OCH UTULlVAL, BYdIS alle y:d StEH BL je KE franes. För att slutligen gifva akademien en rigtig föreställning om denna revolution i ekonomiskt hänseende, är det nog att anföra det facetu.a, att ena nybyggaad blifvit uppförd, till hvilken regeringen afstått grunden emot en årlig ränta af merän 43 000 francs, och att denna byggnad, det oaktadt, ger ägaren en ansenlig inkomst. En af de första följderna af vårt etablissement i Algier bar varit, såsom man ser, att en del al den infödda befolkningen försvunnit, antingen i följd elf religions-fördomar eller genom den tilltagande dyrheten; men att Europeerne på detta sätt intagit de inföddes plats, har icke skett utan uppkomstea af vissa ekonomiska fenomener, hvilka förtjena den största uppmärksamhet. Då jag kommer att tala om förmögenhetens tillstånd 1 ÅA gier, skall jag framställa de på en gång smärtsamma och skandalösa kriser, genom hvilka man kommit til det kaos, hvari hon för närvarande är nedsänkt, och ur hvilket det icke är möjligt att draga henne utan genom hjeltemodiga bezsödanden. Imedlertid är det besynnerligaste fenomenet i denna omhvälfning i Algier medeiklassens hastiga undergång, oeh de infödde fattiges icke mindse hastiga uppstigande till rikedom. Större delen af dem, som vi kalla borgare, hade innan vår ankomst sin bergning, somliga al sysslor, som de nu förlorat, andra af inkomster, som vi försiört eller användt til! allmånna behof, några af inkomster, som numera upphört att stå i afpassadt förbållande till den dyrhet på alla varor, som vår ockupariion förorsakat. Desse olycklige, till större delen ur stånd att öfvesgifva sin naturliga håglöshet, falla med hvarje dag i ett allt djupare elände. De driftigaste bland dem söka vaktmåästarebesiällningar vid våra administrations-byråer; de fanatiske flykta undan; de som underkasta sig sitt öde, sluta bekymren inom sitt bröst och lefva på förknappning, glada att åtminstone i värdigheten af sin drägt kunna bevara qvarlefvorna af deras försvunna glans. Hvad som blir af deras bustrur och döttrar i denna grymma strid med behofven, vet Gud bäst! och det utgör ett allvarsamt bekymmer för municipalstyrelsen. Den lägre befolkningen deremot, som under den föregående regimen icke hade annat att vänta, än förolämpningar eller prygel, och som jag ännu ganska ofta sett erhålla dylika, denna klass, fordom så förtryckt, upplyfter nu sitt bufvud och tillvexer hastigt i rikedom. Den, som foråom var slaf, har nu sitt eget hus; rörelsen i hamnen ger god förtjenst åt en mängd Bisheris och negrer, komna från gränsen, för att idka bärareyrket; flera blifva kommissionärer, och de, som äro af kabyliskt ursprung, blifva förträffliga arbetare. Hela denna förståndiga och raska befolkning har gjort sig fullkomligt hemmastadd med våra bruk och seder, och i synnerhet med vårt mynt. Deras passion för hopande af skatter, liksom de giriges, gör att en temligen ansenlig massa specie hvarje dag försvinner ur rörelsen, emedan de nedgräfva hvad de förtjena, och man uppskattar, ehuru visserligen mycket vilkorligt, den summa, som på detta sätt blifvit dragen ur cirkulationen, sedan vi blefvo herrar öfver Algier, till mer än 30 milloner francs. Landtmännen kring Algier hafva icke minde profiterat af den genom vår närvaro ökade konsumtionen, cm man får döma efter deras ifver, att hvarje: dag förse torgen i denna stad med alla slags landtmannaprodukter. Jag underlät sällan, under mitt vistande i Algier, att personligen i de minsta detaljer gifva akt på denna handel, och jag fann torgen alltid försedda lika rikligen, om icke med så raånga olika slags varor, som de i Paris. Trakten kring vår stora hufvudstad vwvisar icke mera rörelse; mera lil och verksamhet, än avenyen till porten Babazour, med sina karavaner af hästar, mulåsnor, vagnar och kameler, lastade med lifstmedel och dignande under deras börda. Man känner, då man vandrar omkring i denna afrikanska stad, att i dess lifskraft ligger någonting energiskt, som tillkännagifver rikedom och styrka. Toulon har, oaktadt sin arsenal och sin marin, utseendet af en ruinerad stad, då man jemförer dess enformiga stillhet med den feberlika rörelse, som råder i Algier. Dag och natt ramla de gamla husen, för att lemna rum åt regelmässiga och rymliga byggnader; man ger sig till och med icke tid att rödja bort qvarlefvorna, innan man lägger grunden till de nya husen. Trädgårdarne vid sjön uthyras, liksom husen, till öfverdrifva priser, och verkliga intresset på kapitalerne i alla dessa transaktioner understiger icke 45 procent. En bank skulle här vara af ofantlig nytta, om dess styrelse på en gång kunde taga sig tillvara för xt ddhåcane tveksamhet och hänförelsens fara.