STAB DV NV SS RT AS mördade sin broder, tili dess Marabuterne kommo och swuitade fred. Jag har kännt bildade Fransmän, som entusiasmerat sig för Kabylernes lefnadssätt, hvilket de likväl sjelfve aldrig åsett, utan endast! hört skildras samt funnit deras vilda frihet, deras bekymmerlösa existens utan behof och : omsorger afundsvärda. Samme Fransmän hade då äfven bordt prisa hyänan lycklig, som lika-. ledes bor i bergskrefvor och icke beller er-! känner någor herre öfver sig, som jemväl emeker sin hona, visar tänderna åt hvarje främmande hanne och lefver fullkomligt sorglös sin dag fram. Någre hafva rådt Fransmännen att söka bundsförvardter bland Kabylerne i stället för Araberne, emedan de förre, såsem åkerbrukare, vore af sitt intresse fästade vid jorden, hvaremot lösdrifvare-andan var mera rådande hos ÅAraberne; desse statsmän hafva likväl förgätit Kabylernes karakter. De sednare bafva icke allenast vid hvarje tillfälle visat sig som fanatiske barbarer, som högmodigt förkastat hvarje närmare beröring med Fransmännen; de bafva dessutom gilvit ständiga prof på en trolöshet, som lemnar den beryktade cFides Punica, långt efter sig. Sålunda blef kommendanten i Budschia, Salomon de Musis, den 4 Augusti 48335 skändligt lönmördad af scheiken Amisian — som erhållit flera skänker af Fransmännen — och nu inbjudit kommendanten till ett förtroligt samtal. Mångfaldiga dylika förbrytelser, fastän mindre bekanta, hafva blifvit af dem föröfvade. En kolonist af mina bekanta, gift med en Spaniorska från Minorka, ägde en landtgård i trakten af Kuba, icke långt från Algier, och sysselsatte, utom några Europeiske daglönare, äfven tre Kabyler, hvilkas tillgifvenhet han hoppades vinna genom den vänligaste behandling. Slutligen satte han till dem så mycket förtroende, att han lät dem sofva inom sitt hus, hvilket Turkerne likväl aldrig göra. En natt kom den unga frun, blek af förskräckelse, flyende till lägret i Kuba. Kabylerne hade nemligen mördat hennes sofvande man vid hennes sida, samt tagit lifvet af deras barn, slägtingar och Tyske arbetare, och hon sjelf. undgick döden endast derigenom, att en af Kabylerne fattat kärlek för kenne. Medelst ett språng genom fönstret undkom hon honom. Man fann 8 lik i huset; Kabylerne hade flytt till bergen och medtagit alla penningar. Man har ännu intet exempel, att en Kabyl någonsin visat sig tacksam för undfångna välgerningar. Hr Rozel, kapten i generalstaben, som ofta besökte daglönarne i Algier i deras afondaker, vänligt talade med dem och stundom äfven gaf dem penningar, för att förmå dem berätta mycket om deras land och folk, gjorde dem på skämt det förslag, att åtfölja dem till deres berg. Härvid såigo de på hvarandra med ifoniskt smålöje och tego. Vore väl mitt lif i fara hos er? frågade officern. Konske skulle ni sjelfve hafva lust att skära hufvudet af mig?, — Ah! ropade de med ett sällsamt uttryck, men tystnade åter. Flere sjuke Ka3byler sköttes med den största sorgfällighet i hospitalerna af de barmhertiga systrarne. En läkare frågade en gång en sådan, som frisk lemnat sjukhuset: Skulle du väl göra dessa fruntimmer någonting ondt, om du träffade dem på dina berg?, — Kabylen svarade gäckande: 4Jag skulle ej skära af dem hufvudet, men ... Araberne äga likväl några obestridliga dygder. De vörda sina gamle och fäder på ett ganska rörande sätt, äro välgörande emot blinda och vansinniga, visa sig ofta erkänsamma för undfångna välgerningar, äro högst gästfrie sins emellan och stundom äfven mot kristna. PerSsoner, som de närmare känna, äro alltid säkra på ett hbjertligt emottagande i deras Duarsp. Jag sjelf låg ofta ensam öfver natten i Aribers, BeniUrschers och Kharesers tält, en gång till och med hos Garraberne, en beryktad röfvarstam mellan Oran och Maskara. Jag gjorde återresan från Mostaganem till Oran, åtföljd endast af en arabisk vägvisare af Garrabas-stammen, genom en obebodd trakt, och tillstår, att jag en gång blef något hemsk till mods, då jag märkte en beväpnad Beduin-trupp på afstånd. Men min ledsagare lugnade mig, sägande: aFrukta ingenting; vi hafva gjort fred med er, och ingen Arab skall kröka ett hår på ditt hufvud, så länge jag är hos dig. Det finnes bland Arsberre minga karakterer, som man verkligen måste värdera, ja, för hvilka man nästan kan fatta ett slags enthusiasm. Alla Fransmän, som personligen kände Marabuten Mohammed-Mahbiddinben-Mubarek i Kolesh, en mild och intressant gubbe, tala orm honor med vördnad. Den gamle generalen Mustapha-benIsmael, som så tappert och troget stridt för Frankrike, gjorde inför den församlade krigsrät