Aftonbladet – 14 december 1839, sida 2

vårt land. KrigsHofrättens utslag i frågan om våldet på Malmtorgsgatan den 24 Juli sistlidet år. För att sätta läsaren i tillfälle att observera skilnaden racllan Krigsrättens utslog och KrigsHofrättens, få vi erinra att i det förra elier Krigsrättens Fahnjunkaren Stoltenburg tömdes, för det han icke verkställt utan öfverträdt ordres, att straffas med ett halft års arrest å högvakt eller fästning; samt för det hon, i egenskap af patrullens befälbafvare, föranledt vildet, att i tveböte plikta för det Ullström tillfogade sår 6 Rdr 32 :k. och för fred:broit 26 Rdr 32 sk. bko, eller, i brist af tillgång, afstraffas med 24 dagars ,fänzselse vid vatten och bröd; men frikändes från ansvar för oriktig rapport; deremot frikändes. belt och hållet korporalerne Almqvist och Rickenberg, på den grund att de mot dem uppträdande viitnen, gardisterne Hallborg och Agrenr, pröfvades böra anses jäfvige. KrigsHofrättens utslag lyder som följer: cHvad först angår det af ej mindre t. f. Aktor vid KrigsRätten, Häradshöfdingen Hoffstedt, än ock klaganderne , Svarfvaremästarne Wedemberg och Ullström, uti serskilda hit ingifna besvärsskrifter, gjorde yrkande om rättelse uti KrigsRättens ofvanberörda beslut, i kraft hvaraf gardisterne Anders Hallberg och Olof Ågren, hvilka, cedan frågan den 29 sistl. April uppstått om de af dem aflemnade berättelsers fästarde med ed, och Fanjunkaren Stolternburg samt öfriga patrull-marskapet förklarat sig icke hafva någon jäfsanmärkning att framställa, sedermera blifvit, så vidt deras berättelse anginge den delaktighet, korporalerme Almqvist och Rickenberg, men isynnerhet den förre, tagit uti den verkställda huggningen å det på Malmtorgsgatan befintliga folket, under åberopende cf 14 Kap. 37 uti Kgl. Krigsartiklarne, frånkände laga vitsord, ezär flere andra vittnen varit att tillgå; så, emedan nyss åberopade lagrum, jemfördt med Kgl. Brefven den 23 Mars 4738 och d. 4 Juli 1740, endast afser vakters och patiullers bebörighet, att vittna om hvad dem sjeltve, under tjenstgöring, händt, då ej tvenne andra vittzen till äro, ech följaktligen icke, emot ordalydelsen, kan beta. ga vittnesmål, om hvad, vid samma tillfälle, i gemensam tjenstgöring med vittnena stadde personer tillgjordt laga verkan, då ej andra jäfsskäl förefinnas; ty finner Kgl. KrigsHofRätten, enär icke utredas kunnat, att Hallberg och Ågren, emot hvilka någon ansvarstalan hvarken af aktor eller Ve derbörande målsägare är vorder fromställd, blifvit, på sätt Stoltenburg yrkat, med tvetelan beträdda, nämnde gardister vara lika behörige att vittne bära emot sina kamrater, som emot sin förraanr. Vidkommande Fanjunkaren Stolterburgs klagan deröfver, att ben blifvit dömd till ansver, för det han dels underlåtit att verkställa den honom ef t. f. Hr Öfverståtbållaran meddelda föreskrift, att om folksamlingar anträffodest, venne gånger varna dem, innan några strängare åtgärder vidtogos, dels ock gifvit befallning om inhuggpirg å folket, ehuru, efter hans förebärande, Bägra ordres derom aldrig blifvit af honom meddelnde; så finner Kgl. KrigsHofRätten några skäl icke vara anförda, som kunna verka ändring i KrigsRättens beslut i denna del; likasom Kgl. KrigsHofRåtten ariser Svarfvaregästarne Wedenbergs och Ullströms hos Kongl. KrigsHofRätten fullföljda påstående, det borde Stoltenburg vidkännas det i 24 Kap.G S MissgerningsBalken stadgade ansvar för den, som sitter i försåt för annan att honom skada göra, ehvad det helst är till lif eller lem och honom sargar, emedan Stoltenburg tillsagt det samlade folket att taga vägen uppåt Malmtorgsgatan, ehuru patrullen upptagit gatans hela bredd och inhuggningen redan börjat, icke förtjena afseende, helst ingen anledning förekommer, att Stoltenburg förberedt sig tillfälle awt utöfva, eller låta utöfva de öfverklagade våldsamheterna. . Ehuru genom usdersökningen utredt är, att de berättelser, Fanjunkaren Stoltenburg, efter återkomsten med den af honom anförda patrull, afiem