Det hade på intet sätt varit stridande emot grannlagenhetens fordringar, om Hr Linn i sin tidnirg låtit nedskrifva eu vänskaplig lyckönskan till sin fordna Riksdagskamrat Valley, att befva för tredje gången erhållit sina kommittenters förtroende me. m. Men, när man i stället för alla förväntade belåtenhetsuttryck fick läsa endast de valdes namn och rösternes fördelning, — när man efter det långa talet i JM 92 träffade i A: 93 af ifrågavarande tidning endast 5 rader, så tvingades man att erinra sig en af Hogartbs löjliga taflor: Before and after! Korrespondenten försäkrar ännu en gång, att det blott är Hr Linns tidning, icke dess person, som vållat tanken på möjligheten eller afruktan,, för att varma förboppningar gålt i qvaf. Och hvad ondt ligger i en varm förhoppning ? Kan man ej hysa en sådan lika väl för en väns framgång, som för sin egen? Beklagansvära är den, som saknar varma förhoppningar! Och gå dei qvaf, — så hafva de icke ondt gjort. De kunns formeras å nyo. — Och hvad fikskare sersklldt beträffar, så förlora de ej så lätt hoppet — sviker hoppet om hösten, kan det helönas på vintern Ar vattnet grumligt, snärjas bytet lättare — han: teringen är gammal och loyal, och för den bör ingen skämmas, såsom Hr Linna säger sig nödga: göra för sin liberalism. — Nej! lefve fiskeriet Ånnu står en gädda i hvassen! — Nous verrons!) Om vi skole tro ett par andra bref jmed går dagsposten, så lärer det ingalunda varit Hr Linn utan stadens Borgmästare Hr Wahrenberg, somå syftatsj med uttrycket om ede i qvaf gångna för hoppningarna.