Aftonbladet – 10 december 1839, sida 1

vember till Tuilerierna, åtföljd af Hertigen af Nemours och emottogs vid vagnsdörren al sin far, mor, gemål, bröder och systrar. Han skall dagen derpå hafva bivistat en session i ministerkonseljen, hvilket skulle tyckas visa, att han hädanefter ärnar taga någon närmare del i de allmänna ärenderna. En obehaglig nyhet från Algier har följt straxt efter hans hemkomst. En hataljons-chef Rafael hade, med löjtnant Weitersheim och två underofficerare, företagit en rekognoscering inom Hadschuternes område, men der fallit i (ett bakhåll, hvarvid officerarne och underofficerarne stupade och fienden afihögg deras hufvuden samt en mängd soldater deis föllo, dels sårades. Förposterna på hela Metidscba-slätten hafva härigenom kommit i mycken oro och flera försigtighetsrmått hafva ansetts nödiga att vidtagas. De sjukes antal i A!giers hospitaler hade ej miaskats, utan steg ännu till mer än 3000. Den bekante juden Durand har nyligen dödt, som det påstås, förgifven. Till dagers förnämsta samtalsämne hör upptäckten af en s. k. Bonsapartistisk komplott. Ryktet härom lärer föranledts deraf, att markis Croey (eller Crouy). f. d. egare af tidningen Le Capiuole, jemte hans kusin grefve de Crouy blifvit arresterade och förde till polisprefekturen, samt en visitatioa anställd i nämnde tidnings byrå. Upproriska flygskrifter skola hafva funnits på gatorna uch biifvit utdelade på börsen. Tidningarne veta ingenting närmare om förhållandet, men Capisole sjelf säger, att den företsgna vwvisitationen icke haft något resultat, emedan den troligen åsyftade att upptäcka några papper, rörande Didiers från i Grenoble sak, hvilken Red. lofvat införa, så snart de kommit henne tillhanda. Rörande den bekanta Stephanie Girondelle, som kastade stenen in i Ludvig Filips vagn, har domstolen nu förklarat, att intet skäl fanns till någon anklagelse, hvarföre hon också blifI vit förd till ett dårhus. SPANIEN. De omtalade statskupperna mot tryckfriheten och nationens rättigheter hafva hittills stannat vid blotta ryktena och lugnet i hufvudstaden ej varit stördt. Tvärtom skulle det tyckas af ett och annat tecken, som om de afsigter, man tillagt regeringen, verkligen icke varit i fråga. Sålunda har den 49 November en förordning utfärdats rörande Baskiska pro vinserna, och huru de skola förhålla sig vid valet af Cortes-deputerade, hvari monarkiens konstitutionella enhet åberopas. Ett annat dekret anbefaller alla under inrikes ministeren lydande embetsmän, att ofördröjligen begifva sig på sina platser, för att vara tillstädes vid de förestående senatorsoch deputerade-valen, hviika skola hörja den 49 Januari 4840. Cortes sjelf skola samlas den 48 Februari. Tidningarne föra imedlertid striden sins emellan med den yttersta bhäftighet. Oppssiionusbladen förebrå ministrarne, att de genom Cortes upplösning gifvit nationalkrediten dödshugget. De ministeriella bladen deremot förebrå oppositionens, att de utsända se at SÅ nl som för 4 till 500 franes åtaoga sig att rFa ministrarne ur vägen. En s. k. biodklubb skall äfven hafva organiserat sig i samma ändamål. Några af konseljens ledamöter synas verkligen hafva låtit skräma sig af dessa hotelser, och isynnerhet vögar jusiitie-ministern aldrig visa sig ute annat ön i vagn och ätföljd af em stark eskort. Vid Iyckönskningen på den unga drottringens nainsdag funnos inga andra af Cortes nörvarands, än det retrograda particts anhängere, hvilket den lilla Isabella också anroärkte, och ganska nailt sade: cMamms, jag ser inte till Juan y medio med sitt långa hår, som alltid gjorde så roliga grimaser då du arbetade mer honom, hvilket väckte ett allmänt skrett. I Aragonien hafva drottningens trupper under Aspiroz befäl vid Solsona vunnit någon fördel öfver Carlisterne. De seacnare hade nemligen, till ett antal af 9000 man, fattat pusto vid Pacamps, för att bortsnappa en transport lifsmedel. General Valdez befslide nu general Aspiroz, alt i fronten angripa den fientliga tinien, och efter halfennan timmas strid micte teaden öfvergifva sin fasta ställning, med en förlvst af 7 å 800 men i döde, sårade och fångar. Den Christinska armåöens deremot var endast 300 man. General en chef lät på slogfältet utdela fill soldaterne icke mindre än 363 Isabelle-ordenskors. I anledring af denna seger skola 390 soldater och en mängd officers rare öfvergått till drottningens trupper. Andre Carlistiske officerare, så väl af Espannas svm Balmesedas korps, bafva flytt till Frankrike, i anseende till den upplösning och cenighet, om råder inom Carlistieka armeen i QCatalorion te mm