kUusna pöras, partiella iramgangar på nagra Ia punkter skola bifva ofruktbara och icke leda till annat än spiliande af menniskolv. Men det ligger fuilkvmligt inom möj:i hetens gräns, att Tgöra denna slitt helsosam, och hvad som i , detta bänseende nyligen blifvit försökt i liten skala vid Bouffarik, bar gilvit så gynnsnde resultater, att jag anser mig böra på dem fästa uppmärksamhe:en. Bouffsrik är ett Fransyskt j etablisement, anlagdt vid foten af Sahbel, vid ingången till Mitidjz. Det olyckliga teleranssystemet, som rådt vid prowvinssas koloniserande, felade icke att äfven der bära bittra frukter. I sjelfva byn, som man byggde, isolerade I sig kolomisterne i stället att hålla sig tillhbopa, och I följden blef, att de sålunda spridda blefvo utsatta för Hadjouternes anfall och träskens giltiga ångor. Döden härjade grymt blind dem. Ea simpel graf, uaderhållen vid passande djup lek, har varit tillräcklig att beskydda dem både för pluadringar och feber, och ännu mer, jatt skaffa dem en ansenlig valienmassa, derigenom att aflopp till denna graf bereddes för alla de sumpar och träsk, som besvärade nejden. J Då man med uppmärksaxhet följer vaitudragens lopp och ojemuheterna i terrängen på MiI tidja-slåtten, upptäcker mar utan möda spåren (efter en kanal med sluttningar både åt öster och vester, och som måste hafva upptagit alla I vattenådror, som lupit från Atlasberget. På somliga ställen af slätten visar sig denaa kanal på det omisskänneligaste sätt, genom den regelmässiga linie af trädstammar och kärrvexter, som synas vid dess stränder. Förr eller sednare måste man äter öppna den, och mean kan då hoppas, att Mitidja en dag, liksom Pontiuska träsken, får en farbar kanal, som skall göra landet helsosamt, och tjena sisom kommunikations-väg till de stora åkerbruks anläggningar e, spridda på dess yta. D una slättbestår nestian! öfverallt af en alluvisi-forsnation, med lökautiga vexter hvilkas lökar väga ända Ull 10 kilogrammer. Jag har fört med mig en, som väger nära densa tyngd. De träd, som der öfverleiva hjordarnes anfall, uppna en Ovanlig höjd och lummighet. Ingenting är mera imposant i vextriket än dessa grupper af fikonträn, af palmer och tårpilar med en lysande och skarp gi:öuska, som så kraftfullt vittasr om jordens fruktbarhet och höga alstringsförmåga. När ett progressitt och regelmessigt kolonisations-system blifvit antaget, som förenar nybyggarne 1 stallet ait sprida dem, så skall denna jord, nu så farlig, alstra underverk; men stunden för dem är ännu icke kommen. Oaktadt våra soldaters tapperhet och den förträffliga ristningen al våra vägar, kunna icke nybyggarne alltid räkna på skydd för swa personer. Ingen kan våga sig på ett visst afstånd från sin boning, utan att vara beväpnad . från hufvud till fot. Man går att hemta vatten ur närmaste källa med bössan på axeln; man besöker hvarandra : beväpnad. Denna omöjlighet att tran-portera sig på ringaste afstånd, utan att vara åtföljd af en eskort, är en outsäglig pina, och som gör, att man icke ett enda ögonblick kan tro sig varg i ett civiliseradt land. Således består den utmärkande karakteren af kolonisationen i provinsen Algier deri, att sätta den Europeiske odlaren i stålet för Araben, och att återkasta den sednare till de trakier, som icke ännu äro våra vapen undergifna, Vi hafva seti, buruledes i staden A!gier detia undanträngande af den infödda befolkningen småningom gått för sig i följd af hismedlens tilltagande dyrhet, oaktadt den tolerans vi visat Muselmännen i allt, som hade afseende på de-; ras religion. Den Arabiska befoltningen på landet afiager likaledes dagligen, och lemnar at: oss sin plats, aningen i töljd af transaktioner, der icke allid rättvisan är på vår sida, eller ock af ledsnad att lefva under ett system, som. strider emot deras seder. Ända ivull märvarande stund har ingen sammangjutning varit möjlig emellan de infödde och oss. Judarne ensamme hafva inlåtit sig i relationer med se-! grarne, såsom nya klienter. Man har sett många Fransimän anlägga Arabisk drägt; ingen enda Arab har anlagt Fransysk. De inföddes barn, dem förälgrarne tillatit umgås med vira, visa utan tvifvel en stor fallerhet för a!t tala vårt språk; men de tillhöra i allmänhet fomii-. jer af lägsta klassen. I Morerne i Algier hafva ända till närvarande I stund icke skickat mer än tre eller fyra elever. d till undervisningsverken i staden, som räkna I omkring 4350 lärjungar; det är ett ganska ringa ; antsl. På en bal, som nyligen gafs för Hertigen af Orleans, såg man ingen enda Morisk 4 dame, blott sju eller åtta judinnor: antipatien : mot racen hade segrat öfver nyfikenheten. l Hvad blir väl resultatet af denna utvan-4 dring? Böra vi eglädia oss deröfver e!ler be-!!