Aftonbladet – 2 december 1839, sida 2

es a a vv ee oo oo lar eller italienska viller. STOCKHOLM den 2 Dec. . — BÖNEDAGS-PLAKATET FÖR NÄSTA AR är nu utfärdadt, och meddelas här nedan. Det innehåller, såsom läsaren finner, med unlantag af uppmaningen att tacka Gud för det HF. M. Konungens kroppsoch själskrafter, oakadt den langa resans strapatser, kunnat bibehälla sig i det skick, som fordras, för att styra ett fritt folk, ingenting politiskt, utan enlast nägra rätt nätt uppsatta och för tillfället passande betraktelser öfver bönens vigt ochj värde. I Kongl. Maj:ts Plakatl, om fyra allmänna, högtidliga Faste-, Botoch Bönedagar, som, öfver hela , Sveriges Rike, hållas och begås skola, år 1840. Gifvet Stockholms Slott den 22 Nov. 18539. WI CARL JOHAN, med Guds Näde, Sveriges, Norriges, Göthes och Vendes Konung, tillbjude Eder, Oss älskelige, Våre trogne undersåtare, som uti Vårt Konungarikoa Sverige bygga och bo, så ock alle andre, som deruti vistas, Vår synnerliga ynnest, nådiga benägenhet och gunstiga vilja, med Gutq. slismäktig! Under det nu snart stundande året; har Fäderneslandet fortferit att njuta fredens lugn och hugnas af dess välsignelse. Härför börs vi tacka Gud, som alltjemt håller siu -kyddande band öfver Svea land. Första hälften ef innaevaranda år och slutet af det förra hafva Vi för dn mesta tillbagt på resor i Våra Riken, der Vi öfvera!!t mött omisskänneliga prof af dena kärlek Och trobet, hvermed Nordens folk sluta sig till sin Kunuug. Hverken årstidens hårdhet, eller resans besväriligheter, under en framskriden ålder, hafva härvid rubbat den helsa, Gud tillåtit Oss att så länge bibehålla. Vi böj? värt hufvud för konungarnes Konung och prisa bonam för derna, som så många andra välgernirgar. Afven J, Svenske Män, bören förena Er med Oss, att tecka det godas Gifvare, som låtit Eder konung ännu bibehålla de kroppsoch sjä!skrafter, som fordras för att styra ett fritt folk och vaka öfver dess bästa. Låtom Oss tacka och bedja. Bönen, älskade Undersåter, är för den Christne icke blott en pligt, utan äfven ett bebof och en tillfredsställelse. Hon är menniskans umgänge -med Gud. Anser nu menniskan umgänget med sina likar tröstefullt, ja nödvändigt, huru mycket mera tröstefullt och upplyftande måste ej umgänget vara med Gud, som känner alla våra behof och kan afbjelpa dem alla! Ailt hvad J bedjen Fadren i mitt namn, det skall Han gifva Eder. säger Sonen. Men hvad skulle det betyda att bedja i Sonens namn, om icke att bedja i Hans anda, sål osgennyttigt, så kärleksfullt, så broderligt, som Han bad? Det betyder att bedja med samma rena, oskrymtade, himmelska sinne. Eller bafven J icke bört huru menriskones Son bad? Huru Han bed mindre för sig sielf än för andra, icke blott för si-! na vänner och lärjungar, utan äfven för sina fiender och förföljare; huru Han bad för dem äfven il döden, ja i korsets död; buru Han älskade dem, l som hatade Honom, huru Han menade godt för dem, som bannade Honom? Det låg i Hans stora, kärleksfulla bjerta en välvilja för hela menniskoslägtet, som icke uteslöt någon enda; derföre var I Han sänd af Fsedren, att Han skulle upplysa allas sinnen, uppvärma allas hjertan, frälsa allas själar ifrån det onda, det vill säga ifrån mörker, från hat och fördömelse. Om J på detta sätt bedjen, då innebär bönen alltid sin egen bönhörelse; ty cm 3 genom bönen kännen Ert hjerta rensdt, Ert förtroende styrkt, Ert hopp stadgadt, Er siäl lugnad och upplyft — O! J klenatrogne och oförnöjsamme! Ar icke detta redan en bönhörelse? Det gifves egentligen ingen tid, intet rum, som bör anses främmande för att nalkas Gnd i bönen och lyfta sinnet till sin skapare. Bönen kan följa Oss i nattens tystnad, som i dagens sor!; och när och hvarheist J bedjen, kunnen J vara förvissade att Gud är nära. Öfverallt och allestädes kunnen J bringa Gud till offer Er själs tankar och Edra hjertans rörelse. Men skönare och högtidligere är det likväl, när gemenosamheten stämmer hela församlingen till andsekt, när Herrans ord ljuda i templen, och den gemensamma sången höjes upp, och tager bön och tacksägelse med sig på sina vingar. För att bereda Er särskilt tillfälle härtill vilje Vi härmedelst, efter gammal Christelig plägsed, under loppet af instundande år, förordna och anbefalla fyra allmänna, högtidliga Botoch Bönedagar, hvilka nästkommande år komma att begås, Söndagarne den 8 Mars, den 40 Maj, den 3 Juli och den 44 Oktober. Vi bjude och befalle fördenskull härmed Eder aile, både andelige och verdslige, höge och jiåge, unge och gamle, män och qvinnor, som uti Vårt Konungarike bygga, bo och vistas, ingen undantagen, af hvad stånd och vilkor han vara må, som af sjukdom, eller annat oundvikligt förfall, ej är hindrad, att J på dessa fyra förenämnde högtidliga Tacksägelse-, Faste-, Botoch Bönedegar, sätten alla verdsliga sysslor åsido, och, efter en gudelig beredelse, tidigt och enhälligt träden upp i Herrans hus, dersammastädes endrägteligen betraktande Guds heliga ord, utaf de dertill förordnade texter, under böner och lofsånger. Och på det Vårt välmenta gudeliga påbud må desto eftertryckligare med lydnad efterlefvas; ty vilje Vi hafva anbefalls alle, som vederbör, att detsamma tillbörligen och i rättan tid förkunna, samt noga och alivarsam uppsigt bafva, att det af ingen, vid redan stadgadt ansvar, må brytas eller öfverträdas. Hvarefter J, alle i gemen, samt hvar och en i synnerhet, hafven Eder att hörsammeligen rätta. Vi befalle Eder, samt och synnerligen, Gud Allsmäktig Nådeligen. Gifret Stockhelms Slott den 22 Novamhar 4Px7Q a