misskredit, fastän äfven Konstitutionerna äro födda uti dess sköte. Men cJesus, säger den ofvan åberopade Statsmannen, chörde älven till Philantroperna, och han fordrar med rätta, att vi alla skola vara det. Den störste Philantropen är Gud sjelf, som låter sin sol skina öfver Kristna och Judar.a Om hvad här blifvit anfördt, förmått att meddela Norges lagstiftare undertecknads känsla, för det omenskliga och okristliga uti den Judiska trosbekännelsens underkufvande i allmänhet, så som den ägt och ännu i de ofullkomligare stater äger rum; om känslan har kunnat blifva väckt deraf, att Norge, utan orsak från Judarnas sida, emot sin proitestantiska religions och sin Stats-författnings allmänna anda, emot nationens menniskoäl!skande, gästvänliga karakter och politiska oskuld, deltagit i denna stora politiska orättvisa, till en ytterlighet, hvartill ibland alla nationer endast det fanatiska Spanien drifvit det; om de efterdömen, som de friaste, i sina statsförfattningar Norge mest liknande, natioIner lemna på de, för begge parterna välgörande följder, som Judarnas fullkomliga emanIcipation utöfvat, kunnat verka något på tanIkan att äfven utföra den hos oss, der så många band på näringsfriheten dessutom icke låta befara någon brådstörtad -Jeller öfverdrifven invandring af en icke för-Imögen massa, under detatt landets natur och belägenhet gifva rikedomen och företags-lusten mången vink, som de förstå; om i dessa egenskaper, af hvilka Judarna likasåväl äro i besittning som af den naturliga erkänsla, hvilken i menniskosjälens grundlag utgör den andra paragrafen, under det äfven i den, sjelfständighetens är den första, och dess verkställande magts bud, gör emot andra såsom du vill de skola göra emot Dig!c är, som i vår Grundlag den tredje, och om I det äfven i denna starka känsla ligger någon garanti för att Judarnas emancipation skall blifva för Norge, i fred och krig, till materiel t! nytta: då, vågar undertecknad att föreslå dent samma så, som den, hvad Norge angår, kunt de ske, derigenom att följande Grundlags, förändring framställes: d Sista momentet af Grundlagens 2, så lydande: cJudar äro för framtiden uteslutne ifrån riketac, utgår. Kristiania i Juni 1839. Ödmjukast JO HENRIK WERGELAND.