Aftonbladet – 30 november 1839, sida 2

ting, om ett hinder finnes för framgången. OM BONDESTÅND CCH DESS REPRESENTATION. Medeltiden utbildade allt till korporetion3 säkerhet för person och egendom kunde på annat sätt icke ernåe. Säkerhet för aprivilegier var blott sekundärt mål, blott säkerhet försäkerbetsmedlet. Unander det allmänna korporationsväsendet var blott en klass fcke korporerad: arbetaren i j robruket, den ofrie, på de flesta ställen Hifegne. Allmän fribet uppstod genom korporatioasväsendets epplösmrg; och då först blef bonden fri, då först fick hin medborgerliga rättigheter i det öfriga Europa. Endast i Norden hade hon förut erhållit dem, men måste, efter som det inträffade, före den allmänna emaneipationen, blifva fri genom att bilda sig till korporatiön. Bönder såsom korporation är numera ett aldeles eget fenomen för Sverige. Men detta fenomen är också skälet, hvarföre allmän representation så länge blifvit fördröjd just här. Sa snart de politiska rättigheterna icke ligga hos nationen såsom nation, utan hos korporationer (personliga och yrkes-korporationer, ty om de lokala tala vi icke), så uppkommer alltid ett stjulbarn, en klass vanlottade, som äro utestängda från inverkan på nationens öde. I andra länder var det längst allmogen; här har denna stjufbarnsklass fitt namn af aStåndspersOner,, en besynnerlig benämning och en besynnerlig race. Den hade säkerligen lingt före detta kommit in i representationen, om den icke vore så ny. Det är först nyss man begynt tänka sig en person, som icke hörde till endera af de fyra korporationerna; bildningen utöfver bonde-kunpskaper och bonde-lif förde alltid in i ett af de tre andra stånden eller ock i embetsmannaklassen; och persorligt deltagande i jordbruket tänkte man sig endast förenadt med bondebildningen. Afskedade embetsmän voro de erde, som utgjorde de s. k. cståndpersoner,; och bonde-korporationen utestängde dem från sig, emedan all korporation till sin tendens är exclusif och afundsjuk. Om nu, såsom föerslaget varit, ett femte stånd skulje bildas af ståndspersonerna, så blefve äfven de snsrt en exclusif korporation, och ett sjette stånd skulle behöfvas. Så i oändlighet. Ty en enfaldighet — någon givg en illparighet — är det att säga: de samma industrigrensr, de samma folkklasser, de samma personliga eller egendoms-intressen, som nu finnas, skola framdeles äfven finnas, icke fiera och icke färre, Denne tanke ligger dock till grund för korporatinsväsendets konstituerande till nationens representant. Med afund ech misstänksamhet betraktas hvarje försök till, som det kallas, äntrång,. Att nationen skulle kunna vilja göa ietrånget, det kan man icke fatta; men tror slitid, act det är ec korporation, som hegagvar namnet, för att nå sina ändsmål. Denna tro är också orsaken, att, om de bitills vid väldet varande korporationerne någon sång nödgas gifva med sig ett steg, blir det tid att inrymma en ny korporation, ingaunda att lossa på korporationsväsendet. Och värvid gå de stretande kämparne försigtigt till väga. Den ene hvarken inhyser sjelf eller tilåter de anmdre att inbysa ett nytt skrå, utan tt alla få lika inqvartering. Huruvida detta vartsjuka stretande grundas derpå, att den ene cke unnar den andre en förstärkning, utan att jelf få en, eller att den ene icke vill lida ett nlrång, utan att den andre äfven får ett, det r omöjligt att utreda; de stretande sjelfve göa sig icke reda derför; det enda, de förmå nse, ärvatt de måste med misstänksamhet vaa på hvarandras ställning, så att jemnvigten, sv VB, förmågan att förlama hvarandra, icke