Aftonbladet – 27 november 1839, sida 3

fordrirgssökande och de som önska någon grace, som äfven andra personer, hvilka hafva del i mål, som i administratif väg skola afgöras utaf Regeringen, företrädesvis vända sig till förste Grefven, för att erhålla hans förord, då på detta alli ankommer, är så naturligt, att derpå ej kan undras. Och deraf härflyter äfven lika naturligt, att förste Grefvens förmiddagsaudienser ej äro mindre teliikt besökta af supplikanter och uppvaktande, än hans courer Tho:sdagseftermiddagarne. a På sätt nu blifvit i detta och förra MM fullständigt detaljersdt, är, gerom en helundsr kamarillaregimen tillsati rådgifvareoch föredragande personal, bvaribland Hr Nermans upphöjelse till Justitiekansler framför allt ej bör förglömmas, thronen helt och hållet, på administrationens sida, omspunnen af den Braheska inflytelsens nät. Och detta nät är, längre nedåt inom förvaltningshierarkien, än vidare fortsatt och utsträckt derigenom, att de fleste presidenter i Kollegierna, en Skogman, Peyron och Billberg, samt flere Landsktöfdingar blifvit under de sednare åren tillsatta under cnahanda icflytelse, och äro densamme lika underdånigt devouerade som Presidenten i Statskontoret, Hr Westerstrand, hvilken just kan betraktas som (en typ för detta underdåniga devouement. På andra sidan åter, eller Hofvet, är också thronen icke mindre tätt omspunnen af samma nät; men förhbållanderna i detta hänseende äro uti Assessor Crusensto!pes sista skrift så fullständigt och förtjenstfullt lagda i dagen, att Författaren blott anscr sig böra till deita arbete hänvisa hvarje läsare, som rörande denna sida af ämnet vill inhemta full upp lysning aDet hör till karakteren ef allt äkta bofadelsoch fullblodsvälde, att det, slaget med en ohjelplig fatuitet, tror sig kunna stå uppe utan minsta stöd af talanger och kunsksper, blott genom bofgunsten och det nät af inflytelser, bvermed det vantigtvis fintligt förstår att omgifva thronen. Det var derföre fullkomligt konseqvent afasidoinfiytandet, att, sedan dess välde var upprest och stadgadt, med otack och skymf undansparka den man, Askessor Crusenstolpe, som framför allt bidragit till dess konsoliderande, och som, efier Förf:s inversta öfvertygelse, oegennyttligt och endast bänförd Kf en ahissnande, aristokratisk enthusiasra för fullblodet, dertill hade lemnat sina råd och dåd. Mcn afullbiodsfatuiteten har också dyrt fått plikta för denna grymma otacksamhet. Mannen med eidsjälen her hämnats, nej det är orätt sagåt. han her straflat, ty bans hämnd är rättvisans, och, änskönt sluten i bojor, har han lik en annan Simson med jältekrafi ruskat de pelare, hvarpå de Filisteers härlighet bvilar, så stt hela byggnaden knaker. Och har han mer än någon annen bidragit till byggnadens uppresning, så har han ock gjort mer än någon annan för att störta dersamma., oBåsom postskriptum till denna artikel har f. d. Utg. yttrat sin fägnad öfver uppsatsens medielnde i Aftonxbladet, och erkänner deruti hos oss en akt af rättvisa till vederläggning af de beskyllningar, som blifvit af Af:onblacet mot honom riktade. För den händelse, att Lös ren skulle vara frested här draga samima slutsats som förfat:aren, af artikelns införande, böre vi fästa uppmärksamheten derpå, att denna artikel icke utgör någon anledeing för oss, att återtega ett enda ord af bvad vi förut yttrat. Den som behagar genomläsa bvad i Aftonbladet varit yttradt i polemiken mot f. d. Utg., skall nemligen tydligt finna, att vi egentehgen icke sjelive gjort bonom några beskyllningar utan fastmer visat, att hans egna satser och yttranden för några månader sedan och stundom tillförene varit af ett så tvetydigt utseende, att de gåfvo stora anledningar till misstroende. Skulden låg således hos f. d. Utg. af Argus sjelf, icke hos oss, om besynnerliga omdömen gjo:des öfver hans artiklar i Freja Detta tyckes numera kunna förklaras genom en viss generad ställning sisom medarbetare i Freja, som måhärda gjort, att han ej kurnat så oförbehållsamt uttala sin mening, hvilket man ock tycker sig kunna sluta deraf, att artiklarna om Braheväldet finnas undertecknade med hans egen namusignatur J. J—n. Imedlertid synes f.d. Utgilfvaren, såsom 0ss synes, snarare böra vara tillfredsställd deröfver, att vi genom framställande af hvad ban kallar beskyllningar, uten tviivel till en del föranledt honom atv förklara sig Så att han icke må wmissförstås. Ait vi icke äre bland dem, som bysa några arrierpenscer eller rankyn till personer, när detär fråga om sak och om gemensam meäjverkan till ett vigtigt ändamäl, det visar sig deraf, att vi genast med glörmska af alla gemla tvister upptogo denna artikel likasom några föregående af Hr J. Jn; och det vore oss en fägnad om det rycktet är grundadt, att f. d. Utgifvaren mot Riksdagen kommer att alldeles skilja sig ifrån Freja, så att han i det afssendet kan undgå ett obehag af de betänkligheter, som från aunat håll kunna möla ett vidare afbandlande i nämnde tidning af Brakeväldet och dylika ämnen. Huru obehaglig ställningen i den tidningen för honom måtte vara, finner man nemligen af en annan artikel i gårdagsnumret, der hans egen liksom apostroferas med ett uttryck om askränet af den tvetydiga frihetsyrans krigskörera. ——AARITVEEDDNNNE