OM UPETRADANDET PÅ SCENEN. af X Skall det i sjelfva verket kunna vira en skam att uppirida på scenen? Omöjligt. En aktör och en zaktris, som skickligt genomföra sina roler, rjuta allmänheters hyllning; och utföres det dramatiska föredraget med mästerlig talang, så öfvergår byllningen till beundran: bifallsyttringsr af ganska förnimbart slag, handkappningar ech slutligen — om det vill rikligt väl — framropningar, bevittra ett erkänpande af den sceniska konstens ära, som tyckes kunna mätas med äran af hvilken lager som helst. Och likväl drager men vanligtvis alltid i stort betänkande att lemna sig åt skådespelareyrket. Man gör det icke blott em man är fruntimmer, utan äfven i fall man är karl. Vi tala icke här om de skropler, som billigt och