rande år 1834 påbörjade rättegång, anser jag, fö min del, omförmälda försumme!se, hvaremot åt: icke blifvit väckt förrän 9 är efter sedan den bli vit rättad, icke kunna rättvisligen föranleda ti det med kontraktets bostafliga lydelse icke öfva: ensstämmande äfventyr af arrenderätteas förlus hvarföre jag, meo voto, med ändring af Ligmans Rätlteas dom i denna del, förklarar arrendatorern berättigade att vid deras innehafvande arrende va! da bibehållno., Då piuraliteten imedlertid gillat LagmansRätter dom, sökte arrenrdatorerne vidare ändring hö Kongl. Mej:t. Nedre JustitieRevisionen tillstyrkte äfven arren dets upphäfvande, men med åtnjutande af laga far dag, och ledde detta tilistyrkande från den ofvar anmärkta händelsen att 4824 års arrendeafgift ick blifvit inom året betald, samt derpå att qvarnoc bro-arrendet voro oskiljaktigt med hvarannan för enade, men vid målets afgörande i Hösta Domsto len uppstodo åter skiljaktigheter. Herr Justitie Rådet Sparre yttrade sig för arrendets bestånd, p hufvudsakligen samma skäl, som de af Hr, HofR.R Sköldberg, och med honom förenade sig Hr Justiti Statsministern Rosenblad; men Hr JustitieRåde Engelhart deremot utlät sig, efter upprepande a de i syne-irstrumentet anmärkta bristfälligheter att som arrende-innehafvarne hvarken sjelfve rättan tid afaulpit dessa brister, eller bevislige: hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom gjor anmälan, och de härigenom brustit i fullgörand af de skyldigheter, som dem, jemlikt arrende-kon traktet, ålegat, samt till kronans stora skada, i vä sendtlig måtto och på ett för ifrågavarande bro byggnads framtida bestånd menligt sätt, densamm vanvårdat; pröfvar jag, med stöd af grunderna fö lagens stadgande i 46 Kap. 2 och 4 8 JordaBal ken, rättvist förklara, att innehafvarne af Nyqvarn bro och qvarn, som, enligt cmförmälda kontrakt ej fingo från hvarandra skiljas, förverkat rättigheten att vid arrendet af dessa lägenheter varda bibehåll pa; hvarföre jag, med ändring af HofRättens dom gillar det: slut, hvaruti HäradsRätten stannat, si att arrende-innehafvarne skola å nästa fardag lä genheterna till Kongl. Maj:t och Kronan afträda dem likväl obetaget, att serskildt å ort och ställe som vederbör, utföra sin talan, i afseende på d byggnader, som kunna dem enskildt tillhöra,. Här uti instämde Hr JustitieRådet Nybleus, hvaremo Hr JustitieRådet Bredberg, ogillande arrenderät tens upphäfvande, till följe af de å qvarnverker m. m. anmärkta bristfålligheter, fåste sig vid för. summelsen, att i rätt tid erlägga 1834 års arren de, och yttrade, att då claga tid att, genom in stämning af detta tvistemål, göra Kronans rätt gäl lande, icte finnes vara försuten, pröfvade Justi tisRådet, för sin del, arrendatorerne skyldige at frånträda arrendet nästa fardeg den 44 Mars 4840 med rättighet för dem att, rörande åbyggnaderna föra den talan, hvartill de kunde anse sig befo gade. EHrr JustitieRåderne Stråle och Temptander för klarade sig vara af samma mening, som Justitie Rådet Engelhart, och resultatet af voteringen ble således: att arrende-inaehafvarne äro dömda förlu stige besittningsoch äganderätten till både qvari och bron.