Aftonbladet – 28 november 1839, sida 2

Hufvudsumman af den Constitutionelles opi nion tyckes således vara, att försöket med e1 anmälan efter 107 är utan ändamål, ej blot derföre, att det sannolikt skall komma at stranda mot adelsoch preste-ståndets statio nära anda, utan äfven dels derföre, att äfven bästa fall, eller om en förändring i regerings personalen verkligen följer på en sådan anmä lan, denna följd ej lemnar någon borgen fö en bättre anda hos den nya regeringspersona. len, dels ock derföre, ait det onda, hvara landet lider, ligger i en allmän demoralisatior hos de högre klasserne och i föråldrade insti tutioner. Dessa inkast äro så lätta, att då knappt torde behöfva upptagas. Det är nem ligen till en början alldeles tydligt, att då et sådant stadgande som det i 407 uttryckli gen finnes i grundlagen, så måste Rikets Stän der, i kraft af deras pligt att utöfva grundla gens bud, tillämpa det, så snart de för tillämp ningen förutsatte vilkor existera, emedan Stän derna eljest skulle anses erkänna, att rådgif. varnes bandlingssätt är ej allensst lagligt, utar äfven nyttigt, nitfullt, skickligt och driftigt hvilket åter vore ett försök att förfalska der offentliga moralen. I Norge, der detta grund: lagsbud icke finnes, kan deremot ingen slut följd dragas af representanternas underlåtenhe att tillämpa det. Hvad åter följden, eller de afseende Konungen skall fösta på en sådan an mälar, angår, så är det till en början klart att Ständerna ej från föreställningen om denn: får herata regeln för sitt handlingssätt. Huruvida åter Stånden blifva eniga eller ej or en sådan anmälan, kan i alla fall ej medföra någon missledning för Konungen; vig ten deraf beror naturligtvis på omständigheterna; och det fall kan till och med inträffa då endast ett stånds petition i sådant afseende endast den; vore enhällig eller framförd med en mycket öfvervägande pluralitet, bör kunn: såsom en opinionsyttring från folket räknas a! lika mycken vigt, som om trenne stånd deltoge deri med en mindre pluralitet. Och sup: ponera, t. ex. ati två stånd, Borgareoch Bondeståinden, ingingo med en sådan begäran; hvad betydde det väl då, om äfven adeln, hvars majoritet till Y;delar består af embetsmän, som ull en stor del äro direkt beroendo af regeringen eller stå i mer eller mindre omedelbara relationer just till personalen af rådgifvare, samt Presteståndet, bland hvilket månge, iföljd al sin ställning, naturligtvis i det längsta skulle finna en slik kraftyttring motbjudande, deltogo deri? Det skulle åtminstone blifva ett eget skådespel att se en styrelsepersoneal sitla qvar, hvars aflägsnande blifvit yrkadt af hela den esentligt närande delen af folkets representanter, och något hinder för dessa, att serskildt ingå med en sådan anmälan, kon omöjligen existera, just derföre att det endast innefattar en opinionsytiring och petition. Den andra delen af frågan skole vi tillåta oss, att i ett påföljande nummer serskildt bevara.