Aftonbladet – 22 november 1839, sida 3

inträngt 1 väggen. Pipan å pistolen hade vid explosionen skiljts från stocker. Den ol!ycklige, som förmenss hafva varit jerrkramhandelsberjent, hade förut varit ione på operabällaren, der man sett honom frarahafva pistolen, men der han förmodligen af flere gästers när-! varo blifvit hindrad från sitt uppsåt. — —R— i Ibland de personer, hvilka temligen knapphändigt blefvo invecklade uti undersöknirgarne öfver de bekanta s. k. oroligheterna här i! hufvudstaden, under loppet af sistlidne års sommar, var, såsom förut i detta blad biifvit nämnt, äfven Med. Filoscfie Kandidaten Carl Wilhelm: Pålmar, hvilken nödgades uppehålla sig i huf-. vudstaden tills långt fram på bösten, i och för ett ytirande, som han hade fällt ull svar på ett tilltal af då varande O verståthålliren Fiib. Sprengtporten, natien till den 24 Juni. Deta. har, enligt Pålmans berättelse, hvars riktighet. jemväl i den hufvudsskliga omständigheten vitsordats af Frih. Sprengtporten, bestitt deri, att sedan Pålman förenämnde natt, klockan orakring 42, vid Norrbro varseblifvit en större folkhop, som under oljud och hvisslingar kommit utför Regeringsgatan, framtågande öfver Gustaf Adolfs torg och Norrbro, och efterföljt denna fvikhop till Stadsbuset, der dersamma stannat och larmande utropat: cVivat Crusenstolpe! aUpp med fönstret! aPereant Hatmensdo: f och Nermanl!, hade Pålmen, som för uträitande af en enskild angelägenhet skiljt sig j från det församlade folket, åter, i ändamål att efterse hvart samlingen begifvit sig, tagit vägen uppför Regeringsgatan till Alands gränd och stannat i hörnet af denna gata cch Spetsens backe. Medan han stått der hade Olverståthållaren Frib. Sprengtporten, framiör ett detaectement af Lifgardet ull häst, kommit ridande till samma ställe. Pålman, som dervid förmärkt, att några intill honom stående personer blifvit trampada på fötterna af manskepeis hästar, hade i snledning deraf yttrat, att eu sådant förfarande icke vore tillitei, och efter det Frib. Sprenatporter, som hört något af detta yttrande, frågade hvad det vore, npprepat deteamma för bonom. Då Hr Olverståthållaren härvid utlitit sig: ciHerrarne få icke vara ute så sext och så ming:: jag befeller er i lagarnas namn att gå heml, hade Pålman genmält aHvar står det skrifvit:, 1 anledning nvaraf Hr Overståthillaren befallt, att Paiman skulle bäktas, som äfven skatt, men hvarifrån han en stund derefter, seden han uppgilvi! pamnet och en annan person gått i borgen fö: honom, blifvit med Frih. Sprengtportens till:telse frigifven. Sedan alla preliminära rensaknirgar och skrift vexlingar häröfver blifvit fulländade, samt må!et kommit till Hefrätten och handlingarna blifvit öfverlemnade till Advokatsfiskalen, ait afgilva på-j stående, så yrkade han, eatt Kandidaten Påhlman för omförmälda yttrandet till Friherre Sprengtnorten, som, belraktadt i sammanhang med de cmstäpdigheter, under hvilka det ägt rum, varit för HÖfverslåthållaren anstötligt och förnärmande, måtte, få grund af 48 kap. 8 I missgerningsbalzen, fällss att böta 30 dGaler silfvermynt, men tillika hemställt, huruvida offentlig afbön borde Påblman årömas, då baron Spreogtporten icke för egen del yrkat något ansvar å Påhlman. I sin förklaring har Kandidaten Påhlman bland ennat yttret, att, i betraktande af de i hufvudstalen omkring nämnde tid esomoftast förnyade oroiga uppträden, skulle likgiltighet för ordningens ipprättbållande lika mycker förundra den laglydiga undersåten, som det för honom uailtid blilver klanlervärdt, att åklagaremakten utan urskilning visar sin tjenstfärdighe:. Från derna sida nödsakades Påhlman se det emot honom väckte åtsl, hvilket blifvit föranledt af pyssberörde utlåtelse, den Hr Advokatfiskalen sjelf förklarar icke vara af smäde-5 lig eller förgriplig natur. At Påblmans yttrande fl kunnat vara sårande för Hr; Öfverståtbållaren i ut öfningen of dess embete, eller ifrågasätta behörigbeten och lagligheten af hans förfogande vid tilifället, bestridde Påtlman på den grund, att ban vid tillfället tillhörde den dei af rvassan, som fredI iu ligt och luget åsåg händelseree, hvilket förhållande ld v 1 ta pf AR AA er RT -— — lo 7 mm ri ec så mycket mindre lider något tvifvel, som det alrig blifvit ifsågasatt, alt han annorledes, än mejetst det åt Frike:ren lemnade svaret, oskickligil sig förhållit. Då han således måst anse det väckte t åtalet vara tillkommet mera af en besynnerlig be-l! nägenhet aft stämpla alla, om än ald:ig tå oskyldiga handlingar och uttryck från den tid, hyarom nu fråga vore, sågom en hyilning af de uppträden, hvarigenom lugnet i hufvudstaden samma tid esom-l, oftast stördes, än vara föranledt af lagarnas kraf, 5 begärde han att varda från åtalet bofrisd. Hvad beträffede fr: Adlvokatfickalens bemställan, ö om icke, utom böierne, afoön borde honom ådömas, oansedt Friherre 5. sjelf icke ansett sig skäd ligen kunna fordra npåson sådan, ansig He Pitla men Hr Advokatfiskelen genom en slik hemsiällan gått för långt utisitt tjensienit. Es sådan upprätielse vore endast förbehållen den förolämpade, t och der ingen förolämpning skett, der kunde ej . eller någon afbön ifrågakomma. b Saken har slutat dermed, att Hofiätten, under I åberopande af 48 kap. Ö 4 missgerningsbalken, så; dan den lyder i Korg!. förordningen af den 20 Jena 4 ari 4700 dömt Pånlman. för det han undsactl,