har man deck icke såsom tjenstefel stämplat eller med ansvarspåföljd förknippat annat än det, som innefattar ötfverträdelse och försummelse af hvad föreskrifvet blifvit. Under så beskaffade wilkor har jag för min del funnit möjligt att innehafva statens tjenst — men icke att underkasta mig Hr Advokatfiskalen Printzenskölds lära. Hr Advokatfiskalen synes icke heller sjelf hysa synnerligt förtroende till denna läras riktigbet, enär han, omedelbarligen efier att hafva framställt sina fordringar på allvetande och ofelbarhet hos Generaltulldirektören, antyder möjligheten af att jag, såsem mnehafvare af detta embete, aicke vore förbunden att om uppbördscoch redogörelse-verkets tillstånd samt huru avederbörande dervid fullgjorde sina åligganden, ataga annan kännedom än den, som af de inaför mig föredragne kalkyler och förslager ckunde inhemtas., Men äfven detta mått af pligter vill Hr Advokatliskalen icke finna mig hafva uppfyllt. Han påstår, att uti de kaltyler och förslag, som han förmenar vara inför mig föredragna, clegat så tillräckliga anledningar för mig till amisstanka om oreda i uppbördsförvaltningen, catt de bordt mana mig till vaksamhet och autgöra ett gillgt skäl för mig att närmare cundersöka förhållandet,. Denna sats är mot mig icke serskildt motiverad, utan stödes endast på hänvisning till hvad Hr Presidenten af Billbergh anmärkt. Härpå bör jag svara, att om ock något af hvad som emot Hr Presidenten blifvit 2nmärkt skulle vara grundadt, hvilket icke tillhörer mig att undersöka, utan ankommer på hans egen förklaring, jag dock icke inser, huru någon slutföljd skall, lagligen eller