Aftonbladet – 12 december 1839, sida 3

son 2 slag, dels ock, under det GCarisson häruppa yifvit til Alta afförd, serskilda gånger stött honom ned bösskolfvea i ryggen; fördenskull och emedan öfrigt enligt ransakningen förekomme, att Carlsson, vid der han inne i ladan blef af Söderholm räffad af yxskaftet, yttrat sig hafva fått ett slag, appat sin påhafde mössa samt omedeibart derefter ynts vara blodig i pannar, i öfverensstämmelse; ned hvilka förhållanden Söderholm jemväl inför Konungens Befsliningshafvande medgiivit sig hafva taden slagit Carlsson med ett yxskaft å hufvudet; tt å det ställe i Brändebergs backe, der föder-; holm vidgått, det han med bössan tillfogat Carl:son slag, sedermera befunnits märken efter en ymnig blodutgjutning samt påträffats ofvannämnde yxskaft, som Söderholm ock erkänt sig hafva till! sället medfört, och, enligt vittnet Långströms utsag), för.sält sig hafva under slagsmålet begagnat: ut Carlsson, då han framkommit till Alta, klagat sfver plågor i hufvudet och varit mycket blodig å jetsamimna; att, enligt vederbörande läkares intygande, Carlssons kort derefter inträffade död ovilkorligen förorsakats af ett betydligt yttre våld på bufvudet, som spräckt bufvudskålen och föranledt ett blodextravasat emelian hufvudskålen och bårda bjernhinnan; samt att, såsom läkaren sedermera förklarat, berörde våld å hufvudet blifvit Carlsson tillfogedt medelst något trubbigt, bredt eller rundt inst:ument, af hvilken beskaffenhet ock de redskap varit, deraf Söderholm vid Carlssons väldförande sig beljenat; ty och då Söderholims påstående, att de slag, som han med bössan tillfogat Carlsson, skulle träffat Carlssons axlar och arm, biifvit vegerlagdt medelst läkarens intygande, att vid den å Carlssons döda kropp hållne besigtning, icke å dessa kroppsdelar funnits nägra tecken till yttre våld, samt bevis jemväl saknades derom att, på sätt Söderholm uppgifvit, någondera af hans följeslagare skulle tillskyndat Carlsson de åkommor, som förorsakat hans död, ansåg Hofrätten Söderbolin vara lagligen förvunnen att hafva, oträsgd i vredesmode, vid ofvanberörde tilifälie slagit Tullvaktrsästaren Carlsson, så att denne deraf ovilkorligen ljutit döden; i följd hvaraf och enär genom Söderholms, Blombergs och Johan Magnussons erkännanden och inlucne omständigheter ut:edt vore, Äet Söderholm, Blomberg och Johan Magnusson omförmälda afion i en vilja och gerning med hvarandra sig väldfört å Tulivaktmästaree Kunbom och honom dervid tillfsgat imin:t 10 åkommor, hvilka, ehuru Runbom blifvit ef desamma för längre tid sjuk och sängliggande, likväl, efier vederbörande läka. es intygande, ej varit af den beskaffenhet, att pumera sannolikt vore, att Runbom deraf inom natt och är aflider, men, emot Söde:holms, Biombergs och Johan Megnussons nekande, ej kunnat styrkas, att de, vid våldsamheternes utöfvande afvetat, det Carlssom och Runbom varit tullbetjinte, än mindre haft för afsigt att dem i eller fö: tjenstebefattning ofreda; prövade Hofrätten, i förmågo af 24 Kap. 92 å 35 Kap. 2 samt 39 Kap. 4 Misegernings-balken rättvist, det :öderholm, hvilken gjort sig skyldig för våldet å Runbom, att böta för 40 åkommor, efier 2 daler sifvermynt för hvarje, tillsommans 20 daler med 6 R:dr 52 sk. i:ko, men för dråp å Carlsson vore till dödsstraff förfallen, skall för sine berörde förbrytelser, sig sjelf tillj straff och andra till varning, i ena bot, mista lifvet och varda halshuggen; samt Blombery och Johan Magnusson hvar för sig böta för 40 Runbom tillfogade åkommor 20 daler silfvermynt med 6 Rär 32 sk., eller, i brist af böter, undergå 8 dagars fängelse vid vatien och bröd. Af Söderholms, Blombergs och Johan Magnussons tillgångar borde utgå den af RädstufvuRätten stadgade ersättning för Runboms lidande. Söderholm skulle ersätta vittnenas inställelse i enlighet med RådstufvuRättens Utslag. Beträffande dernäst åtalet emot Tullinspektoren Lommerin, vore väl genom ransakningen upplyst, ! att sedan Lommerin den 7 näktlidne Januari på! aftonen, utaf Hofslagaren Lundmerk, i närvaro af Målaren Åman, erbållit underrättelse, att 5 forlass blifvit sedde i trakten af Bollmora, utaf hvilka ett, som innehållit 2 större balar, tagit vägen likasom : åt Älta gård, samt Lommerin härvid yttrat sig! känna, att å Kohlarängen funnes en iada, som vore ett tjenligt gömställe för lurendrejerigods, Lommerin infunnit sig vid Skanstull och tillsagt Vaktmästearne Carlsson och Runbom att, beväpnade med! påkar, vara sig följaktige till Älta gård, emedan: derstädes uti en lada sku!le finnas o!ofligen införde. varor, under bevakning af 4 personer; att Lommerin häruppå, medförande Carlsson och Runbom i: sin släde, fårdats, utan uppohåll, fram till vice Auditören Levins meranämnde hölada vid Kohblareängen och der stannat; samt att Carlsson och Runbom, genast vid framåiosten till stället, efter derom gjord förfrågan hos Lommerin, ingått i ladan, äfvensom Lommerin sjelf dit inträdt, då i detsamma Carlsson af Söderholm bekommit den stöt eller sl:g, som föranledt honom jemte Runbom och Lommerin att förfoga sig ur ladan tillbaka men som Lommerin, under förmälan, det han vid berörde tillfälle varit stadd å patrullering efter olofligen infördt gods och endast tillfälligtvis kommit : att stanna vid omförmälde lada, besiridt att han, medelst basöket i ladan, haft för afsigt att derstädes snställa rågon visitation efter sådant gods, eller anbefallt sine biträden Carlsson och Runbom att någon visitation derinne företaga, samt Runbom, på sin afisgde ed, under vitsordande af Lommerins berörde uppgifter, intygat, att någon visitation i Kohblarängsladan hvarken varit tillämnad, anbefalld eller verkställd, utan Runbom och bans följeslagare, som för att hvila deras häst stannat vid ladan, dit ingått, endast af den anledning, att dörren stått öppen och dervid ej haft annan afsigt än att efterse, om folk derinne sig uppehölle, funne HofRätten, det Lommerin, i brist af bevis, ej kunde för olaga visitation efter gods uti rämnde lada sakfällas; men emedan Lommerin icke allenast, enligt hvad af hans erkännande samt Runboms edeligen afgifne berättelse och öfrige i målet inlunne omständioheter inhemtades, vid sin ankomst