af en främmande Timoleons hand, och han köpes väl icke för dyrt, genom den intoleranta mellanmeningen i . 92? Men hvarje förslag med syftning till denna punkt sättes här åsido, för det ännu vigtigare och mera 1 ögonen fallande; och äfven hvad detta beträffar, känner och erkänner jag det betänkliga att understödja propositioner af sådan natur, genom en bevisning grundad på nödvändigheten, ja, äfven på den speciella nytta, som de afse. En proposition med hänsyftning på 2, sista momentet, tillhör den klass, som mera stödjer sig på och afgöres al sym-pathier, af en förut antagen opinion, af ett tillstånd i det allmänna tänkesättet, hvars tilllvarelse man kan förmoda, men hvarom man licke med visshet på förhand kan öfvertyga sig — förrän man kanske står helt allena. Upphäflvandet af sista momentet i Grundlagens 2, förekommer likväl proponenten att; vara al så stor, innerlig rättvisa, att misströstan lom redan detta första försökets framgång icke bör hålla tillbaka en af allvarliga undersökIningar närd föresats. Det har blilvit ett religiöst behof, som föraktar tankan att någon -Iskulle vilja söka motiven till en tolerans-proIposition utur slappheten i egen tro, och som Iskulle handla, äfven om det ej hämtade styrIka af den öfvertygelsen, att Judarnas fullstän-Idiga emancipation, i fred, som i krig, skulle blifva af den betydligaste nytta för detta icke Irika eller hjelpstarka land. En sak, som på så goda skäl kan påkalla Ikristlig pligt och medmensklig känsla, kan -Idock alltid vara försäkrad om någon upp märksamhet. I denna är det som säden utsås för bättre tider, då en klarare och varmare sol lyser i förståndets verld, och då äfven de skriftlärde få ögonen öppna för Pauli ord (Rom. 14: 1.53; osh redan derigenom göres något för ett steg, som civilisationen en gång Iskall och måste taga, då menniskorna blifvit mindre fördomsfulla och mera rättsinnade. Skulle saken ej segra vid detta första försök, eller nästa gång då den blifver upptagen, bör man likväl hoppas, att verlden som i detta afseende redan längesedan är mer eller mindre framför Norge, icke derföre (skall tro det Norrska folket lida af en medfödd skygghet för större reformer, utan att det endast är sakens vigt, som gör den nationella betinksamhetens steg tyngre och lång:sammare; liksom man icke hade betänkt sig nog på ett medgifvande, hvars förvägran endast sker till följd af magtens eller styrkans omoraliska rättighet, eller liksom men niskorne i allmänhet hade rättighet att betänka sig på det rättvisa, äfven då det nyttiga vore tvifvelaktigt. Denna moralitet i sin politik bör åtminstone ett fritt folk, och i synnerhet det Norrska, som med rätta tillägges mycket deraf, alltid hylla. I Der är Judarnas historia, allt sedan del blefvo fremlingar bland de Kristna! Den är i dess ena del endast framställningen, af dessas misshandlingar och våldsamma maktmissbruk, i dess andra, af deras passiva undertryckande genom dessa deras förut i århunidraden förnärmade bröder i Gudi, och af senfärdigheten att tillintetgöra olycksföljderna af det så länge utöfvade tyranniet. I denna sista delen af deras historia är det Norge, som dessa utstötta aldrig hafva förnärmat, har sitt blad för hvarje dag bannlysningen hvilar på dem. Norge drifver sin grymhet till och med längre än de andral stater, som likväl i det stora bekräftar