Aftonbladet – 30 november 1839, sida 2

vid ett högtidligt tillfälle berättas i en tidning hvilket skett och dagligen sker i alla möjlig: länder. Hvad är det väl som Ins. brumma och jemrar sig öfver, i fall bufvudsaken förhållei sig såsom i Aftonbladet står omnämndt. Hen måt te väl icke behöfva blygas på Erkebikopens väg nar, för hvad denne yttrat? Det är ju inge ting ondt uti allt sammans, och om bilderna uttrycken varit litet sökta, så är det icke si farligt eller ingenting olikt af Wingårds vanlig: sätt att lägga sina ord. Hela detta servila fjest vore således endast att skratta åt, om Iasända. ren icke hade haft den skamlösheten, att iblant annat vilja åberopa presterskapets embetsed så som ett slags skygglapp eller fikonalöf, hvarmet han anser Hr Erkebiskopen böra betäckas e mot all offentlighet. Men det blir så mycke mera märkligt, när ellmänheten får veta, at Aftonbladets kunskap om saken troligen härrört fastän i andra eller tredje hand, från inger annan än Insändaren sjelf, som dagen efte händelsen i pur förtjusning lärer omtalat då införda uttrycken för ett par bekanta, från hvilka notisen sedan händelsevis åter genom er tredje kanal tagit vägen tll Aftonbladsbyrån. Såsom tillägg till den ofvannämnrda notisen må imedlertid nu nämnas, enligt hvad Insändaren ytterligare berättar, att E:kebiskopen bju. dit csina embetsbröder, att en gång i veckan hemma hos honom få se allt nytt af värde i litteraturen. De andra dagarna i veckan kar detsamma och kanke ännu något mera få be. ses i Herrar Fritze et Bagges, Bonniers m. fl bokiådor. Äfven skola de fåese Hr Erkebiskopens litterära och vetenskapliga breivex.uuy, som Inzsändaren försäkrar vara både intressant ocn lärorik, hvaraf men kan sluta, att ban förut är mera bekant än de öfrige i Hr Erkebiskopens gömmor.