POSTVERKET. Ibland de inrättningar i vårt land .id hvilka publiciteten minst fästat. sig, men hvari en i mänga delar förbättrad organisation till vinnande al mera snabbhet i brefvexlingen otvifvel aktigt vore önskvärd, är postverket. Om men batraktar hvilka förvånande framsteg anstalterna i denna väg på sednare tider gjort i England och Frankrike, hvarest posterna, ifrån och till nästan hvarje stad i ritet ankommande afgå hvarje dag, och ätven i Preussen, så börjar man göra sig den frågan, huruvida Sverige i denna, likasom i en stor del ardra angelägenheter som bero på regeringens vilja och förmåga ett organisera, äfven skall komma först femtio är efter andra linder? Men det kommer sannolikt att visa sig bärutinnan som i allt annat, att reformerna icke komma till stånd, om icke impulsen gifves nedifrån, och man stadgas i denna öfvertygels2, då man ser den snart sagdt oräkneliga mängd af artiklar i de Engeleka ti ningarna, som mist föregå och bereda dea nnvarende stora reformen derstädes, medeist portons nedsättning. Såsom ett bidrag och en början till öppnandet af en diskussion härstädes i detta ämne är det med nöje vi här neden meddela nedanstående insända artikel, rörande det Svenska postverket. Amnet inwresserar alla korrespondenter, och eburu det icke i denna artikel finnes behandladt ifrån den mest omfattande synpunkten, så innehåller den likväl, efter hvad oss synes, många sunda åsigter, hvarföre vi här meddela innehållet deraf, med några mindre reservationer, anmärkta i noter: aDen Postförvaltare, som sistlidne September uti Aftonbladet yttrade sig öfver en ny instrurstion för postförvaltarne i Riket, måtte, mera än dettas författare, känna till ställningar och förhål!anden inom postverket, emedan, enligt yttrandet, det ser ut som skulle en ny instruktion verkligen vara utarbetad och måhända äfven möjligen komma att skåda dagsljuset. Underverk ske icke gerna nu för tiden, och om ett sådant verkligen skulle inträffa genom utkommande af förslag till en ny icstruktion för postverkets tjenstemän, så bör man förmoda, hvad som nära nog synts otroligt, att postverket nu äger bäde vilja och förmåga att framkomma med ett förslag, hvilket af Kongl. Maj:t varit anbefallt till utarbetning för cirka 45 år tillbaka. Gerna medgifves, hvad som blifvit anmärkt, att ett sådant opus hade kunnat kommuniceras med postförvaltarne för att inbemta deras omdömen i sak, som så nära tyckes angå dem; men om man å ena sidan betraktar den mängd olika meningar, som genom en sådan kommunikation skulle ägt rum och försökt göra sig gällande, samt å andra, den tids utdrägt, af måhända ännu ett tiotal år, som derigenom ytterligare skulle uppstått i och för förslagets afgifvande, så tror man det bafva varit, om icke nyttigast, åtminstone makligast att handla så som skedt, alltid ihågkommande den sanningen, att misstag eller otydlighet i en förordning lätteligen kunna rättas och hjelpas genom nya, och sädant, ad infinitum. Man har således att förvänta en ny PostInstruktion för Postförvaltares och Korrespondenters efterrättelse? Önsksligt om så vore, och ännu önskeligare, om den afsedda nutidens kraf och utan för mycken vidlyftighet utstakade en tydelig, bestämd gräns så väl för de förre som för de sednare, samt å ena sidan bannlyste allt godtycke, och ä den andra, alla öfverdrifna fordringar. Men i bredd med en ny instruktion, borde följa en ny sportel-taxa, och denna för Korrespondencen blifva så litet betungande som möjligt. : Dettas författare har icke varit och kan troligen aldrig blifva Postförvaltare, emedan han ieke hörer till det stånd, som emsamt tyckes hafva sig förbekållit att tilldelas rättigheten till dylika tjenster vic