Aftonbladet – 9 december 1839, sida 3

oc OR Å a 3 tio getskian blifvit tillgripna. (Insändt. PRESTESTÅNDET OCH 407 REG.F. Sedan frågan om 407 G:a, eller om ett onderdånigt tillkännagifvande för H. M. Konunrgen, att hans rådgifvare sakna nationens och dess representanters förtroende, nu blilvit ett samtalsämne i alla kretsar, så torde hvad sem redan vid ett par tre tillfällen bändt författaren af dessa rader, äfven bafva vederfarits andra, nemligen att få höra den opinionen temligen obetänksarat frarakastas, det en sådan und. anmälan till H. M. Konungen icke skulle hafva våpga utsigter till framgång i Presteståndet. Då detta lättsinniga antagande röjer den ytliga uppfattning, det djupa misskännande af presterskapets ställning och pligter i ellmänbet til samhället, som tyvärr för vår tid äro karskteristiska, och på samma gång wviltnar om eu högst orättvist misstroende till många, både såsom prester, medborgare och menniskor, i allmänna och enskilta lefvernet oförvitliga och ktningsvärda män, hvilka blifvit af de resp. siäftens förtroende kallade till det lika vigtiga som hedrande värfvet, att, vid det snart stundande mötet af landets fäder och vise föreställa Svenska kyrkan, så har deraf hos förf. väc! bido smärta och förtrytelse. Och i k häraf har han ej kannat motstå ett inre kraf, att, till bemötande af ett så oriktigt och orättvist öreställningssätt, säga några ord, buru lier han än körner sig äga böjelse och mod, att äfventyra sig såsom författare på tidningsbenan och blanda sig i dagens strider. Hvad som öfvervunnit hans tveksamhet är, att det är fridens, icke stridens ord, som han talar. Hvarföre jag innerligt älskar det konstitutionella regeringssättet och anser det böra al hvar man älskas, är, e2ti det icke hvilar på fruktan och våld, såsom envå!dsmakten, utan på kärlek, endrägt och förtroende, och att det inom sig äger en utväg, att i lugn och laglig ordning, utan stormar och skakningar, återställa enigheten och förtroendet, när dessa gått förlorade. Men denna utväg är i vår Svenska statsförfattning 407 S:a RB. F. Hvarföre skulle då presten, hvilkens kall, i öfverensstämmelse med den heliga religion, hvars läror bam förkunnar, just är att sprida kärlek och försoning, tveka, att använda denna utväg, när omständigheterna det fordra? Tvertom, framför någon annen, hör presten, bäde af religiös och moralisk pligt, både af embetsoch medborgare-skyldighet, dertill känna sig uppmanad. Det är ett heligt åliggande för presten, satt, inom det enskilda hushållet, såsom en fridens och försoningens budbärare vaka öfver enigheten mellan äkta makar: buru mycket mer måste han ej då vara förpligtad, att inom det stora hushållet, siaisen, söka återställa sämjan och förtroendet emellan statsmakterna, och åter tillknyta banden emellan regering och folk, när dessa blifvit slitna? Bort derföre med den förolärspande och förnedrande tanken, att presteståndet, att Svenska kyrkans och försaralingens ypperste män, glömske af sitt kall, skulle för usla och liga bevekelsegrunder svika en så helig pligt. Helt annat vore förhållandet, om aktningen och förtroendet för styrelsen icke vore borta, eller om någon annan utväg, att återställa dem, funnes, än 407 S:n. — Men hvarken det ena eller det andra lärer kunna påstås. Öfver regeringens ställning till opinionen behölver men ei rådfråga tidningar eller tryckta skrifter; de förtroliga meddelanderna inom alla klasser af folket äro ännu mer uttrycksfulla, och utvisa tyvärr sanningen af hvad som redan länge och mer än en gång blifvit offentligen yttradt: att styrelisens aktier icke möjligen kunna sjunka djup2re i allmänna tänkesättet. Och fordrades derför ett rätt talande bevis, så kunde blott de Inu gjorda riksdagserannavalen och åtskilliga andra val anföras, då en mängd personer, mot hvilka annars ej funnits något att anmärka, blifvit förbigångna, blott för det att de erhållit någon utmärkelse af regeringen eller ansetts stå väl hos henne. Att äga regeringens förtroende och hafva förverkat allränna förtroendet har således, bedröfligt nog, blifvit likbetydande Derhän är det kommet. Men när det kommit