trömmade in på Regerigen, sig fordringarna å den större reform, som så ihärdigt yrkas! f denna. Utvidgningen är likväl icke större! in att Judarna ej längre skulle vara inskränkta! ill Stockholm, Norrköping och Götheborg, och! tt speciell tillåtelse kunde erhållas, att incomma i riket; men i Södertelje och Askersund, om dessa besjungna städer äfven del.og0 i motskriket, fann man ingen tröst för jude-skräcken deri, att de nämnde tre städer iro de mest blomstrande i Sverige, oaktadt Judarna der hafva i långa tider uppehållit sig. Norges författning skall vara den friaste och för en nation mest ärofulla, af alla Europas konstitutionelt-monarkiska. Den för-; tjenar icke detta namn, så länge den är den. intolerantaste. Det är föga ära deri, att Nor-; ge i detta ytterst vigtiga afseende, i hela Europa endast har Spanien vid sidan. Katholsk! ofördragsamhet är afskyvärd; men en protestantisk, ett protestantiskt Spanien i intolerance, ar ännu afskyvärdare. Dock! det är Norge på papperet, icke efter dess folks anda och tänkesätt; och efter dessa må dock bokstafven rätta sig. Det folk, som har mottagit sin egen emancipation genom himlens synbarliga bistånd, bör minst af alla belöna honom med att utstöta menniskor, som äfven äro hans barn. Så mycket hafva väl lsraels qvar af menniskan, att den starkaste af dess känslor, den naturligaste, den som framkallar välviljan utur sjelfva barbarens bröst, tacksamheten, icke är utdöd hos dem. På denna är det, som den politiska och ekonomiska ändamålsenligheten af deras bannlysnings upphäfvande, och medgifvandet af lika rättigheter med andra i enlighet med grundlagens öfriga stadganden, med säkerhet kan grundas, a priori. Historien har betryggat oss för följderna, på sätt jag hoppas af det ofvanstående är bevisadt, Norge har brist på folk och perningar. Dess befolknings företags-anda är icke heller stor. Med allt detta kunna Judarna förse oss, och de rikaste. de mest upplysta Judar skulle bosätta sig der, hvarest de fingo anledning att använda sina kapitaler och kunde njuta det menniskan värdigaste lifvet. Och då landet omringas af sina fiender, för den frihets skull, som äfven utsträckt sina välgerningar till de olycklige Israeliterna, då kan efter alla menskliga beräkningar förväntas, att ett folk, hvilket har så mycken inbördes kärlek och så vidsträckta förbindelser sins emellan, ifrån alla håll, skall göra allt för att rädda sin bästa skyddsort. Dess guld skall då fylla de uttömda kjelpkällorna, och dess mäktiges infMlytelse verka för densamm i Kabinetlterna. cPhilantropiska hypotheser, ingen personlig erfarenhete, säger man! Nå väl, hvar fanns den personliga erfarenhet som dikterade siista momentet i 2 af Norska Grundlagen? Den förra regeringens faderliga omtanka att behålla Kongsbergs silfvergrufva för sig allena, hade gjort den personliga erfarenheten om Judarnas synnerliga fara för Norge misstänkt för de hedervärda konstitutionens fäder. Och Philantropien? Den är något i