Aftonbladet – 2 december 1839, sida 2

— Den sista vestra posten, som afgick härifrån i Thorsdags, blef mellan hufsudstaden och Jerfra bestulen på det sättet, att en person hade sprungit upp bakpå vagnen, söndarskurit den stora vär skan och fått tillfälle att tillgripa en påse, som innehöll brefven till Nors. Tis rekommenderade bref lära funnits deri. I anseende tl det kola mörkret hade postiljonen ingenting märkt, förrän tjufrven hoppat af öch tagit vägen imit skoger. — Bland de anmärkningsr, den nu snart slutade revisionen af Starsverkets räkenskaper jort är mot Hrr Fullmäguse i Riksgäldskontoret för det de på förhand accepterat invisningar, af IH. M. Konungen på en följande års belopp af de 200,000 Rir, Ständerna år 4843 aoslogo åt högstdensam:n: och dess efterträdare. som dessa penningar ej få ubetalss förr än den 4 Augusti hvarje år och någon invisning derå således icke kan aceprecas Ogillades nämnde åtgärd. Den andra ana igl2 ANgår den s. k. reserv-fonien, hvilken för närvarande består af 4600. 000 Rir, och. hittills varit en af de bhbemlisheter Staskontoret haft sig förbehållna. Herscar Revisorer beslöto nu att den skulle skiljs frän Siatsverkets öfriga medel och få ett särskildt konto. Dess historia skola vi en annan gäng meddela. — Till Direktörer i Armäöens pensionskassa hafva Armeens fullmäktige vid sit ig sammanträde valt, i siället för den förra Direktionen, hvars alla Ledamöter utgått, följande: Kabinettskammarherren och Chefon för Lifbeväringen Grefve M. Lewenhaupt, Hr Ofverste Ostbom, Majorerne Grefvarne Liljencrantz och Spens och Kapitenerne vid Svea Lifgardet Möllersvärd och vid Lifbeväringen Schiirer von Waldheim. — Det förljudes att aktor i målet angående hurrningarne i Hofrätten, Hr Häradshöfd. Hoffstedt, skall hafva yrkat icke mindre än 28 dygns fängelse vid vatten och bröd och offentlig afbön ä en af de tilltalade, nemligen Hr Sand ström, sedan denne vägrat, att gå den honom af Slottsrätten förelagda värjemålsed, att han icke deltagit i hurringen innei Hofrätten, dess så kallade förmak eller vaktmästarrummet, hvilket Hr Sandström icke kunnat bestämdt påminna sig. Man förmodar icke utan skäl, att vederbörande vid tillfälle ämna åberopa detta Hr Hoffstedts rundeligen tilltagna slutpåstående såsom ett för alla händelser gällande hevis på vederbörandes nit om ordningens och rättvisans handhafvande. Vi skole innan kort återkomma till detta slutpåstående och införa det i dess helhet, emegan det måste blifva högst intressant att se det räsonnemang, hvarigenom åklagaremakten ledt sig till detsamma, äfvensom hvilka författvingar ban åberopat, då allmänna lagen annars till och med för den, som böter eller undsäger domare, tadast stadgar penningeböter från 30 till 100 daler, för oljud och itörargelse i kyrka under gudsjensten 25 daler, och för den, som af vrede der biottar knif eller svärd, 900 daler. Åklagaremakten anser saledes Hofrättens hus heligare än Herrans tempel. — Jr Sandström lärer ock redan iugilvit sin förklaring häiröfver, och deruti ej utlitut sig öfver påståendet om vattenoch bröd-straffet, men fö klas vat, att så länge en gnista lif finnes i honom, ämnar han icke göra afbön för den Hindbeckska Givisionen. En (Irsändt.) Herr Hofkapellmästaren Berwald bar, under åberopande af åtskilliga ömmande husliga omständighetar, hos Regeringen anhållit om en recett å Kongl.