Aftonbladet – 11 december 1839, sida 2

draminst densamma, som under Gustaf III:s tid, ehuru mycket åsigterna öfver dess nödväudighet undergått förändring. Hofvet är nu nästan mera skiljdt från folket, än fordom. Då Gustaf III och Gustaf Adolf buro etikettens och representationens börda, såsom ett nödtvång, hvilket de ogerna underkastade sig, synes hon au införlifvad med sjelfva värdigHetens väsen och då de förenämnde konungarre bortkastade bördan, så ofta som möjligt, blandade sig med folket, klädde sig som det, och derigenom : många fall lärde känna det, visar sig den konungsliga person!igheten nu för tiden aldrig utar alla sin rangs insignier; hvarje dess uppträdande på bufvudstadeas gator är en parad, hvarje dess resa genom landet en Eriksgata, åtföljd a all en sådan högtidlighet, och om en konglig person uppträder bland publiken såsom åhörare af en konsert eller deltagare i ett offentligt nöje måste serskilda tribuner för dem byggas, och de kunna icke ens ingå genom samma dörr, ser folket, vore än lokalen en kyrka. Samma prak och högtidligbet, som omgifver hofvets offentliga representation, utmärker äfven dess lef. nadssätt inom sig. Gustaf III:s privatlif var : högsta grad tarfligt; hans lyx var folkets nöje i föreving med folkets bildning. Han bodde : nigra smårum på slottet, hans bord var enkelt hans bordgäster få; deremot var hans lyx spektakler, karuseller, maskerader, stundom fria för alla, äfven på Stockholms slott, och spektaklerna alltid fria på Drottningholm; det var med ett ord sådant, hvari folket kunde deltaga. Nu är hofvets lefnad helt och hållet skiljd från all beröring med folket, och framställer blott en enskild, oerhördt rik familjs yppiga och beqväms lif, med hvilken ingen inom dess land kan täfla. Det ligger dock i sakens natur, att en sådan täflan måste försökas, både till följd af menrniskans medfödda härmningslust och af en serskild omständighet, som ej utgör det minst karakteristiska i det nuvarande hofvets ställ ning till folket. Detta sistnämda bjöds icke sällan af Gustaf III. Under det sådant numera aldrig sker, låta deremot de kongliga personerna bjuda sig till gäst hos förnäma individei bland sine undersåtare, något, som förr aldrig skedde. Desse måste nu uppbjuda allt, ati emottaga de höga gästerna på ett sätt, som ej låter dem för mycket sakna den elegans uch den comfort, hvarvid de äro vana inora sitt palats, och på detta sätt gifvas ej sällan kongl fester i enskilda hus, samt icke alltid i sådana hvilkas förmögenhet sätter dem i stånd dertill Härifrån har den allmänna täflan spridt sig, at likna de högre stånden i frosseri och öfverflöd, och den lyx) utgått bland nationen, som utgör en krälta på dess välstånd och kanhända på dess rmoraliska kraft. För så vidt lyxen och representationen visa sig i det yttre, och kunna i siffertal bestyrkas, torde en sammanställning af statslyxen under Gustaf H:s och närvarande epok gifva ett begrepp derom. År 4787, således 235 är efter ett slutadt krig, torde vara den rätta epoken för denna jemförelse, då en lika lång tid nu förflutit sedan det sista krig, Sverge förde. Det visar följande förhållande mellan riddarnas antal: 1787—18539. Serafimerriddare . ........ 39 — 36. Oflicianter . ....... sr 00. — — 2. Kommend. af Sv. Ord. St. Kors 26 — 66. Dito af Svärdsorden . ... 27 — 358. Dito al Nordstjerneorden . 36 — 94. Dito af Vasaord. St. Kors 3 — 9 Dito af Vasaorden ..... 8 — SL. Riddare af Carl XII:s Ordon) — — 34. Dito af Svärdsorden ..... 947—4290. Dito af Nordstjerneorden . .. 85 —437. Dito af Vas2zorden ....... 49 — 2352. 1,220—2,304. Det är likväl icke endast i detta fall, som statslyxen fördubblats. Inom hofpersonalen äger ett nästan ännu sällsammare förhållande rum. Under det Gustaf IIT:dje endast hade 24 Kammarjunkare och 44 Kammarherrar hos Drott) Då utgifvaren af detta arbete hos en af bufvudstadens störste vinhbandlare begärde en uppsats ee -. . 2 AMA ma2dcstaA dannvnAa Innan Aa Klia