) endast förskeffa sig de nödvändiga medlen för sina armöer och andra försvarets grener genom de tillskott, som uppbäras af undersåtarne. FustI än, Gud vare lof, undersatarne i vårt rike seden någon tid äro befriade från monopoliernes , gissel, hvilka man fordora eldeles oriktigt ansåg för en inkomstkälla, så äger dock ännu ett örderfligt bruk rum, fastän detsarama icke kan hafva andra än olyckliga följder; detta är de lunder namn af Iltizam bekanta köpta koncessionerna. Genom detwa system är den civila och finansförvaltningen på en ort öfverlemnad åt en enda menniska; ged!ycke, d. v. s. mängen gång åt de häftigaste cch girigaste begärs jernhand; ty om förpsktaren icke är god, så sörjer han blott för sin egen fördel. — Det ir derföre nödvändigt, att hädanefter hvari2 medlem af det Osmanniska sarahället texeras till ett bestämdt qvantum skatt, i förhållande till sin förmögenbet och sitt embete, och att ingenting derutöfver måtte kunna fordras af honom. Det är likaledes nödvänjdigt, att serskilds lagar bestämma och sätta gränser för utgilterna vid vår landtoch sjömakt. Fastän, sisom vi redan yttrat, landets försvar är en vigtig augelägenhet, och det synes vare en pligt för alla dess iuvånare, att lemna soldater för detta ändamöl, så har det dock blifvit nödvändigt att författa Izsgar, för a!t ordna de bidrag som hvarje ort, efter bejhofvet för ögonblicket, miste Jemnsa, och för jatt inskränka militärecs tjenstetid till 4 eller 3 år. Ty det skulle på cn gång vara att hegå en orättvis handling och gifva åkerbruket och i imdustrien dödsstöten, om man, utan afseende I på förhållandet med befolkningen, på ens stäl ilet utskref mera och på det andra mivdre än I de kunna lemna; derjemte vore det art drifva I soldaterne tull förtvilisn och hidrega till befolki nizgens utödande, om man för hela deras lifstid bibehöll soldsterne i tj.nstt — Md ett lord, förutan de åtskilliga lagar, hvilkss nidvänj dighet nu blifvit erkänd, gitves det för riket ihvarken makt, rikedore, lycka eller lugn; tvertom måste det vänta dem af dessa nya lagar. Derföre skall bädanelter rättegången emot hvarja anklagad, enligt vår gudomliga lag, efier förhör och undersökning cffentligen afdömas; och om icke en ordentlig och Ieglig dom fallit, skall ingen kunna låta bringa någon om livet, antingen genom gift eller nögot onnat afrättningssätt. Det skall icke vara någon tillåtet, att träda en annans ära för nära. Hvar och en skall besitta sin egendom, af hvad sieg som helst, kunna fom densamma förfoga med: fullkomlig frihet, utan alt någon skall kunna lägga bonom något hinder. i vägen; äfven skola de oskyldige arfvingarne efter en förbrytare icke beröfvas sina l:gliga rättigheter, eller förbrytarens gods konfiskeras. Dessa kejserliga medgilvanden sträcka sig till alia våra undersåtare; de må twtillhöra hvilten religion och sekt com helst, så skola de utan undanteg åtnjuta fördelarne af desamma. Vi försäkra således alla rikets invånare om en fullkomlig trygghet för deras lif, ära och egendom, såsom den heliga texten i vår lag bjuder. Hvad de andra purkterna angår och sättet bvarpå de, under medverkan af upplysta åsigter, skola regleras, så skall vår domstol, förstärkt med så många ledamöter som beböfves, och hv. rtill på vissa af oss hestämda dagar våra ministrar och rikets notable skola sluta sig, sammanträda, för avt utarbeta de reglementariska logarna rörande dessa punkter: sikerhet för lif ceh egendom samt beskattningen... Hvsr och en skall vid dessa sammankomster frimodigt kunna framställa sina ider, och gifva sitt råd. Lagarne rörande regleringen af wilitär-tjensten skola diskuteras i militär-konseljen, som båller sina sammankomster i Sersskierens palats. Så snart en 12g blifvit utarbetad, skall densamma föreläggas 0sS, för att för alliid blifva giltig och gällande; vi skola pryda den med vår sonrktion, hvilken vi med vår Kejserliga band vilja teckna öfverst, Di dessa bestämmelser icke bafva rågot annat syftemål, än att göra religion, regering, natien och rike hlomstrende, så forpligte vi oss att ingenting företsgs, som emot deserma kan vara stridande. Till borgen för denna försäkren vilje vi således nedlögga denna skrift i sslen, der Profetens ärorika mantel förvaras, i närvaro af alla Ulemas cch rikets store, och vid Guds namn besvärja den, äfvensom låta densamma besvärjas af Ulemes och rikets store. Hvar och ep, som hädanefter bryter emot dessa stadganden, vare sig Ulema eller någon af rikets store, eller hvem som helst, skall, utan afseende på rang, anseende eller inflytande vara förfallen till molsvarande straff. En strsfflag skall för detta ändamål utarbetas. Då alla rikets embetsmän för närvarande åtnjuta lämpliga löner, och sportlerne för dem, hvilkas tjensteförrättningar ännu ej blifvit tillräckligt