Aftonbladet – 30 november 1839, sida 2

SVENSKA FÖRHÅLLANDEN, bedömda i Norge. Det är något så sällsynt, att våra vänner j andra sidan Kölen yttra någon opinioa om politiska fenomenerna på denna sidan, tt n det någon gång sker, vi alltid kunna förutsätt att alimänheten samlat WUliräcklig nyfikenhe för att öuska höra dessa opinionsyttringar v stan fran. Af detta skäl meddelade vi äfven Torsdegs, in extenuso, det omdöme Den Const tutionelle fällt om den här upplagande siride för att återeröfra och för framtuden trygga q samhällsförmåner, Svenska Folket veiat geno grundlagarne åt sig försäkra. Då nämnde art kel till införande utiemnades, föreställde vi o icke, att den, ehuru affattad i det byrakratisli intresset, skulle få den hedern att upptagas kamarillan, såsom ett stöd för dess svega pc sitionp. Men när nöden kännes rätt stor, grip: man äfven efter halmstråt, och sålunda s; man i Torsdags Svenska Minerva, ännu tårög efter gråten öfver föreningen med Norgv, skyr da att införa den omnämnda Norska artikel sannolikt med den uträkning, att Svenska Fo ket skuile blifva mycket tvehogse, då det e for, att det Norska å sin sida icke gillade de föresats att begagna sin grundlagsenliga rä för att skaffa sig en bättre rådgifvarepersona Nu, ehuruväl vi äga våra skäliga anledning: till den förmodan, att både den ifrågavaranc och en föregående artikel i Den Constitutic nelle hafva sina källor på denna sidan Köle vilja vi likväl låta Minerva behålla sin illusio så mycket hellre, som ehvar källan till d välmenta rådet än må vara belägen, den i al fall af Norsk hand blifvit ledd att befukta e opinion, åt hvilken alla kzmarillans tårar ej fö må gifva rot i Svensk jord. Vi taga såled det välmenta rådet utan betänkande för Norsk opinionpsyrtring och egna deråt är nu ni gra rader, som torde varit öfverflödiga, om då framkommit under kamarillans egen stämpe Den välmente rådgifvaren från andra sida Kölen ville erinra oss, att en anrälan efte 107 Regeriogsformen om nu varande råc gifvarnes aflägsnande ej, skulle tjena till någor ting, emedan, äfven om Konungen gjorde a seende derpå och utvalde nya rådgifvare, ir genting borgar för atwt dessa blifva hättre ä de gaml2, samt emedan det onda, hvaraf Sverig lider, består i en allmän demoralisation hos d högre klasserna och uti institutionernas ålder dom och oduglighet för vår tid. Härtill hafve vi redan svarat, att Riket Ständer ej från föreställningen om hvad Ko nungen ämnar göra får hemta regeln för sit handlingssätt. Det kan visserligen härda, at Konungen hädanefter skall välja rådgilvare a precist samma sort som tillförene; men ick få, för denna orssk, Ständerna underlåta si pligt att följa grundlagens föreskrifter ick kränka allmänna rättskänslan genom ett tydlig gillande af hvad de sjelfva och allmänheten i nom sig fördöma. Det är sådane kränkningar af allmänna rätts känslan, som till en stor del vållat den ade moralalisation hos de högre klasserne, hvaron D. C. talar; det är ock dessa, som verksam mast spridt samma demoralisation till de s. k ägre klasserne, i synnerhet numera, sedar lessa klasser nästan lika väl, som de s. k. hö. gre, skåda hvad sig på sambhälless höjder till