Aftonbladet – 3 december 1839, sida 1

uf, för au marehera till de så kellade Jernportarne. Hela styrkan bestod ef 53840 man. Vid uppbrottet visste ännu ingen bvart det gällde. Seden Kabylerne, under vigen titl Setif, 1öjt en så gynnsam sinnesstämulug, och Frensiwäonen bluvit hyllade af flera Scheiker, samt öppnat underbandlingar med andra, kunde en march till Bugia ieke anses sinuolik, emesdisn den skulle vara signalen till en alloänr uppresniag ef denna befolkning och ctr :å mycket större misstag, som men visste, det de bade ingen böjelse ait förena sig med Abu-elKader. Sarnolikore var ett tåg till Hamscba, hvarifrån Abd-el-Kader dragit sina trvpper, efter en förlust, som de lidit. Om det lyckades, att genom IFoamsch:s ockuperanude ob irygga kominpunikationen mellan Algier och Konstaktineb, vure reden mycket vunnet. Först den 26, då uppbrottet skedde och soldsterna märkte, att dei ej bar af ål Zamorah, u:b: sig en allmän glädje bland dem, och nemnet cJernportarne, gick från mun til mun. Ån kördes icke mer talas om någon trötthet elier pågon sjukdo, och ingen tänkte på de farur, som kunde hota en svag koloon i eti aldrig förr al fieuden besökt land. Framgången låg i den hemilizhet, man vetat iakttaga om marchens ändamål och i sjelfva dess skypgåsamhet. Den första dagen förde hertigen sin korps till lägret vid Bu-Ariridschi, i asyn af fästet Myana, ungefär 40 lieues från Boden -usselarn. GeI neral Galbois divisiun följde strixt efter honom. Kalifen El-Mokrani hade nyliven genomtegat alla stammarne, och ingen-tädes funnit silt öfvervälde bestridt; äfven i Zahmorah var det erkändt, och marskalken befslide derföre general Galbeis, att taga de Turkar och Koluglis, som bebo denna ort, i Freansysk sold, samt till en början ställa dem t!l E! Mokranis disposition. Det ofvanrämnda fästet BuAriridsehi repazerades och besattes med 30 Tuarkar. Det är en Romersk byggnad. Den 27 Oktober fick man veta, att en af Abdel-Kaders befälbafvare, Omar, sökte framrycka till Jernportarne. Andra divisionens kavalleri skickades derföre emot honom, men Omar höll icke ständ, utau flydde till öknen. ÅA -måen gjorde nu halt på en platå af berget Dra-el-Hamar. Derifrån kunde man öfverskåda de imporarta höjder och mångfaldiga dalar, bland hvilka armåen skulle uppsöka Jernpo:tarne. En gammel Spehi, som för 10 år sedan tågat från Konstantineh till Algier, pekade slutligen på tvenne bergstoppar, mellan hyilka det efierlängtade passet skulle ligga. Hertigen af Orleans bildade ett avantgarde sf andra lätta regementet, två haubitzer samt 4350 jägare och Spahis, och framryckte med der. Snart ändrade sig landets utseende helt och hållet, och från de ödsliga höjderna kom men till de skönaste, mest pittoreska dalar, begränsade af höjder, beväxta med pinier, oliveträd och fläderbuskar. Här lågo fyra stora Kabyl-byar, hvilkas hus voro byggda af sten, och liknande byarne i Provence. Oliv-, citronoch orange-träd gåfvo landet utseende af en fullständig odiing; ofantliga hjordar betade rundt omkring, och ingenting röjde den ringaste misstro eller fiendtlighet hos invånarne. AÅrmåen steg nu utför berget mot floden Buketheun, som man måste följa, för att komma till Jernportarne. Betta pass är ofantligt starkt; väger är nemligen öfverallt blott nägra fot bred och omgifven af djupa bergsklyftor. Kl. 6 om aftonen kom avantgardet till platån på berget Sidi-Hasdan, som ligger nära ofvannämnda flod. Det var omöjligt att marchera längre. Först kl. 40 anlände eftertroppen, efior många mödor, men utan nå2on motgång. Man slog nu läger. Turkarne hade aldrig vågat hålla stånd på denna purkt. Vi hade lemnat till venster Romare-vägen från Karthago till Cesarea, som går omkring Jernpportarne, dit Romerne aldrig kommit, och allt spår af Romersk byggnadsart var nu försvunnet. Ebusu vi voro nära floderna Buketheuns och Mellahs samrimanlopp, ledo vi likväl brist på dricksvatten. Deras vatten är nemligen så mätiadt med svafvelsur talkjord, att det ej kan drickas. Araberne från de båda nämnde stemmarne Beni-Buketheun och Boeri-Ahbas, som i stort antal infunnit sig i lägret, medförde drufvor, korp och halm, för hvilka de erhöllo rikelig betalning. Deras Scheiker, som kallas Jerndörrarnes väktare, jerkänna El-Mokrains öfvervälde; de bekläddes af hertigen af Orleans med Burnu och lofvade att vara Fransmännens trogne tjenare. Dessa stammars undergifvenhet är ett bland de vigtigaste resultaterna af Fransmännens besittning af provinsen Konstantineh. Den 28 skulle båda divisionerna, Orleans och Galbois, skiljas åt; den sednare sku!le nemligen affå till Medschana, söka draga till sig Turkarbe i Zamorah och sluta de arbeten, som erfordras till Setife definitiva besättande. Officerarne togo afsked ef hertigen, beklagande, att de ej längre finge deltaga i derna märkliga expeditiop. Det regnade ända till kl. balf 44 förmiddagen, så att divisionen Orleans först då kunde bryta upp. Hon bestod af tillsammans 3000 man med 4 berzskanoner. Kolonnen marcherade än på flodens ena, än på dess andra strand, med båda Scheikernc ispe!sen såsom vägvisare; dalen, som ända hittills verit rymlig, bopträngdes hastigt och omgafs af ofantiiga klippväggar. Marchen blef besvärlig, så att sappörerne måste heana väg för mulåsnorna, Sedan man stigit uppför en nära lodrät sluttning, kom man till en trång klippda!, fån hvars höga väggar man kunnat skjuta på trusperna, uan stt de förmått göra det minsta motstånd. Här är fö ta NAFAN MmMaAd amn unvnninge af Q fate hrendå j