Aftonbladet – 22 november 1839, sida 1

De VER OS MPRICE ODER fa pteNn, Som denna post medför, är den: att Mehemed Ali vidtager anstalter, som tyda på återsändande af Turkiska flottan till Konstantinopel. Missnöjet bland besöttningen hade stigit till sin yttersta höjt, och allmärna ropet var att få återvända 11 Konstontinopel. Till och med utbetalendet af dan innestående solden till manskapet hade icke kunnat siilla jäsningen. Vicekonungen hade låtit föra en betydsnde mängd bröd och proviant ombord på de Turkiska skeppen, hvaraf men slöt att de snart skulle gå tull segels. Unoderhåliet af flottan kostade paschsn 435,000 Rdr om degen och var alltför känbart för bans finzenser. Man tror ot det är Frankrike, som förmått Vicekonungen till eftergift i afseende på flottans återlemnande, och att genom denna mekts beraedling utsigter blifvit bonom öpprade att få sina fordringar beviljade, så framt han ginge Sultan till möles på detta sätt. Porten hade åter d. 22 Oktober aflåtit en tredje not Vill de stora raakternas sändebud, med begäran att de dock måtte taga pågot afgörande steg i tvisten emellan Sultan osh Mejemed Ali. Fyra månader hade nu förflutit sedan makterna erbjödo sin intervention, och ingenting hado under tiden blifvit gjordt för: Portens bästa. I förstaden Jeni-Kopu hade en eldsvåda logt 300 hus i aska. Alla åtgärder att upptäcka moerdbrännarne hadsa varit fruktlösa. Officiel underrättelse hade inlupit till divan, att cn Persisk armå var i full marcha på Bags. dad. TIavånarne i nämnde sted rustade sig till moetstånd, och beredde sig att uihärda en belägring. Engelska flottan skuile d. 23 Oktober lemna sin station i Besicaviken, och styra kursen till Malta, der hop lärer komma att öfvervintra. Franska flottan skulle, i början af innevarande månad, gå under segel till Smyrna. Iosurgenterne i Houran hade, natten emellan d. 25 och 28 Sept. angripit en Egyptisk korps och tvungit den ait retirera på vägen till Damaskus, med någon förlust. Då detta blef bekant, hade folket på fioro ställen vägrat betala skatiterne, och flere distrikt befupno sig sedan: dess i fullt uppror emot Egyptierne. FRANKRIKE, Tidningarne ogilla nästan allmänt tiden för Kamrarnes sammeankallande och den nya pärspromotionen, hvari man finner irgen plan och: isynnerhet föga afseende på suhjekternas förtjenst och nationens tanka. Moniteuren försvarsr den förra med nödvändigheten, att icke låta Pärskammaren dö ut, emedan på två år icke mindre ån 29 dess ledamöter 2flidit, men endast 44 blifvit i stället utnämnda o. s. Vv. Quolidienne har blifvit ställd under tilltak för smädiiga nitryck om Hertigens af Orleans person, i anledning af Prinsers march till Konstantineh. Afven prefekten i Ardenne-departementet har försäkrat, att berättelsen om de elfva Ryska officerarne, som skola blifvit bortvista från Franska gränsen, är fullkomligt osann, och att icke ens något förefallit, som kunde föranleda det uvispridda ryktet. Courier Francais gar en ryslig målning på armeens tillstånd i Algior. Den tros vara skrifven af den bekante national-ekoromen Blar qui. En tredjedel af hela dervaronde styrkan söges vara bortvyckt af sjukdomar. Man tvingar de nykorana regementerra till den strängaste tjenstgöring, innan de ännu bunnit vänja sig vid klimatet. Följden deraf blir, att hetsiga febrar och andra sjukdomar inrota sig bland dem, till hvilkas botande fattas sjukhus, läkare, Jäkemedel, flaskor, sängar, till och med halm. Blott tvenne dugliga sjukhus finnas. Andra bestå af helt vårdslöst bopslagna bräder, hvilka hvarken uthå!la dagens hetta eller na!tens köld; pågra sjuka bo i usla baracker, knappt goda nog till vilddjurs iden, och i Konstan!ineh såg man soldater ligga hopials på gatorna på blotta marken. Hela regementen befva sålunda försvunnit, utan att hafva lossat ett skott mot fienden. På mindre än fem månader förlorade en bataljon af 600 man en tredjede! och af de öfrige hafva sedan 300 insjuknat, De aflidnes eler sjukes tjenst måste sedan bestridas 2f de öfrige. Oerhörda strapatser åtfölja denra tjenst. Soldaterne nödgas oupphörligt vara under gevär, stundom till häst i 13 timmar å rad, få ibland icke sofva hvar tredje eller fjerde natt, och berättelsens författare säger sig hafva känt officerare, som på fem år icke legat i säng och voro glade öfver, att ändtligen en gång få bo i en träkoja o. 9 v. Moniteuren söker svara härpå, försäkrar, stt uppgifterna äro mycket öfverdrifsa, att sjukligheten visserligen varit stark, men att ingen brist fonns på läkarevård EN . Kå