IVvAv GTA SYV v SIMMA VI UtlaDS UPPBRULHISTL än religionstvånget, hvilket likväl icke emot någon enda trosbekännelse drifves ända till uteslutande från riket. I Stor-Britannien njuta Judarna religionsfrihet och utsträckt näringsfrihet. Likaså i Belgien, der författningen af 1814, liksom i Holland, tillika försäkrar hvar och en trosbekännelse lika borgerliga rättigheter, lika åtkomst till embeten, ära och värdighet. Konstitutionen af 1831 har icke inskränkt denna tolerans, hvilket gör detta folk så mycket större ära, som dess pluralitet utgöres af katholiker. Man kan så väl deraf sluta, att Belgierna ickefrönt någon skada af emancipationen, som deraf, att den blifvit stadfästad genom alla de särskilda Holländska konstitutionerna, allt ifrån det att Franska armåerna och patrioterna år 1793 proklamerade borgerlig jemlikhet för alla trosbekännelser. I Frankrike garanterade Ludvig den 18:des karta af den 6 Apri och 4 Juni 1814, liksom Napoleons tillägg till : statsförfattningen i April 1815, alla trosbekännelsers fullkomliga emancipation, hvilken äfven de föregående hade bibehållit allt sedan den första lagtiftande församlingens proklamation af Menniskans Rättigheter den 3 Sep tember 1791. Författningen af 1830 är likaså litet i denna, som i sina andra stadganden, någon tillbakagång. De Polska Konstitutionerna af 1791, 1807 och 1815 göra väl den Romersk-katholska religionen till Statsreligion, emedan mängden af invånarne bekänna sig till densamma, men de medgifva åt hvar och en religion rättighet att hålla offentlig Gudstjenst, emedan denna deras heliga religion bjuder dem att älska nästan, hvarföre det var en skyldighet att lemna alla, till hvad religion de än bekänna sig, trosfrihet och regeringens beskydd. Endast Krakaus dåliga Konstitution inskränker detta till de kristna. Den Tyska Förbundsakten af 8 Juni 18135 bestämmer, att cFörbundsdagen iskall taga i öfvervägande, huru på det bäst öfverensstämmande sätt de judiska trosbekänparnes borgerliga rättigheter må dem tillförsäkras i Förbunds-Staterva. Likväl skola bekännarne af denna tro, intill dess, behålla de al serskilda Förbunds-Stater dem redan medgifna rättigheter. De Bäyerska författningarna af 1808 och 1818, liksom Wuärtembergs al 1817 och Badens af 1818 fastställa cfullkomlig samvets-frihetc; och Hertigdömet Anhalts organisationer af 1810 och 1811, tillärkänna Judarna fullkomlig Borgar-rätt. Så långt hafva väl ej de flesta andra Tyska stater kommit; men öfverallt kunna likväl Judar vistas, idka näringar och utöfva deras Gudstjenst. Den Franskainflytelsen, isynnerhet under Rhenförbundets tillvarelse och införandet af den Napoleonska Lagboken, har äfven mycket bidragit att förbättra deras ställning. Riks-Staden Frankfurts organisation af 1806 tager dem i beskydd, och Akten af den 413 Juli 1816 fastställer, att Senaten skall genom en kommission oförtöfvadt låta utarbeta en förordning angående Judarnas borgerliga rättigheter, som kan passa efter tidsandans och billighetens fordringarDet är äfven bekant, att de beskyddas och njuta frihet att vistas och idka näringar i de tre andra fria Riksstäderna. Storhertigdömet Hessens författning af år 4820 bestämmer, att Säfven andra än Kristne Religionsbekännare hafva medborgare-riätt, såvida lagen har medgilvit dem en sådan, eller då den blifvit tillerkänd enskilde, antingen uttryckligt, eller stillatigande genom uppdrag af offentligt embete.X I Chur-Hessen ålägger organisationsediktet af den 29 Juni 4824 Inrikes MinisterDenartemeantet att aftarsa ialttacandat af da rn Ö Ö I ÖSUMUMOS——eM ÖUÖU UM MO Ö (USM 6M HM VV ÖVUOMVC . H. SK OO OO NOUPOHOH MMMM