dagsposten, så lärer det ingalunda varit Hr Linn, utan stadens Borgmästare Hr Wahrenberg, somåsyftatsj med uttrycket om ede i qvaf gångna förhoppningarna. LÄROVERESFRÅGAN. Bland de flera reformfrågor, som redan vore å bane vid H. M. Konungens anträde till regeringen, var äfven frågan om en förbättring af undervisningen och uadervisvingsverken. Redan året derefter eller 4849 utfärdades en enterimssiat för elementarläroverken, och alltsedan, eller i 20 år, har wläroverksfrågan utgjort ett stående problem för regeringens askicklighet, nit och drift. Men khan ock med skäl säga, att denna fråga utgjort den n. v. styrelsens eller systemets enda stora kabinettsfråga, d. v. s. den enda stora reformfråga, regeringen antagit sig såsom sin egen. Ty så eget det låter, befinnes det dock, vid närmare eftertanka, vara en blott och bar sanning, att hvarje annan stor reformfråga blifvit i 20 års tid antingen motarbetad eller lemnad i sticket. Fragorna om en bättre fördelning af skatterna, om en reform af styrelseverken, om en förbättrad iadelning af länen och landtregeringen, om en reform af försvarsverket, om en ny civiloch kriminallag, om näringsfrihet, om en förbättrad representationsordning m. m. kunna alla anses såsom dömde till hvila eller förkastelse; både gubbar och viljor hafva hjeipts åt att mota dem eller skjuta dem ifrån sig tll ständerna eller komrmitteerna uch sålunda bragt dem till hvila, utan att regeringen för någon enda at! dem börjat, än mindre fullbordat, sin anpart i arbetet, eller förberedt någon enda till ständernas antagande eller förkastande. Frågan om undervisningen åter, ehuru den icke sällan delat de öfrigas öde, har likväl då och då blifvit återupptagen och är nu ändtligen afgjord, nemligen tills vidare. Behandlingen af denna fråga kan således anses som en tillförlitliz probersten på dugligheten hos det nu styrande systemet och hos dess upphofsmän, gubbar och viljor utan åtskilnad Man bör dervid erinra sig, stt bland de gifna storheterna i detta kabinettsproblem regeringen alltid kuanat påräkna hela Svenska folkets enhälliga önskan, att någon stor och genomgripande åtgärd måtte vidtagas för det uppväxande slägtets bildning. Huru delade åsigterna nigongång visat sig vara, rörande detaljerna, hafna de dock alltid varit ense i hufvudsaken, tillvägabringandet af en högre och en allmännare bildning. Då nuvarande regeringan först mottog denna vigtiga angelägenhet, hade ännu intet tvifvel blifvit väckt rörande den urgamla svers ska regeringsgrundsatsen, att upplysning herde främjas hos alla klasser. Man skröt då ännu i största enfald med det från samhällets höjder ofta utbasunade faktum, att svenska allmogen var kunnigare och upplystare än någon anvuan, och det räknades till obskurantism, om någon vågade betvifla, att ju detta faktum var en sak att berömma och att glädja sig öfver. En då redan ovanligt stadig fred och upptäckten af en mängd nya medel till bildningens spridande, dem landets olyckliga krig hindrat regeringen ait förut här införa och begagna, förenade sig att sätla regeringen 1 tillfälle att med största fördel lysa såsom reformatör af undervisningsväsendet. Verkningarne af denya meioderna, använda i massa och på massan, skulle blifvit underbara, och om någon anran stor reform undertiden blilvit (såsom det nu händt med alla) eftersatt, hade regeringen till alla förebråelser svarat: jag har gifvit Eder uppfostran; det öfriga kuunen J sjelfve gifva Ejäer., Af en half million under dessa 20 år ödda menniskor, soma nu bunnvit 45 året eller leröfver, skulle större delen hafva erbållit en bildningsgrad, i verkligt värde fullt jemförlig med den tiliförne så kallade lärde, och med beräkning af det siörre antal, som befinner sig ander nyssrämnde ålder och pjuler samma unlervisning, skulle regericgen, vid det riksmöte, om nu stundar, således utan fruktan att hiifva vederlagd, kunnat framlögga tablån öfver en, med visshet genomförd, Svenska folkets intellektuella oraskapning. Denna afsystemet försimådla utsigt var på sin tid ingen dröm. M: folkets förtroende (som för 20 år sedan stod till buds) låta sådana storverk utföra sig af dem, som förmå sjelf fattas af en stor id och insifva andra entusiasm för densamma samt förstå begagna de hjelpmedel, som redan äro gifne, eller under arbetet alltjemt tilivexa i samma proportion, som svårigheterna. Denna förmåga af stora idter och af deras lifvands hos ndra har icke blifvit systemet till del; ty bvem annan än detta system hafve vi att skylla, då dess tillgifne, man kunde nästan säga lifegne, 2 de ooo ECARE sh FT