Aftonbladet – 23 november 1839, sida 1

UTRIEES. ORIENTEN. Tisningarne med södra snälposten i går medörde underrättelser från Konstantinopei af d. 26 Oktober. Ett bref, skrifvet från uyssnimude hufvudstad, sedan Porten aflåtit den i går Omnämnda noten till de stora makternas smbassadörer, skildrar ställningen på följande sätt: Peiten är i en beklagansvärd belägenhet; hon kan hvarken gå fram eller tillbaka, och sar sig utan bjelp gå sin upplösning till mötes. Hoa ville väl träffa någon öfverenskommelse med Mebemwed Ali, men man tillater det ej. Hon ville att makterna skulle biståshenne emot honom; men man gör iogenting, och kan väl icke heller göra något; och således återstår för Porten intet annat, än alt afvakta hvad bimmein besluter öfver benne. Hon bar nyss tagit det sista steget ull sitt upprätthållande; bon bar åter 2flitit en not till de stora makternas representanter, för att piminna dem om de löften, de gilvit Porten, och yrta på att årgärder måtte vidtagas, så att Ibrahim Pascha måtte droga sig tillbaka. och icke, såsom han nu gör, med betydande truppafdelningar oroa invånarne i mindre Asiev, hvilka hvarje ögonblick frukta landets fullkomliga besättande, hvilket också är Mehered Alis afsigt. Denna not har åter blifvit obesvarad, fastän ambassadörerne rätt väl veta, att Egyptiska rytiaresvärmar oroa vägarne emellan hufvudstaden och Taurvs, och att Ibrabim Pascha, under hvarjebanda förevänningar, allt mer och mer utbreder sin armå i riktning åt Konstantinopel. Man frågar hvarandra hved som skill hända, då hufvudstaden verkligen kommer i fara? Ingen kan svara härpå. Redschid Pascha, som synes vara invigd i den Europeiska politikens hemligheter, har, för att aivända det yttersta, förklarat för hvar och en af ambassadörerne serskildt, att den nyss aflåtna noten är den sista uppmaning, Porten ställer till makterna; blir den utan verkan, så ämnar Porten åter underhandla direkte med Mebemed Ali, och försöka att sjelf tillvägabringa någon öfverenskommelse med honom. Några af ambassadörerne svarade honom, att deita väl vore det bästa, för ati få slut på det ledsamma krånglet; men andra deremot anmärkte, att om Porten satte ringaste värde på att trygga sin frrmtidg så kunde bon blott under makternas garanti sluta någon öfverenskommelse med Mehemed Ali; men en dylik gararti kunde blott gilvas i enlighet med den öfvertygelss, makterna kunde hysa i afseende på lämpligheten af den träffade öfverenskommelsen; i motsatt fall skulle en sådan garanti säkerligen wvögras. Detta swar har gjort, att Redschid Pascha icke vet hvad I heslut han skall fatta, och han är så trött man kan vara vid sitt embete. Till en början will hen afvakta Hr de Pontvis ankomst, för att höra hvad råd han ger; ty men har au kommit så långt här, att man miste hemta sig rid i OS en läger, då vännerne icke hafva något, eller det, som de gifva, löer vacklando DÅ gelske agenten i Alexandria, öfverste Compbell, hade, å sin regerings vägnsr, tillställt Vice. konungen en not, hvari England fordrar Ye. nens, eller det sä kallade lyckliga Arsbienr, utrymmande ef de Egyptiska trupperne. Denna begäran bade satt håde Mehemed Ali och hans finansminister i dåligt lynne. Man fruktade, stt Ergelsmönnen skulle skrida till vilisamheter, om deras begäran icke uppfylldes, emedan deras plan, genom Adens intagande, synes vara, att ensamme sätta sig i besittning af kaffeoch gummi-handeln i Arabien, hvilket åter skulle hindras, i fall Egyptierne der fingo öfverväldet. E Den nyvalde LordFEyOrn, som till sica 20litiska tänkesätt är Tory, bade tillinstalia ucnsi middagen d. 9 dennes inbjudit en mängd af sina politiska vänrer. Efter vanligt bruk bade ministrarne äfven blifvit inviterade, ock oi dem voro också lordkanslern. lord Meihourzc, markis Normanby, lord P.imoerston och skitilamnarkanslern, Hr Baring, närvarande. Hu iigen ar Cambridge var älven en af gästerne. Vid