Ja sig inom deras gränser, ehuru visserligen fs här och der med olika inskränkningar, hvilkas skadliga följder i moraliskt och ekonomisktl: afseendeFdå icke heller uteblifvit. : De två första Statsförfattningar som den! Helvetiska Bepubliken emottog under Fransk ii inflytelse, erkände fullkomlig samvetsfrihet,.. utan att tillägga någon trosbekännelse före-l: trädet. De sednare författningarne upphöjde! i de flesta stater den Romersk-katholska och den Evangelisk-reformerta till Statsreligion, utan att likväl derföre betaga de icke kristna d. ä. den Israelitiska, fri religions-utöfning. Det finnes likväl, i proportion, ganska få Judar i de Schweitziska Förbunds-staterna. De. Syd-Europeiska romerskoch grekisk-kaiholska staters intolerance, med undantag af. Spanien, tilläto likväl Judarna att der uppe-. hålla sig, ehuru på tryckande vilkor. De hafva t. ex. sitt egna qvarter i sjelfva Rom,, der de likväl behandlas som syndabockar — och ungefär med samma rätt — isynnerhet hvad höfligheten angår, icke synnerligt skiljaktigt med de kristne i Constantinopel. Förtrycket bär öfver allt samma sorgliga frukter. Judarne befinna sig derföre i alla de Slaviska länderna på samma låga ståndpunkt! som dessas öfriga förtryckta folkstammar, så vida man ej vill kalla det ett själsföreträ-! de, att de veta draga nytta af deras halfvilda olyckskamraters lättjefulla barbari. Ofver hela Orienten dela de eljest denna tvetydiga, men hos ett med goda förståndsanlag utrustadt träl-folk naturliga egenskap, med de kristna Armenianer. De Orientaliska och Afrikanska Judarna utmärka sig eljest ifrån de Ost-Europeiska så väl till deras själsförmåga, som i fysiskt afseende, emedan de på! det hela behandlas menskligare af Muahomedanerne, som kunna dela sitt tros-hat emellan flera lika otrogna bekännelser, än af de kristna, hos hvilka de äro de enda förskjutne. Som sådana behandlas de af den oupplysta massan öfverallt, der en fullständig emancipation icke redan har utplånat de frånstötande brännmärkena och försatt den Judiska befolkningens näringslif och lefnadssätt i likhet med de kristnas. Den är conditio sine qQua non, om än vi så nära som i Danmarks hufvudstad af dess många Judiska handtyerkare, kunna hemta bevis att tidsandan, då den icke i detta afseende har sett sina fordringar uppfyllda, af sig sjelf utträttar åtskilligt för att jemna förhållanderna. Fördomar växa och frodas, om man låter dem gå i frö, eller respekteras. I samma mån detta under lång tid varit tillfället, är det likaså naturligt att de yttra sig, då man en gång vidrör dem, som att skälhundens oformlige massa vältrar sig på skäret, då solen sticker på den. Det var derföre icke så oväntadt, att då den Svenska Regeringen utvidgade Judarnas rättigheter i Grannriket, denna åtgärd icke blef synnerligt populär i landets smärre städer, der Philisteriet trifves så godt som i något annat lands. Men i upplysta medborgares ögon frånskref säkerligen hvarje person och kommun, som undertecknade dessa näringsnitets mot-adresser hvilka