Aftonbladet – 28 november 1839, sida 1

STOCKHOLM den 28 Nov. Redan i går hölls bland flera klasser af Stocholms Borgerskap en preliminär sammankomst för att rådslå om blifvande Riksdagsmän af Mogistraten, och resultatet deraf berättas vara en allmän öfverenskommelse, att valet skulle falla på Herrar Borgmästare Ullberg och Holm samt Hr Rådmannen Gråd. HBäraf synes man kunna sluta, att Hr Uilberg, om han får enhällig kallelse, icke fullföljer sin förut antydda afsägelse, och BorgareStåndets Tolman är då med detsamma gifven. Inom Grossbandelssocieteten tyckas jemväl opinionerna till det mesta förenat sig om Hrr Morsing och Schartau. Ena orständighet, för oss icke bekant, är huruvida Hr Morsing, som var en af de få, hvilka icke undertecknade den Stockholmska petitiouven om representationsreformen vid förra Riksdag, sedermera serskildt gifvit tillkänna hvad han nu tänker i detta afseende. Men plur2liteten 21 Stockholms förmögnaste Borgare yttrade i denna petition, aatt slåndsförfattningarana hos oss endast qvarstå såsom toma och alryckande öfverlefver af en redan förgången abildningsgrad; att korporstionernas intressen i dem ej sällan gjort sig gällande framaför nationens; att nu ändtiigen den öfverulygelsen kunnat stadga sig, och att någon säcker och kraftfull framgsng på förbättringaranes väg ej kan väntas, så länge folket fortfar catt ståndsvis utöfva sin delaktighet i lagstifatande makten. Men icke nog bärmed; petitionärerne ansågo sig äfven kunna en för alla och alla för en, aflägga, udet vittnesbörd på ära och tro, calt denna öfvertygelse är rådande hos största adelen bland tänkande och rättskaffens Svenaske män. Det är efter en så öppen, en så utan undantag och förbehåll uttalad öfvertygelse, efter en sådan en för alla och alla för en ingången borgen, äfven naturligt, att samma koromyn, som anseit ständsförfattningens upphälvande i representationen för det vigtigaste och en2a verksamma medlet till en varsktig samhällsförbättriog, äfven måste, såsom den främsta åtI gärden af sina representanter fordra 211 möjlig medverkan för en konstitutionell re:oria bäruttinnan, äfvensom att ingen, som ei vill allvarligt medverka för ett sådant mål, bör anse sig kunna mottaga förtroendet; och af denna anledning lärer man äfven kunna anse Hr Morsip om han blir vald, hafva de facto förenat sig med den öfriga majoriteten af borgerskapet. ——rODN—