alla:s IMycKEL Dllilga forstlagerna, RÄTTEGÅNGSOCH. POLISSAKER. Uader den nu rasande bönhasjagtepidemin, hafva tvenne beslag förefallit, som, bättre än många dylika af större betydenhet, bära vittne om de förhatliga vexationer, hvartill ett med orimlighet tillämpadt näringstvång leder. Det ena beslaget skall hafva härledt sig derifrån alt, såsom det berättas, en fattig bomull;tygs fabrikant, i brist på annan utväg stt realisera sina tillverkningar låtit eller tillåtit en piga bära omkring och utbjuda dem i husen, för hvilket bestyr hon äfvea varit underkastad flera äfventyr af beslag och dermed förenade kostnater. fnligt en för oss liggande med rotarialintyg försedd vittnesattest har nämnde piga med sitt knyte under armen ingått på ett närimgsställe å söder och efterfrågat skänkmarmsellen samt blifvit visad till en inre kammare der denna vore att träffa. Då hon der fann en polishbetjent för sig, hade hon genast eflägsnat sig, men blilvit följd af polisbetjenten, som befallde henne stanna, och på hvars tillrop tre andra polisbetjenter tillkommit och ropat atag fast, hotat med arrest, samt åtarfört pigan in i rummet och der såsom pris tagit hela knytet, med inneliggande 47 bomullsdukar, 7 st. förklädstyg och 44 alnar klädningstyg. Vittnesattesten tillägger uttryckligen, att pigan vid tillfället ej utbjudit något till salu. Våra tvångsälskare skola sannolikt härvid anmärka, att beslaget, om det passerat så, som vittnesattesten berättar, var en olaglighet och ett våld, för hvilket man icke får skylla de etill bibehållande af god ordning, stiftade författningarne; men de, som så tala, glömma helt och hållet, att det just är detta bibehållande af god ordning, vi hafva att tacka för mnyssbeskrifne och alla dylika oordningarOch i sjelfva verket, om det nu förhölle sig så, att len ifrågavarande tillverkaren låtit genom en viga utbjuda sina arbeten; hvilken kristlig och sod ordning befrämjande logik ligger uti det rä;sonnemang, som förbjuder honom sådant? cHvaröre hyr icke ni, liksom andra, ett försäljningsmagasin för några hundrade Rdr ech använder dertill några hundra för att underhålla en försäljerska? — För det min tillverkning är så rinsa, att det ej lönar sig. Hvarföre är er tillverkning så aringax? För det jag icke är rik? Hvarför är ni icke rik? — Det är sannt, att abrikanten äfven kan lemna sin vara i komnission eller sälja des för kontant till en handande; men den omständigheten att fabrikanten cke är rik, hindrar honom äfven fån denna goda ordning,. Den vanliga försäljningsproventen är en dryg kostnad för en fabrikant ned liten tillverkning och för en fattig fabri-; sant blir den alitid absolut större, just derföre, att han är behöfvande. Det andra beslaget innefattar en ännu vidsträcktare tillämpning af näringstvånget och visar, huru detta slutligen leder derhän, att medborgaren måste förbjudas allt afyttrande af hvad han en gång tagit i besittning, om ban än dergenom kunde rädda lif, ära eller fribet. Vi ölja i berättelsen derom polisens eget protokoll. En vedsågare vid namn Nyberg var skyldig en näringsidkerska, vid namn Eriksson, 3 Rdr 36 sk. Rgzds; då han ej kunde kontant betala dem, erbjöd han henne, att i liqvid mottaga 4 lispund kött af en qviga, som han köpt och slagtat, och hon ingick derpå. Polisbetjeningen, som icke alltid är till hands när det behöfs, låt nu icke vänta på sig; vedsågaren stämdes till polisen aför begånget intrång i slagtarsembetets och ålades der icke allenast att böta Rdr 46 sk. b:o för det gjorda inrånget; utan