Aftonbladet – 23 november 1839, sida 3

ER SDU Eg SKE YR alld SALAS skulle laga ess i ordning till denna politiska resay satte jag alla driffjädrar i rörelse, för alt vi skulle kura visa oss för Nspolecen med ett redan färdigt konstitetionsförslag. Men jag tillstår, att det tyvärr rådde föga enighet och föga mst för detta arbete ibland oss. Malachowski ville, såsom marskalk för den fordom för oss så berömliga konstitutionsriksdagen, hos Napcleon begära grundlagen af den 3 Maj 4791. Jag föreställde honom, att denna konstitution icke mera passade för tidsandan, att man nu måste gifva hela folket representationsrätt, och helt ecch hållet upphöfva lifegenskapen, hyst allt icke o skott genom konstitutionen af den 3 Mej, ermedan folket, då den uppgjordes, ännu var för mycket fäng gsladt i i sina förra idter. Sjelf bemödade jag mig att uikasta hufvudideerne för det erforderliga arbetet; Potozki g:f sitt bifall till alt; men olyckligtvis insjuknade han, och jag blef nödsakad att så godt som med vild rycks honom ur sängen, för att få bonom med till Dresden. De andre hade rest förut. Jag ankor sent till Dresden, emedan jag måste resa varsamt och lingsamt med min sjuke. Napoleon, som redan börjat blifva otålig, lät oss genast få företräde. De åtskilliga konstitutionsförslag, hvilka jag 1 Warschau uppgjort med Potozki, bade under resan oss emellan hlifvit ytterligare diskuterade och tillökta. Men då vi nu skulle träda inför Kejsaren, voro våra emhbetsbröder ieke al samma åsigter, som vi, Och när fanns väl enighet i Polen! Vi begåfvo oss till slottet; Napoleon lät endast inkalla mig och Potozti, och gjorde oss genast vid ioträdet i audiensrummet förebråelser, för det vi dröjt så länge. Inför den dåvarande berrskaren öfver verlden behöfdes en riktig takt och mycket tålamod. Vi svarade ingening till förebråelserne, utan började i stället i få ord tacka honors, för det han ville gifva oss en kopstilution, hvarpå han svarade: aJag vet att Pulackarne äro missbelåtne dermed, att de blott hafva ett hertigdöme Werschau; men jag får icke för eder skull kompromettera Frankrikes intressen. Vi tackade ännu en gång på våra landsmäns vägnar; Napoleon tog tin hatt, tryckte bonom sönder emellan händerna och oder 5å skall en gång allt krossas! Derpå rågade han oss, om wvi medförde något förslag a en konstitution? Potozlu började att uppläsa det, sov vi i korthet uppsatt; men Napoleon afbröt honom. aFör närvarande behöfven J en annan, en representatil förfaltningn, sade han, och lät kolla hertigen af Bassano, för att diktera. en sådan för honom. Vi vågade då göra bonom uppmärksam på, att ordföranden i regeringskomimissionen jemte dess ledaiter voro tilistädes i rummet utanföre, Han lät dem komma in och mottog dem med hiäftiga förebråelser öfver deras oenighet, böjelse för anerki o. s. v., och sade till slut: Jeg skali upphäfva lifegenskapen hos eder, och införa en representatif författning under konungens f Sachsen ochi hans dynastis spirs. Nu började Napoleon diktera den konstituton, hvilken han, såsom af historien är bekant, under den 22 Juli 4807 gaf hertigdömet Warschou. Han gick upp och ned i rummet, och dikterade så fort, avt hartigen af Bassano, svit västen måste skrifva på knäna, blott med möda kunde följa bonom. Emellanåt frågade han css, om vi voro belåtna, och kunde vara säker på ett jakande svar. På en timma var arbetet fulländadt; men det var äcnu oordnadt, sådant det uppstått under en promenad. Napoleon uppdrog åt hertigen af Bassano att ordna författningen. Iertigen bugade sig, liksom wi, utan att yttra ett ord. Hvilket intryck gjorde ej denna timma på mig! Så många årbundraden voro vi utan fasta regeringslagar; först den sista riksdagen, som räckte i 4 år, tillvägabragte en hjelplig konstitution; Napoleon utkastade en, för de dåvarande förhållandena och för vår nation ganska ändamålsenlig, på cn timma. Vi återvände till audienssalen, der vi blefvo presenterade för konungen af Sachsen sisom vår hertig. Afven här sparade Napoleon icke på bittra förabråelser emot oss. Han hotade till och med, att taga kons titutionen ifrån oss, i fall vi återgingo fill våra gsmla vanor. På Jetta sätt mäste vi plikta för våra eller snarare för våra förfäders förvillelser! Hura Set Fr respskien var för kejsaren, må hör eit drag bevittna. Under det ben dikterade, anutite en kammarherre konungen af Westfalen. cFår väptalp, ropade Napoleon åt henom. Konungen af Sachsen iakttog icke mindre respekt än vi, i sitt förhållande emot N-polecn, och då vi sedermera togo afsked af kejsaren, sade ban: eJag vet ati konungen af Sachsen icke är någon herrskare för eder; han är icke någon soldat; men I hafven sjelfve valt