MaddepK UCISdCEtb alllalt. RAD NEKTAR SATANS LETAR ÖN S:T BARTHELEMY (Ur den nyligen utkomna sednare delen af skriften: Bidrag till Svcrijes historia efter den ö November 14810.) ) Vå ha redan i första delen sid. 489 omtalt, att Regeringen, då hoa 18142 begärde de Uitramarinska besittain:arnas afskiljande från Sverges Styrelse och Grundlagar samt deras administrations öfverlemnande åt ett serskildt departement, dervid lufvade, att Svenska statsverket ej skulle betungas med deras utgifter, samt att hon förband sig, att vid hvarje Riksdag underrätta Ständerna om hvad som dem rörde, och aflamna det möjliga öfverskottet af deras inkomster. Nagot öfverskott har ej hörts af, äfvensom ingen ordentlig redovisniog, uan endast helt summariska bejätelser. Redan år 4823 h.de Regeringen klag.t öfver minskale inkowster af ön och balans i dess kassor, hvilken man sökte afhjelpa genom besparingar och embetens indragning. Icke desto mindre bade inkomsterna varit oill:etliga och år 4829 uppgilves, att ie förskott Kongl. Maj:t bestridt ech som äro dess fordringar på kassans blifvande tillgångar, utgjorde den 4 sistlidne Oktober en summa af 492 339 Rdr 32 sk. 4 rst. — 4832 års skrifvelse talar ingenting om koloniens förvaltning mer än att Regeringer aden 31 Mars 4831 uppbäft den skillnad i borgerliga rättigheter, som i vissa delar ännu ägde rum emellan de hvita och de så kallade frie kulörte,, och förnyar den gamla klagan öfver inkomsternas otillräcklighet till Styrel:ens och .garnisonens aflöning, hvarföre Kongl. Majst nödgats för detta ändamål af egna medel förskjuta betydliga summor. u Till minskning i denna balans lärer man ha gjort åtskilliga indragningar af embeten och öfverflödiga utgifter, bland annat förenat Guvernörsoch Placemajors-tjensterna. Man vet huru mycket våra Ständer yrkat på besparingar och indragningar af embeten, men alltid mötts af det svaret, att sådant vore omöjligt för statstjenstens bestridande, för platsens värdighet o. s. v. Isynnerhet har detta varit fallet vid frågor om statens representation hos u ländska makter. Och likväl äro indragningsr möjliga, när S atsverket ej bestrider aflöniogen, ja, det går till och med an, att midt ibland det öfriga ) Utom den fortgående ö!versigt af den inre riksstyrelsen i dess olika grenar, som ofvanstående arbete i sednare delen innehåller, och som i närvarande ögonblick äger intresse för hvar och en, som ifrån fakta vill bilda sig ett omdöme öfver statsmannagrundsatserna eller det s. k. systemet hos Styrelsen, träffar man äfven en mängd episoder, som utgöra ett helt för sig. En ibland dessa, som hittills varit nästan alldeles okänd, men onekligen förtjenar att blifva känd, för att det tvetydiga7deri må med tiden närmare upplysas, är hvad som förekommer angående Öa S:t Barthelemy, och hvaraf ett utdrag här meddelas. Den, som läser innehållet af de åberopade handlingarne med uppmärksamhet, finner också, hvilket omdöme han deröfver bör bilda sig. För Regeringen sjelf till och med synes det vara af vigt, att uppmärksamheten blifvit riktad härpå, på det upplysning må kunna lemnas, hvilka åtgärder Regeringen här vidtagit, för att antingen vederlägga så grofva misstankar mot guvernementet på ön, eller bestraffa en så grof förbrytelse hos autoriteterna som gynnandet af sjöröfverier. Visst kommer historien väl i alla fall att fullständigt utreda detta, men det vore intressant, om ej dess utslag behöfde afvaktas.